Sinkadus nr 18 (april 1989)
Omslag
Oj vilket blått omslag. Oj vilka konstiga filurer. Oj vilka bystiga damer i bakgrunden. Hänger det ut en gris genom fönstret där uppe till höger?
Konstnären är barnboksillustratören James Warhola. Det måste vara jobbigt att vara konstnär och heta Warhola.
Ledare
Det här Olle Sahlins premiärnummer som chefredaktör och ledarskribent för Sinkan. ”Jag tänker inte använda utrymmet [i ledarspalten] till järnvägsanekdoter.” Betryggande.
I sin första ledare förklarar Olle att Äventyrsspel bytt papper i Sinkadus – från 130g till 100g – för att kunna hålla nere priserna. Annars ”hade vi varit tvungna att höja priset till 35:- redan från och med nr 17”, skriver han.
Signerat:
Hemmafronten
Lite allmänna faktoider om prenumerationer:
- Prenumeranterna på Sinkadus fick, vid den här tiden i historien, sina ex av tidningen efter att de kommit ut i butikerna.
- Priset för sex nummer höjs från 145 kr till 165 kr
Det sög helt enkelt att prenumerera på Sinkan 1989.
Anders Blixt lämnar Äventyrsspel efter fyra år för att börja jobba för försvaret. I sitt avskedsbrev skriver han.
Däremot vill jag tacka er, våra kunder. Den uppmuntran jag har fått från er under årens lopp har gjort det möjligt att prestera sådant som Expert och Gigant. Jag lämnar mitt arbete med vetskapen att jag spritt mycket spelglädje i Sverige, Norge och Danmark. Det har varit hårt, men givande.
När Olle och Fredrik fick höra att jag skulle sluta, undrade båda om jag var intresserad av att frilansa, och jag svarade: ”I mån av tid, ja.” Därför kan det mycket väl hända att ni får se något alster av mig i Äventyrsspels sortiment även i framtiden.
Ett hårt slag mot den svenska rollspelshobbyn. Men det är väl som de säger: Man ska sluta medan man ligger på topp.
På nyhetsfronten nämns produkten ”Drakar och Demoner Pirat” som ska innehålla ”allt om hur man är en äkta pirat”. Kanske var det detta som senare blev Kopparhavets kapare?
Arkivet
Henrik Strandberg skriver fyra sidor om ”Realistiska strider (?)”. Artikeln inleds med en varning:
Nedanstående artikel är endast för de som verkligen
eftersträvar realism i rollspelsstrider. De som tycker att spelbarhet skall går före realism bör allvarligt överväga att strunta i de regelförslag som ges nedan.
Okej, det här är inte en artikel för mig och jag misstänker att jag kommer börja blöda näsblod om jag läser den … men jag ger den ett försök.
Låt se. Det finns nya regler för initiativ, två vapen och stridsordning. De snackar om framtvingade attacker, finter, vapenlängd och hanterbarhet, utmattning, tvåhandsvapen, storlek, lägesförhållanden, utrymme, rustningar och snabbhet …
Alla regler består av ett antal olika moment, med en hel del undantag och tillägg. ”Spjut och pikar är undantag och får ej användas till två parader, men däremot till två attacker” står det under rubriken Tvåhandsvapen. Och när det gäller vapenlängd:
En avaktande rollperson får lägga till sin motståndares vapens STY-grupp multiplicerat med 5 till sin egen chans att parera. Om motståndaren t ex använder ett tvåhandssvärd (STY-grupp 3) får han således +15% chans att parera.
Om en rollperson med ett längre vapen än motståndaren inte får initiativet, får han om han vill ändå anfalla före sin motståndare. Han kan inte välja att avvakta och får inte heller anfalla först om han får initiativet och väljer att avvakta. En rollperson med längre vapen kan således välja att alltid anfalla först.
Och så fortsätter det. Regler regler regler.
Fan, nu blöder jag näsblod. Igen.
Zonen
Hazardspel till Mutant. Men … det har ju redan publicerats en artikel om sånna, ju! I nr 4 eller 5 eller något sådant. Skäms!
Alexander Armiento (?) ger oss ett par äventyrsplatser till Mutant: Fingal Ösgösas högteknologiska museum och Kurts Kredit (där Kött-Janne och Hubba Bubba jobbar som indrivare). Namnen är roligare än innehållet.
Övriga artiklar
Dag Stålhandske ger tips och idéer hur man kan göra om rollpersonerna söker odödlighet. Sju olika väger beskrivs, var och en med sina olika kriterier och metoder.
Vinnarna i karaktärstävligen avslöjas. Grattis Roger Svensson och Daniel Sjöberg till era fantastiska alster som jag inte ens orkar läsa.
Mikael Rydfalk har skrivit en artikel om ”pseudotekniska ord” till Stjärnornas krig. Tyvärr ligger all text på en mörk bild, vilket det mer besvärligt än vad det är värt att läsa härket.
Öh va?
”Intoxiderande drycker” heter en liten skapelse av Ola Nilsson som helt enkelt behandlar fylleri. Nykterhetspoäng (NYP) beskrivs och förklaras. NYP = (STO+FYS+PSY)/3, modiferat beroende på ras. Kattmän och vargmän har svårast för sponken, medan dvärgar och svartfolk kan kröka mest hela dagarna.
Förutom att nykterhetspoäng förkortas NYP, så finns det massor av roligheter i den här artikeln. Alla rusdrycker har ett alkoholvärde — som förkortas ALKIS. Man kan även införskaffa färdigheten Alkoholkonsumtion till sin rollperson, och Nilsson introducerar karaktärsdraget Uppträdande under berusat tillstånd (UBT).
Slutligen ges det exempel på en massa olika sorters fantasysprit: Dvärgöl, stridsöl, bergsöl, ”fruktdrycken” San arn, orcherdank och caddovin.
Roligt, men sjukt oanvändbart!
Äventyr
”Par i svart” till SRR skrivet av Anders Blixt är något så märkligt som ett äventyr gjort för två spelare som tar sig rollerna av två av Saurons hantlangare. Äventyret ska spelas på så sätt att rollpersonerna – som har feta värden i det mesta – inte får avslöja vilka de är, och således sällan kan använda sina förmågor. Därför blir det mycket diplomati och smygismyg. Uppdraget är att resa runt och samla information i Gondor med omnejd. Skoj!
Insändare
Signaturen T.A.S. tycker att Fredrik Jonssons insändare i ett tidigare nummer – där han bland annat kritiserar Monsterböckerna – är helt uppåt väggarna. T.A.S. menar att Fredrik tror att alla spelar rollspel på samma sätt, och där finns ju en poäng, men sabbar sedan allt genom att skriva:
Just nu håller vi på med en värld till D&D som nu är 552 sidor lång, där vi även har beskrivit politik, flora, fauna, etc, etc, men även äventyrsplatser. Har du inte gjort någonting längre kan du bespara oss dina kommentarer.
Ja, vad kan man säga?
T.A.S. kommenterar även Gigant-reglerna genom att skriva: ”Det är onödigt att ha gycklare och kurtisan som två olika yrken, för så hemskt stor skillnad är det faktiskt inte.”
Reklam
Omdöme
Förändringarnas tid för Sinkan. Ny chefredaktör och Anders Blixt sticker. Det är dessutom bara tre år – och 20 nummer – kvar tills dess att Sinkadus förvandlas till en affisch. Ser man det ur det perspektivet, och är lite neggigt lagt, så är detta början till slutet för tidningen.
Alla Sinkadusmåndagar finns samlade här.
Piruett 
Måste puffa för James (Warhola). Den där bilden är en som en sårig tumme i hans portfolio (slap! bad editor!). Kolla in den här som du säkert känner igen:
http://www.umtoquedearte.com/diamond/jwarhola/pages/0uro_Warhola001.htm
GillaGilla
Suck, no shit? Jag var tvungen att beskriva Nominatorn i Kristalltjuren så att det skulle passa med denne tomte. Men inte igen – den här gången går jag på den bibliska molnstoden istället.
GillaGilla
Jag har alltid undrat hur det där hängde ihop: bilden och nominatorn.
GillaGilla
Jag tyckte det där omslaget var det coolaste och snyggaste nånsin på en Sinkadus. Dock har jag för mig att det inte såg så skarpt ut, som om det var en dålig inskanning eller nåt.
Par i svart var grymt cool på den tiden också. Var nytt och fräscht jämfört med standardäventyren.
GillaGilla
Alexander Armiento, född -73 (?), var vid tiden för publicering Elevrådsordförande i Vällingbyskolan.
Allmänt tanig och senig nörd, precis som jag, fan va grym jag tyckte han va med att få in sina alster.
Cool Alexander!
GillaGilla
Vadå… Använder du inte mat i rollspel, alla de olika dryckerna va ju det man KUNDE använda. Skit tråkigt som SL att ba säga, ni dricker öl igen… 😉
GillaGilla
De där dryckesreglerna borde väl inte vara ospelbara. När jag spelledde Pendragon var det inte helt ovanligt med rejäla dryckslag, mycket tack vare karaktärsparet temperate/indulgent som skulle testas vid var och varannan bjudning/fest. (lustigt att ett spel som handlar så mycket om att uppföra sig korrekt kan inbjuda så mycket till dåligt uppförande :))
Väldigt trevlig blogg förresten. I synnerhet måndagar har blivit lite roligare tacka vare Sinkadusrecensionerna.
GillaGilla
”Par i svart” var en kul utmaning att skriva. Jag var rätt trött på de grottkrypäventyr som ICE brukade publicera. Istället ville jag pröva på agentgenren och eftersom spioner inte agerar i skock, gjorde jag det för två spelarroller. Eftersom regelböckerna inte innehöll rätt sorts info, beskrev jag rollpersonerna i detalj.
April 1989 lämnade jag Ä-spel, men Olle hade en del texter av min hand liggande, så sådana artiklar dök upp i ytterligare några Sinkor.
GillaGilla
Nu har jag inte numret framför mig, men “Par i svart” verkar riktigt coolt. Jag har själv tänkt i liknande banor. Skrev ganska nyligen i Fenix (del i längre artikel om RP:s motivationer) om att spela Ringvålnader.
GillaGilla
Apropå texter som blev liggandes.
Jag skickade in en text till Sinkadus. Kommer inte ihåg när den publicerades, men kommer mycket väl ihåg när jag fick brevet med beställningen på bilderna till den (ja, det fanns inte email då), och jag ringde upp och frågade om jag skulle få pröjs för artikeln också och vem det nu var sa ”Nä, varför skulle du det?”, och jag fick förklara att jag faktiskt skrivit skiten också. Men glömt att skriva mitt namn på den. Ho hum…
GillaGilla
Själv fick en artikel om reptilmännens kultur antagen, men sen bytte Mutant skepnad och det hela rann ut i sanden. Ingen publicering alltså. Vet idag inte om jag ska vara lättad eller besviken över detta. Undrar för övrigt om det inte var Olle som skrev brevet med den glada nyheten. Men första refuserade han en massa annat (hemskt) material som jag som 12-13-åring kläckte ur mig. Det var oftast nya varelser.
GillaGilla
Ett hårt bläddrat ex. Dryckesreglerna används när stämningen behöver höjas genom någons fylleri. Många roliga misstag har begåtts av överförfriskade individer. Karaktärsspel av en alkoliserad hjälte var också en utmaning. Rollspelande på fyllan kan ju annars urarta något kollosalt.
GillaGilla
Själva dryckesreglerna använde man ju aldrig, men det var kul med lite inspiration kring olika ölsorter och olika rasers relation till sprita.
GillaGilla
Jag älskade det där omslaget när jag var liten. Det kändes väldigt Star Wars, som det var i serietidningarna.
Ska nog kolla in det där Par i svart. Jag har under senaste året kommit fram till att jag behöver nya typer av utmaningar till spelarna då jag spelar system där spelarna kan komma förbi ”vanliga” utmaningar med endast ett tärningsslag. Intriger och diplomati är två av dessa typer av utmaningar jag har upptäckt. Ska bli spännande att se hur någon annan har kommit på samma sak typ tjugo år före mig. 🙂
GillaGilla
”Det måste vara jobbigt att vara konstnär och heta Warhola.”
Det tyckte Andrew Warhola också och bytte till Andy Warhol 😉
GillaGilla
James är faktiskt Andys brorson. Jag fattar inte att jag inte kollade upp det första gången jag såg namnet James Warhola.
GillaGilla
I brevspalten finns ”Spelandet av Gripeborgs hemlighet” som jag minns som bland det roligaste som publicerats under den överskriften. Anders Granbergs brev är ett sorts krönikakåseri över hur kraveläventyret i föregående Sinkadus spelas med Trolle, Bultarn, Röven och Tjuvas. Om ni orkar så läs både äventyret i S17 och brevet i S18 någon måndag när Magnus har ledigt.
GillaGilla
Japp, en genialisk sågning av Gripeborg! Bäst är när de missförstår inskriptionen om hur kistan med svärdet ska öppnas…
GillaGilla
word.
Sinkans bästa insändare.
GillaGilla
Ett bra nummer från Sinkans storhetstid. Skönt omslag, intressant SSR-äventyr av Anders (även om jag aldrig spelade det, men det gäller de flesta Sinkan-äventyr), en tankeväckande (för en 14-åring iaf) artikel om Etik och moral i rollspel av Åke Eldberg och en fullmatad brevspalt (där den klassiska fejden med Z/TAS pågår för fullt, liksom högtravande upprop mot att vinjettbilden till Zonen har bytts ut!). En annan höjdare är regelfunderingen om besvärjelsen Fata Morgana, som illustreras av en berättelse om magikern Blixt-Anders öden och äventyr. Genialt. Till märkligheterna hör ”Galabargians festregler”, en helsidas obegripligheter. Känns som utfyllnad för en intern publik… Och ”Sju vägar till odödlighet” är kanske den enda Dag Stålhandske-artikel som inte riktigt fångade mitt intresse. Men annars som sagt ett schysst nummer.
GillaGilla
”Hazardspel till Mutant. Men … det har ju redan publicerats en artikel om sånna, ju! I nr 4 eller 5 eller något sådant. Skäms!”
Vaddå skäms? Jag fick ju betalt för artikeln… Dock kom inte den som egentligen var riktigt vettig med; den om handelresande runt Östersjön.
GillaGilla
Ingen skam över författarna (oftast). I det här fallet är det redaktionen som borde skämmas, eftersom de tog in två artiklar om samma sak, till samma spel.
GillaGilla
Visst var det en del som hackade på artikeln via insändarsidor? Har för mig att det var nåt om att triss förvandlades till stege eller liknande.
GillaGilla
En klockren sågning av en rätt okej artikel. Jag minns formuleringen i insändaren utantill än i dag:
”Bäste herr (artikelförfattarens efternamn), var lärde ni er spela poker någonstans?”
Sedan följde en lång (och korrekt) rättshaveristisk drapa om varför en triss inte kunde omvandlas till en stege genom att byta ett enda kort i stötpoker.
Det var emellertid inte jag som kom med invändningen. Jag för ung och oskuldsfull för poker på den tiden.
GillaGilla