Piruett

Science fiction, fantasy och allmäna nörderier – sedan 2007

Charles de Lint kan vara jävligt mycket Charles de Lint ibland

Problemet med att läsa en novellsamling av Charles de Lint är att man verkligen får 100% Charles de Lint. Det är liksom sargade konstnärssjälar och panka bohemer som stöter på älvor och spöken — hela tiden. Inget fel med det egentligen men risken att få en överdos är ständigt närvarande.

Annars är Moonlight and vines kalasläsning hittills.

  1. Profilbild för Daniel A.

    Haha, jag förstår vad du menar. Det är därför jag läser hans Newford-böcker så sällan. Inte för att de är dåliga, utan för att jag vet vad jag kommer få. Man kan liksom ha lust att läsa ”en de Lint”.

    Roligt att du gillar Moonlight & Vines, i alla fall! Jag tycker att det är en störtskön novellsamling.

  2. Profilbild för emelie

    Charles de lint kan bara skriva en sorts berättelse känns det som. Jag läste onion girl och forest of the heart direkt efter varandra, vilket ledde till en de lint överdos. Så jag har verkligen ingen lust att börja på moonheart som står och väntar på att bli läst.

    Charles de lints berättelser är visserligen bra, men bara en per halvår ungefär..

  3. Profilbild för Magnus Edlund

    I ”Moonlight and vines” verkar dessutom alla noveller handla om döden. Folk som blir spöken, möter spöken, möter döden … En jäkla massa död helt enkelt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *