Ett andra försök att tycka om ”The big u”

Jag brukar gilla Neal Stephenson. Snow crash och The diamond age är två av mina favorit scifi-romaner och Cryptonomicon och Anathem är helt fantastiska böcker.

Men Neals romandebut The big u från 1984 är ingen höjdare. Den utspelar sig på ett kafkaeskt universitet och är mestadels en parodi på amerikanskt ”college life”. Parodin är inte ens särskilt originell. Studenter som tävlar om vem som kan spela högst musik. Svårigheterna med att hitta till sitt rum. Kufarna i datorklubben. Nördarna och sportfånarna.

Det blir tröttsamt väldigt fort, speciellt när karaktärerna är lika tråkiga som en Billybokhylla. Det finns liksom ingenting att tycka om eller bry sig om, allt bara glider förbi obemärkt.

Mitt tips? Läs något annat. Mitt första omdöme om The big u står fast.