Sinkadusmåndag, del 15

sinkadus15

Sinkadus nr 15 (oktober 1988)

Efter 14 omgångar av Sinkadusmåndag börjar jag bli lite trött, speciellt med tanke på att att jag inte ens kommit halvvägs till sista numret. Därför, för variationens skull, är den här måndagen vara lite annorlunda.

Jag kommer att göra en mer bildbaserad genomgång av tidningen. Tidigare måndagar har jag visserligen bifogat diverse bilder ur tidningarna, men i dag hade jag tänkt försöka ge er en inblick i hur Sinkadus verkligen såg ut för lite mer än 20 år sedan.

Håll till godo!

sink15index

Så här har Sinkans innehållsförteckning sett ut sedan nummer 4. Olika färger, men annars är det få skilnader nr till nr. Det mysko är att varje post i förteckningen kan innehålla en hel massa olika artiklar, så den är egentligen ganska värdelös att använda för att orientera sig i tidningen.

Om man zoomar in på redaktionsrutan så avslöjas följande:

Redaktionruta

Även ledaren hade ett statiskt utseende. Då och då experimenterades med olika typsnitt, men på det stora hela innehöll den några större överraskningar. Den avslutades dessutom alltid med signaturen:

sin15ledare

Ett annat stående inslag var ”Hemmafronten”.

15hemmafrongen

Den sidan ändrade utseende nästan hela tiden. Logotypen var (mer eller mindre) konstant, men allt annat kunde förvandlas helt från ett nummer till ett annat. Gemensamt var bara att layouten alltid var ganska rörig, med text och bilder slängda lite huller om buller på sidan. Ovanstådende faksimil är ett ganska typiskt exempel.

sink15kattfolk

Nästan alla av tidningens illustrationer var svartvita, bara i undantagsfall dök det upp bilder i färg. Här invid är en illustration av Bengt Söderström till artikeln om kattfolk.

Spaltlinjer (strecken mellan textspalterna) var också något typiskt för Sinkadus. Med tanke på det minimala utrymmet mellan spalterna, inte mer än 13 mm, så var linjerna mer eller mindre en nödvändighet för att tidningen över huvud taget skulle gå att läsa. Redaktionen gjorde verkligen alltför att proppa tidningen med så mycket text som möjligt.

15illu

Placeringen av bilderna var ofta … sådär. Det var inte alls ovanligt att en bild, som ovan, slängs in mitt på en sida och bröt av texten mitt i en spalt, ja mitt i en mening. Läsbarheten blev så klart lidande, men det brydde man sig ju inte om på den tiden.

15brev

Brevspalten, ovan, var utan tvekan Sinkadus mest texttunga sida. Det helt otroligt hur mycket text som klämdes in där. Ofta rörde det sig dessutom om fler än en sida — ibland så många som fyra. Då snackar vi mycket text att tugga sig igenom.

15starwars

Äventyren var alltid tryckta på ett grå bakgrund, av någon anledning. Typsnitt och dylikt anpassades beroende på vilket spel äventyret var till. Det här Stjärnornas krig-äventyret är ett bra exempel.

15save

”Information från S.A.V.E”, som var vinjetten för Chock-material, hade alltid vit text på svart bakgrund. Ibland bara på den första sidan, men oftast på alla.Vad man än må tycka om alla olika stilar i samma tidning, så är det i alla fall tydligt vad varje artikel handlar om. Signalerna är inte bara stora, de är översvallande.

15butik

”Butiksguiden” var det stående reklamblocket i tidningen, faktiskt nästan det enda stället där annat än egenreklam visades.

Jaha, men innehållet då? Sinkadus 15 är faktiskt ett riktigt starkt nummer. Det finns en tävling om att göra Mutant- eller DoD-SLP där man ska välja ett namn och hitta på en karaktär. Vinsten är ett äventyr. Namnen är rätt sköna: Kurt Stereo, Träsk-Bim, Trejste med Styrstången m.fl.

Den mest intressanta artikeln är den om älvfolk (okänd författare). Den tar upp allt man behöver veta om alver och är skriven ur ett första persons-perspektiv. Artikeln förvandlar alver från arroganta skogsninjehippies till en riktigt intressant ras. Den mest spännande idén är att många alver strävar efter något som kallas ”panarmon”, vilket innebär total perfektion och mästerskap inom ett visst område. Alverna är dessutom väldigt hemmakära varelser som känner sig stympade utan sin familj. De är icke-materialister, våldshatare (fast bra på att slåss), extremt tålmodiga och ser sig själva som naturens väktare. Okej, vid närmare eftertanke så är alverna fortfarande skogsninjehippes, även efter denna artikel, men nu har man som spelare lite mer kött på benen att gestalta sin karaktär. En av de bästa och mest välskrivan artiklarna i Sinkan hittills.

En annan favorit som dyker upp i detta nr är kattfolket (beskrivna av Anders Blixt). Jag älskar katter, således diggar jag alla katthumanioider. Kattfolk är som katter, fast på två ben. De är nyfikna, hagalna, lekfulla, överlägsna och lever efter devisen att själv är bäste dräng. De flesta kattmän är jägare med en teknologisk nivå som motsvarar stenåldern och utan någon egen konst eller kultur. Klockrent, om jag får säga det själv.

Även en tredje ras, vättar, beskrivs men är inte alls lika intressant som de andra två. Urban Konradsson heter författaren.

I övrigt så finns det lite nya besvärjelser, en genomgång av engelska rollspel och idéal och magi i Midgård. En artikel om Ereb Altors universum – planeter och stjärnor och sådant – är också intressant läsning. Här lanseras idén att Altors poler består av eld respektive is.

Allt som allt är nr 15 en riktig höjdartidning.

17 reaktioner till “Sinkadusmåndag, del 15

  1. Måste tyvärr säga att jag gillade ditt gamla upplägg bättre. Det mest intressanta med Sinkadus-måndagar är ju att diskutera innehållet, medan layout iaf för egen del känns som en lite mindre viktig bisak.

    Tidningen står även feldaterad till oktober 1998 vilket självklart skall vara 1988.

    När det gäller artikeln om Älvfolk och det faktum att de strävar efter perfektion i livet så börjar man undra om författaren sneglat på modulen Trakorien av Erik Granström från samma år. Modulen innehåller nämligen bl.a. en kort skildring av ”de allvarligas gille” vars strävan är just perfektion inom sitt hantverk.

    Gilla

    1. Håller med om att layout är ganska ointressant.

      Det här numret kändes som ett ganska trist mellannummer och behållningen på den tiden var främst body bombing. Men jag var ju mest intresserad av mutant.

      Gilla

      1. Ni kan betrakta detta som en pausfågel om ni vill. Nästa vecka är jag back on track igen. 🙂 Kände mest behovet av att testa något annat — mest för att hålla mitt eget intresse färskt.

        Dessutom har ni helt fel: Layout är superintressant!

        Gilla

      2. Just det, en sak till:

        Vill man använda korrekt fackterminologi så heter den tunna linjen mellan två spalter egentligen »spaltsticka«.

        Gilla

  2. Älvfolksartiklen skrevs av mig. varför namnet inte kom med vet jag inte; kan ha varit en tabbe i ateljén. Jag minns inte om Eriks text var med som inspirationskälla.

    Ja, vi jobbade hårt på att klämma in rejäla textmassor på sidor. Våra läsare ville *läsa* och vi gav dem vad de ville ha.

    Gilla

  3. Ah, detta var den första Sinkadus jag köpte vill jag minnas, även om jag hade bläddrat i tidningen tidigare. Tycker fortfarande att det är ett av de bästa nummer som gjordes, inte enbart av nostalgiska skäl då.

    Nu kommenterar jag inte bara detta nummer men; jag är fantastiskt glad att jag hittade denna sida! Magnus (heter du väl) väckte verkligen gamla minnen och efter att det ena ledde till det andra ska det i helgen spelas rollspel igen för första gången på över tio år. Så denna sida måste ju betraktas som en kulturgärning utan like.

    För övrigt är jag glad, och fascinerad, över att det uppenbarligen var vanliga dödliga människor som arbetade på Äventyrsspel. Hade någon för tio år sedan sagt till mig att jag skulle kunna läsa kommentarer från Anders Blixt och Olle Sahlin på ett forum på internet, ja, det hade ju varit snäppet tuffare än att Conan skulle ha klivit ut ur böckerna för att bjuda på en öl.

    Gilla

      1. Det blir en hemmamodifierad version av Expert. Återstår att se vad det blir för kampanj/äventyr.

        Jag har verkligen inte haft ngn koll på rollspelsvärlden de senaste åren och har till min förundran stött på en massa nya, svenska rollspel. Det senaste jag spelade som i mina ögon fortfarande är ”nytt” är nog Mutant Rymd (hette det väl). Så det har runnit en del vatten under broarna.

        Gilla

      2. Haha, jag är inne på samma väg som du Daniel. Ska lira med ett gäng nio/tio-åringar snart…

        Och visst är det mumma med kommentarer från upphovsmän och artikelförfattare.

        Gud vad jag läste Butiksguiden och drömde mig till andra städer för att få veta om det fanns något annat mystiskt rollspel på hyllorna…

        Och som kommentar till Sinkadusmåndag. Layout är superintressant men du täcker det alldeles utmärkt i den tidigare formen också. Gillar att höra (läsa) ditt raljerande kring alla artiklar.

        Gilla

  4. Ett klassiskt nummer! Vid det här laget var Trakorien-modulen så efterlängtad att jag satt med ett förstoringsglas och granskade trakorienkartan som kunde skymtas i vinjettbilden till Hemmafronten (öh, ligger det en uzi bredvid kartan?). Under tiden fanns mycket bra DoD-material att läsa i detta nummer, bl.a. den ambitiösa artikeln om vättar och försmaken till Ereb Altors universum (som var mer utfläskat i Ereb Altor-boxen). Alv-artikeln är intressant inte minst ur ett säg-mig-hur-alverna-ser-ut-och-jag-ska-säga-dig-vad-för-sorts-fantasy-du-spelar-perspektiv. Alverna i klassiska Ereb Altor är harmoniska och genomgoda alver av high fantasy-snitt. Att jämföra med alverna i det senare Chronopia som om jag minns rätt var rätt egoistiska och maktlystna på sword and sorcery-manér. Alver är alltid trickiga att få till på ett bra sätt tycker jag själv. Anyway, en annan höjdpunkt var genomgången av engelskspråkiga rollspel, den gjorde det något lättare att navigera på Tradition! Också sagan-om-ringen-artiklarna är trevlig läsning, och Mutant-artikeln om bodybombing var något av en omedelbar klassiker (kanske inte för själva reglerna, men för bodybombing som kulturellt fenomen i Mutantskandinavien). Äventyret till Star Wars var tyvärr lite spårvagnsmässigt vill jag minnas.

    Gilla

  5. Body-bombing! Vi levde ut våra wrestlinglustar i en blodig Mutantkampanj där en av rollpersonerna ställde upp i en episk BB-turnering i Hindenburg. Jag hade som SL mycket roligt åt att sammanställa de 10-20 motståndarna, med signature moves och allt. Kanske inte vår bästa Mutant-session, men helt klart en av de roligare.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s