Nya League of extraordinary gentlemen har undertiteln Century. Century: 1910 till och med. Alan Moore fortsätter sin saga om victorianska ”superhjältar”, fast nu är året 1910 … så jag antar att det är edwardianska superhjältar vi snackar om.
Century: 1910 är inte en avslutat berättelse, vilket alla tidigare LEG-album har varit, utan första delen i en trilogi. Den är smärtsamt mycket inte en avslutad berättelse. Slutet skriker ”Fortsättning följer!” så högt att man behöver öronproppar.
Jag ångrar bittert att jag inte väntade med att köpa albumet tills dess att alla delar publicerats (om ett år, typ), för det här är verkligen inte roligt att läsa. Handligen är … ja frågan är om det ens är någon handling. Det är snarare ett gäng olika scener lagda på rad efter varandra. Ja, man uppfattar att det finns någon sorts intrig bakom alltihop, en intrig med kapten Nemos dotter, någon sorts hemlig domedagssekt som vill skapa ett ”moonchild”, och ditten och datten. Men alla små hints och ledtrådar ger ingen som helst utdelning. Det är rätt värdo.
Och på samma sätt som i Black dossier (läs min recension här) har Moore helt tappat greppet om alla obskyra referenser. I de första två albumen kände jag åtminstone igen merparten av alla hänvisningar, men nu har jag inte en susning. Det känns lite sådär att behöva parallell-läsa wikipedia för att hänga med i svängarna. Många refenser på den nivån att i alla fall jag missar att de ens är referenser.
Ska det verkligen vara så?
Så, Alan Moore, kan du vänligen sluta skryta med hur allmänbildad och beläst du är? Vi har fattat det för länge sedan.
Piruett 
Jag gillar referenser om de är av det slag att man antingen kan strunta i dem om man inte fattar eller ser dem (läsningen ska inte bli sämre av att man inte förstår referenserna, det ska inte bli obegripligt) eller om referenserna går att förstå av sitt sammanhang (referensens direkta mål är inte nödvändigtvis att vara specifik utan generell). Uppfylls inte någon av typerna blir det genast jobbigare. Jag antar att det är så med The League of Extraordinary Gentlemen (som jag inte läst).
GillaGilla
De två första albumen är geniala. Referenserna får mig att känna mig smart och inkluderad i en exklusiv skara tillsammans med Alan Moore. Ett par sidor in i tvåan utbrast jag högt (och lyckligt) »ooh, John Carter!« (Jag är en sucker för Burroughs sword & planet-historier.)
Black Dossier har jag inte läst, avskräckt som jag är av otaliga recensioner av människor vars smak och omdöme jag litar på.
Och vad Century: 1910 anbelangar … well, tiden får utvisa, men jag kommer inte att ge mig på den innan alla album finns att tillgå.
GillaGilla
Är det bra då? Jag blev otroligt sugen på albumet nu! Bör jag alltså vänta till hela trilogin är klar?
GillaGilla
Jag skulle vänta om jag var du.
GillaGilla
ok, det får bli så.
GillaGilla
Men… är det ens ett album? Jag tyckte att det såg ut som ett lösnummer när jag såg det i lokala serieaffärens fönster.
GillaGilla
Ja, det är ett 72 sidor tjockt album. (Så egentligen är det tunnare än t.ex. ”MegaMarvel”-tidningarna på 90-talet.) Century:1910 kommer att följas av ytterligare två delar om vardera 72 sidor, varav den sista släpps under 2010.
Förmodligen — men inte alls säkert — lär dessa tre delar tillslut släppas i en ”stor” inbunden volym någon gång därefter.
GillaGilla
Då tar jag tillbaka det jag skrev nedan.
GillaGilla
Så kan det vara.
Så var det i alla fall med det två första albumen. Först släpptes serien som lösnummer och sen samlades de i albumutgåvorna.
GillaGilla
Förresten, om ni vill ha en uppfattning om djupet av Moores referensvansinne så tycker jag att ni ska kolla in den här länken: Annotations to League Volume III Chapter One.
GillaGilla
Han verkar ha ballat ur fullständigt!
GillaGilla
Låter som att jag blir tvungen att ta mig en titt; jag _gillar_ att bli överväldigad av referenser jag inte förstår, för det sporrat mig att läsa och upptäcka nya saker. Refwerenser man redan förstår kan på sin höjd få en att känna sig lite utvald och så, men den ljuva förvirringen av att intet begripa – det är där, tycker jag, såna som Moore gör ett finfint jobb. Fortsätt förvirra mig! Fortsätt kollra bort mig! Fortsätt få mig att läsa och upptäcka nya saker (och ge mig nya saker att namedroppa i diskussioner för att verka smart)! =)
GillaGilla
Att den sista delen ska släppas 2010 är nog en mycket optimistisk kalky. Det är delvis pågrund av att de vet att det kan komma att dröja mellan delarna som de gjort numren i serien halvt fristående.
Det är intressant att hittills ingen av de svenska recensioner jag läst av Century 1910 varit positiv, medan nästan alla amerikanska hyllat den rejält.
Jag skriver själv om volymen HÄR.
GillaGilla