Charles de Lint kan vara jävligt mycket Charles de Lint ibland

Problemet med att läsa en novellsamling av Charles de Lint är att man verkligen får 100% Charles de Lint. Det är liksom sargade konstnärssjälar och panka bohemer som stöter på älvor och spöken — hela tiden. Inget fel med det egentligen men risken att få en överdos är ständigt närvarande.

Annars är Moonlight and vines kalasläsning hittills.

3 reaktioner till “Charles de Lint kan vara jävligt mycket Charles de Lint ibland

  1. Haha, jag förstår vad du menar. Det är därför jag läser hans Newford-böcker så sällan. Inte för att de är dåliga, utan för att jag vet vad jag kommer få. Man kan liksom ha lust att läsa ”en de Lint”.

    Roligt att du gillar Moonlight & Vines, i alla fall! Jag tycker att det är en störtskön novellsamling.

    Gilla

  2. Charles de lint kan bara skriva en sorts berättelse känns det som. Jag läste onion girl och forest of the heart direkt efter varandra, vilket ledde till en de lint överdos. Så jag har verkligen ingen lust att börja på moonheart som står och väntar på att bli läst.

    Charles de lints berättelser är visserligen bra, men bara en per halvår ungefär..

    Gilla

Lämna ett svar till Magnus Edlund Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s