Den 15 oktober 2003, när jag pluggade på Lunds universitet, skrev jag nedanstående kåserande text. Enligt OpenOffice så tog det en timme.
Texten publicerades sedan i Kalmar nation i Lunds tidning Calmare nyckel med titeln ”Min utbildning är värdelös” (tror jag).
Enjoy!
Härom morgonen blev jag skräckslagen. Jag satt i godan ro och bläddrade i universitetets nya kurskatalog när det slog mig hur många fullkomligt värdelösa kurser det finns att välja mellan. Vad ska man till exempel med POLSK FILM (5p) till? Eller ANTIKENS KULTUR OCH SAMHÄLLSLIV (20p)? FILMVETENSKAP (20p)? Varför finns dessa kurser? Är det på något sätt tänkt att man ska kunna göra sig en framtid, få jobb, genom att läsa ämnen som de här?
Jag kan förstå att det är roliga kurser, att man på ett personligt plan kan få ut mycket av DEN RYSKA LITTERATURENS VILLKOR (20p). Herre gud, under fyra år tampades jag själv med litteraturvetenskap, teoretisk filosofi och andra ämnen arbetsgivarna skriker efter. Det var vansinnigt roligt men så är jag också fattig som en död flamingo. Och minst lika smal.
Kalla mig bitter men något är snett om horder av ungdomar tar gigantiska lån för att studera något som aldrig kommer att ge ett enda jobb. Personlig utveckling är fantastiskt men man blir inte tjock på det.
Ärligt talat, är det inte lite taskigt att lura på folk en massa utbildningar som i slutänden inte är värda vatten? ZTV har trots allt ett begränsat behov av filmvetare i svart polotröja. För att inte tala om den ytterst begränsade arbetsmarknaden för socialantropologer. Det utexamineras hundratals människor varje år som aldrig kommer att jobba med något som ens påminner om deras huvudämne. Konsumkassörskor med 80 poäng Idé- och lärdomshistoria är vanligare än man kan tro.
Jag skulle verkligen vilja veta vem som tjänar pengar på att blåögda nittonåringar skuldsätter sig för att bli extremt kunniga inom framtidsbranscher som Teatervetenskap och Medeltidsarkeologi. För det måste finnas någon, någonstans, som drar in stålar på det. Jag vet inte om det är om det är CSN, Lunds universitet, de enskilda institutionerna, regeringen eller den internationella bäverkonspirationen – men någon är det. Till denna vedervärdiga varelse som likt en vampyr suger i sig våra liv för att själv överleva vill jag bara säga en sak: Jag har en vässad träpåle och jag kommer att hitta dig.
Och till alla er som undrar: nej jag har inte hittat vampyren än.
Piruett 
Strålande! Har ofta tänkt samma sak… Lycka till på vampyrjakten. Ska säga till om jag får nys om någonting.
GillaGilla
Tja, jag har då och då tänkt samma sak (jag läser kulturvetenskap i Linköping) men har med tiden insett att det inte bara är det mest uppenbara (allmänbildningen) man får ut, utan även en analytisk förmåga att kunna granska texter och bilder och det är en ganska värdefull förmåga i stort sett oavsett bransch. Med det sagt är det klart att det inte är jättelätt att få jobb på sin utbildning, men med lite fantasi och jävlaranamma kommer man en bra bit.
GillaGilla
Jag avverkade Antikens kultur och samhälle A (1-20 p) för 30 år sedan. Det var en kul kurs. Vilka utbildningar leder till tydliga jobb, egentligen? Skulle väl vara civilingenjörer och civilekonomer, präster och lärare, läkare och tandläkare. Men mina omfattande studier i Mellanösterns moderna historia och språk ledde i alla fall till jobb som spelkonstruktör, omvärldsanalytiker, vetenskapsjournalist, teknikskribent och pressofficer. Hur det hänger ihop begriper jag inte, men kul har det ofta varit att vara välutbildad. 🙂
GillaGilla
Det är klart det går få kneg trots mysko examen, men då har det sällan med själva utbildningen att göra, utan snarare mer med ens person.
Tänk så här, hur många jobb finns det ens i teorin för någon med 80p (gamla systemet) i litteraturvetenskap och 60 i filosofi?
För många andra utbildningar — polmag, socionom mfl — finns det åtminstone jobb på kartan även om det är galen konkurrens om dem.
GillaGilla
Jag känner väldigt många människor som inte arbetar med någonting de utbildade sig för/till på universitetet, men som inte hade fått jobbet om de inte hade haft någon form av universitetsexamen.
Men visst, det finns en anledning till att jag har läst tyska snarare än latin, retorik (som faktiskt kan ses som relevant) snarare än teoretisk filosofi.
//JJ
GillaGilla
Fast så kan man väl inte resonera (eller ja, det är klart man kan)? Examen är en del av det man får av att utbilda sig, det andra är kunskaper och det senare är alltid en tillgång oavsett hur man tillskansat sig dem. Anledningen till att det är så svårt att diskutera utbildningens värde är för att det är helt omöjligt att avgränsa arbetsmarknaden. Med en kulturvetenskaplig examen har man en bred bas (som givetvis skulle må bra av att utvecklas) och kan få vitt skilda jobb med (inte trots) sin utbildning. Jag kan med andra ord inte svara på hur många jobb det är i teorin, det skulle kunna vara mellan 7 och samtliga.
Jämför man med yrkesutbildningar så får man förstås en klar bild av hur många jobb som finns, men å andra sidan är möjligheten att gå utanför de ramarna betydligt svårare.
Det är lätt att avfärda kulturvetenskap som en värdelös utbildning men det är förmodligen främst för att den är så svåravgränsad. Fördomar och brist på statistik kommer ivägen för en rättvis värdering. Och jag vet att det är ett problem universiteten är medvetna om och försöker arbeta bort (åtminstone i Linköping) och jag hoppas det går bra.
Annars får jag väl sälla mig till de vilsa ungdomarna som slutar i kassan på ICA och då är ni fria att säga ”vad var det jag sa”. 🙂
GillaGilla
Heh. Intressant text, och jag brukade fundera i de banorna själv. Min slutsats var dock att kurserna egentligen är utmärkta – så länge man i övrigt har sin inkomst säkrad, eller till exempel inte har högre ambitioner rent yrkesmässigt än t.ex ICA-kassör eller städare. Däremot är det klart att det finns en massa bortkomna ungdomar som läser sånt här istället för något som leder till jobb och sedan blir besvikna – men då får man, någonstans, skylla sig själv.
GillaGilla
Jag gjorde en halvmesyr och läste 1 år idé- och lärdomshistoria innan jag läste min Pol. Mag., och det ångrar jag inte en sekund (även om man fick lite höjda ögonbryn i England, där det ju är emot den oskrivna grundlagen att ta ut sin examen efter 19 års ålder, typ).
Bäst exempel är min polare som läste kinesiska, religionsvetenskap och kandidat i Arkeologi för att nu jobba som Marknadschef på en kinesisk resebyrå.
Och själv har du ju lyckats få en massa bra jobb, så det visar ju att det visst går!
GillaGilla
Jag tror det är själva grejen: man klarar sig inte bara med idé- och lärdomshistoria, men måste någonting annat — mer efterfrågat på marknaden — också.
GillaGilla
Själv väntar jag fortfarande på att bli headhuntad för mina 10 poäng i estnisk litteraturhistoria.
GillaGilla
*host* har läst 20p filmvetenskap och se hur det gick…
GillaGilla
Ja, det går ju att lyckas trots sin utbildning. 🙂
GillaGilla
Heh!
Jag läste 10 p Sovjetisk utrikes- och säkerhetspolitik 1990. Precis när jag var klar lade de ner hela Sovjetunionen. (Kursen var fantastisk – första föreläsningen avhandlade Ryssland/Sovjet från mongolernas invasion till och med 1953 när Stalin dog. Jag klottrade nästan ett helt kollegieblock fullt med anteckningar.)
(Sedan har jag i och för sig läst två år på Grafiska Institutet [http://www.gi-ihr.su.se/gi_program.html], vilket har en klar och direkt koppling till vad jag arbetat med sedan dess.)
GillaGilla
Jag läste en kurs i demokratiskt förändring i Central- och Östeuropeiska stater. Fruktansvärt spännande: det vore ju en perfekt vidareutbildning för dig. Sedan skulle du kunna jobba som kommunikationskille på Rysksvenska vänskapsföreningen eller något annat fräckt!
GillaGilla
Jag kanske bara är trög men hur ska vi läsa detta? (Dvs varför postade du om din skrift?)
Är det därför att du kåserar (och egentligen redan vet varför det finns kurser i Sovjetisk Film) eller därför att du är bitter över att själv ha läst något dylikt (och vill styra andra människor från deras fria val)?
Eller vad?
GillaGilla
Problemet med universitet, som jag ser det, är att man i diverse informationskataloger och på utbildningarnas hemsidor kan läsa att olika kurser syftar till specifika arbeten. Och sedan, när man har tagit en jäkla massa studielån, visar det sig att ens utbildning (och betyg) inte betyder ett skvatt (och då menar jag inte de mest obskyra ämnena, som nämnts ovan).
Jag har skaffat bra jobb ändå, men det har inte precis varit för VG:n på A- och B-kurser, utan för att jag har haft arbetsprover att visa. Slutsats: universitetet lurar folk av strukturella orsaker. De som undervisar är så måna om att slå vakt om sina ofta extremt perifera forskningsområden att de struntar i om studenterna har användning av kursinnehållet. Detta gäller förstås mest humaniora.
Jag har bla läst Svenska på universitetet i Lund. Kursen vänder sig bla ”till dig som vill arbeta med skrivande”. Samtidigt hade föreläsarna ingen erfarenhet av nåt annat skrivande än det internt akademiska. Det gjorde kursinnehållet absurt oanvändbart. Jag behöver knappast tillägga att undervisningen ägde rum i fantastiska lokaler som kostat många miljoner att bygga. Bisarrt.
GillaGilla
Litteraturvetenskap är en utmärkt bas för att få jobb inom bemanningssektorn med att lyfta byggmaterial åt hantverkare eller koppla ihop sladdar inom fordonsindustrin. Kurserna ger ju en bra förmåga att läsa text vilket kommer väl till pass när man läser de 1-sidiga manualerna för hur kablage ska monteras eller ska söka upp nya arbetsplatsen på Eniro.
GillaGilla
Ska man skratta eller gråta, åt er ironi. Om man ska bli kabelomkopplare, kanske man ska spara synen. Låt de äldre läsa då, så får ju lärarkåren jobb, dessutom. Jag tänker på den engelska juridikutbildningen som den var tidigare åtminstone. Man väntade sig väl inte att de som utexaminerades skulle vara så unga? Jag tycker att läsandet ger mer än jobbandet, men så har jag ju redan dålig syn, och så blir jag trött på ”påhittade” jobb också. ICA-kassörska är helt otänkbart, t ex, bl a för kroppsställningens skull. Den mångkulturelle Abu Nimr som läst kulturhistoria för 30 år sedan och ändå lyckats bli ”omvärldsanalytiker”, hur går sån’t till, skulle jag vilja veta.
GillaGilla
Vill ha mail när tråden besvaras.
GillaGilla
Tja, jag studerade matematik och fysik, vilket inte direkt var hett det heller. Problemet där var att hade jag istället för min magisterexamen i fysik tagit en civilingenjörsexamen så hade det varit mycket enklare att marknadsföra sig.
När jag sedan vidareutbildade mig och tog en lärarexamen så har det aldrig varit svårt att hitta jobb, eftersom man plötsligt hade en bra nisch och dessutom i två ämnen som det kommer att finnas brist på lärare. Att bli historielärare t ex är mer eller mindre dödfött.
En annan sida av problemet är att det utbildas för många vid universitet om man tittar på hur arbetsmarknaden ser ut. Om vi utbildade färre människor vid universitet så skulle arbetsmarknaden för dessa förbättras p.g.a. det minskade utbudet av arbetskraft med den efterfrågade kompetensen.
En annan lösning är att man i många kommuner hittar människor utan akademisk utbildning på tjänster som borde besättas med någon med relevant utbildning. Min erfarenhet är att sådana tjänster besätts alltför ofta enligt svågerpolitikens regler. Minns att vi hade en ”matematikutvecklare” i en kommun jag arbetade i som var släkt med kommunalrådet. Det är också vanligt med chefer med kortare utbildning än de de basar för i kommunal verksamhet. Deras meriter ligger mer i att de är lojala partianhängare.
GillaGilla
Samma här. Har filosofie kandidatexamen i filmvetenskap och en yrkesexamen i TV Media. So what, liksom. Helt j-a bortkastat. Ångrar mig otroligt mycket. Att man kunde vara så j-a dum.
GillaGilla