Sinkadusmåndag, del 12

Sinkadus12splash
Illustration till artikeln ”Att leja en prisjägare”.

Så var det dags igen: den 12:e sinkadusmåndagen av 38 (eller något sådant). Håll till godo.

(Förresten, om ni är sugna på mer jox från förr, kolla in detta.)

Sinkadus nr 12 (mars 1988)

Omslag
Hoppsan, här går det vilt till. Grönt, rosa, blått, lila … puffarna trängs verkligen på omslaget. Kombinerat med Angus McBrides klassiska, men stökiga, Sagan om ringen-illustration så är det här Sinkans rörigaste etta hittills. Var ska man titta, egentligen? Huvudvärk.

sinkadus12

Ledare
Vi börjar ana förskalven till kommande rollspelsdebatter:

Det finns folk som vill förbjuda rollspel. Margareta Persson (s), Margareta Hemmingsson (s), Mats Karlsson (s) och Eva Hedkvist (s) har till årets riksdag lämnat in en motion angående våldsleksaker, och dit räknas alltså våra rollspel. Ja, även dataspel och plastfigurer ingår.

Nu var det väl kanske inte just förbjuda rollspel som dessa sossar ville göra, utan snarare förbjuda reklam för rollspel och krigsleksaker — vilket Fredrik även nämner senare i ledaren. Man ska aldrig låta verkligheten komma i vägen för en schysst inledande mening.

Resultatet kanske hade blivit detsamma, oavsett.

Hemmafronten
Har du någonsin undrat varför äventyret ”Skönheten och odjuren” heter som det gör? Det är, berättare Anders Blixt, en ordvits:

Om man stavar ordet såhär ”sjön-heten” kanske det blir lite begripligare. Det rör sig ju otvivelaktigt om en naturskön och vacker insjö.

Skulle detta på något sätt göra titeln bättre?

Andres Blixt berättar även om Ad astra, eller Mutant i rymden. På det stora hela låter det betydligt mer intressant än vad Mutant RYMD, eller Chronicles, till sist blev. Ett annat projekt på g är Bland ruinerna, som är en sorts prequel till Mutant och handlar om det hårda livet under 2200-talet. Blev inte så mycket av med det.

Slutligen har folket på Äventyrsspel insett att om man ändå ska göra en fantasyvärld, så kan man rita en karta som inte ser ut som Europa. Massor av gnälliga tonåringar hade hört av sig och klagat. Så klart.

Ja just det: inte ett ord om Partisan.

Insändare
Gäsp. Större delen av brevspalten tas upp av frågor som ”Varför får jag aldrig svar när jag skriver in till er?” och ”Varför publicerar ni bara brev som hyllar era produkter?”.

Jag kan inte heller låta blir att gäspa, om än roat, när Daniel Nillson från Vallbo tycker att det är overkligt att drakar, så som de beskrivs in Monsterboken, kan spruta eld. Han kommer sedan med en egen förklaring som har någoting med sumpgas att göra.

I ”Klubbspalten” händer något oväntat. En tjej söker medspelare. I Borås-trakten. SRR och EDD. Annars är det samma gamla vanliga konstiga klubbnamn som huserar i spalten: Farliga monster, The Heroes, Playboys, The Night Mare, Ninja Force mfl.

Zonen
”Att leja en prisjägare” till Mutant 2, av Mats Holmlund och Magnus Borell är det här numrets stora Zonen-artikel. Lite oklart fokus: Är den riktad till spelledare som vill hyra ligister att jaga rollpersoner, eller till rollpersoner som vill få pengar för att jaga ligister?

Artikeln börjar lovande, med lite historik om prisjägare och vilket anseende de haft genom åren bland vanligt folk. Tyvärr sugs allt snart ner i en orgie av tabeller och matematiska formler, bland annat en tabell som visar storleken på belöningen i ”pengar eller natura”. Och vad gillar ni begreppet ”lejningstal”, som är sannolikheten att lyckas leja en prisjägare? För att få fram lejningstalet måste man konsultera tre olika tabeller, och därefter slå en T20.

Att hyra en prisjägare blir alltså bara en regelmässig utmaning som avgörs med tärning. Alla rollspelsmoment försvinner helt. Den enda situation jag tänka mig att regler som dessa kan komma till nytta är om rollpersonerna rutinmässigt anlitar mängder av prisjägare, och spelarna matar in reglerna i lämpligt datorprogram. Annars? Blä.

Holmlund och Borell bifogar dessutom Leo Svartskugga, en prisjägare som ”är mycket svår att överraska” och är ”likgiltig inför andras känslor”. Han har FV 22 i spåra och 31 i pistol. Vilken hårding.

Annat skoj i Zonen:

  • ”Hindenburgfäktning”. Fäktning i Hindenburg. Ja, du fattar.
  • ”Märkliga zoner” av Emil Persson och Olle Sahlin är lite smårolig. Här kan man hitta en massa elakheter att krydda sin Mutant-kampanj med. Vandrande vakuum, ljusfrånstötande fläckar, vinrankor och … ormbunksskogar. Detta bekräftar återigen min tes om att det är omöjligt att tala om Mutant-världen utan att låta som en idiot.
  • Jon Ljunggren, Mats Holmlund och Magnus Borell bidrar med mängder av häftiga och användbara cyborgförmågor som ”Stålnypor”, ”Trämage” och ”Modul för energipaketdrift”. Hm.
  • Kloakkrokodiler.
  • Vandrande stockar. Helt enkelt vandrande pinnar som blivit muterade och jättestora!
  • Gigakräftor och hur man jagar dem (försiktigt).

Öh va?
Emil Persson delar med sig av nya robotar till Mutant. Till exempel sexroboten Nymph W69. Notera namnet: Nymph W69. Subtilt.

Betänk även att robotmodellen ”programmerades för att arbeta på bordeller och liknande med en samordningsrobot av typ Mama Double 44”. Först undrar man varför robotprostituerade behöver en robothallick, sedan undrar man varför hallicken heter ”Double 44”. Discuss amongst yourself.

Slutligen går inte att låta blir att fundera över vad W:et i ”Nymph W69” står för. Jag kommer på ytterst få tematiskt lämpliga engelska ord som börjar på W… Blä, inte nog med att Sinkan kände behov av att publicera stats (19 i UTS, 18 i SMI) för en hor-robot, de var tvungna att kalla den Nymph Whore 69 också.

Arikvet
Rustningar rustningar rustningar. Rustningar genom historien. Rustningar i olika kulturer. Regler för rustningar i rollspel. Rustningstabeller. Rustningsterminologi. Bilder på rustningar.

En jäkla massa rustningar helt enkelt. En ganska bra artikel, i varje fall om man gillar mer komplicerade regler för rustningar. Om du inte gillar rustningar? Osis.

Bokklubben
Wow, ett nytt inslag i Sinkan! Recensioner, typ, av de böckerna i Drakar och demoner-serien — de fantasyromaner som Äventyrsspel gav ut under 80-90-talen. Tydligen var det möjligt att prenumerera på böckerna. Det visste inte jag.

Hur som helst berätar Ewiz Ehrsson och Olle Sahlin om några av de böcker som redan kommit ut. Det är givetvis rena reklamtexter, något som redaktionen inte smyger med, och inte direkt rafflande att läsa.

Böckerna som avhandlas är Conan, Conan Cimmerien, Camber av Culdi och Tjuvvstaden. Den sista är den enda av böckerna jag har min ägo. Det jag kommer ihåg bäst från den är att det fanns trollkarlar som hade brinnande stjärnor i pannan.

Bokklubben visade sig bli lite av ett one hit-wonder. Eller one miss-wonder, kanske.

Övriga artiklar
I numrets ”Regelfunderingar” får Anders Blixt förklara varför det finns dinosaurier, jättenoshörningar och ”annat tjaffs” i Monsterboken 2. Hans resonemang går lite i cirklar kan sammanfattas med att ”de finns i Ereb Altor”.  Men varför man har valt att inkludera dem i Ereb Altor till att börja med får man inget svar på.

Åke Eldberg uppmanar rollspelare världen över att skriva fler krönikor om vad som händer i deras kampanjer. Jag vettefan vad han vill uppnå med artikeln, lämpligt kallad ”Krönikera mera”. Han ger en massa olika exempel på hur man kan skriva krönikor, alla skrivna som märkliga hybrider av novell och regelförklaring. Man fattar vitsen redan efter första stycket, men artikeln fortsätter ytterligare tre sidor. Hade verkligen Sinkan så gott om utrymme (eller brist på material) att man bara hällde in spalt efter spalt av tjatiga exempel?

Äventyr
Titel: Kampen om Cardolan. Författare: Henrik Strandberg och Andreas Gabriel. Spel: Sagan om ringen. Intryck: Oj vad mycket text! Ovanligt. Sinkadus äventyr brukar vara späckade med kartor och illustrationer, men här är det sida upp och sida ner med text text text. Det finns inte ens några utrymmeskrävande SLP-sats: allt är föredömligt komprimerat i en liten tabell.

Vad handlar äventyret om? Ingen aning. Det är så mycket text att jag inte orkar sätta mig in i det.

Reklam
En sak jag funderat över de senaste veckorna är annonsernas placering i Sinkan. De flesta ligger koncentrerade i början och slutet, och det förekommer extremt sällan helsidesannonser mitt i tidningen. Var det svårt att sälja in helsidor, eller var det ett redaktionellt beslut?

sink12faks
Vette sjutton vem illustratören är. Arfert?

Illustrationer
Meh. De flesta illustrationerna är bilder på vapen och en och annan prisjägare.

Men vad är detta!? En färgillustration! Det måste vara första gången sedan nr 1 (om man bortser från vinjetten till ”Arkivet”, som alltid är i färg). Och inte nog med det — bilden är delfrilagd! Med text som flödar kring de utskjutande delarna! Här är det någon som börjat lära sig PageMaker, det ser jag det.

Omdöme
För att ha utbyte av detta nummer måste man vara en inbiten Mutant-spelare, vara på jakt efter ett SRR-äventyr eller gilla rustningar. Annars kan man hoppa över det.

De senaste numren har redaktionen har börjat mixtra med tidningens utseende. Vinjetten till ”Zonen” har bytts ut flera gånger, till exempel:

Det vore intressant att veta vem som designade dessa vinjetter.

Andra förändringar är att brevsidan helt plötsligt är knallgrön. Den brukar förvisso ha lite konstiga färger ibland, men grönt är nog det mest iögonfallande hittills.

28 reaktioner till “Sinkadusmåndag, del 12

    1. Det är lite märkligt Äventyrsspel gav ut Camber av Culdi, som är Kurtz fjärde Deryni bok, och sen inte någonting mer av henne. CaC är första delen i en trilogi ”prequels” till Kurtz ”Chronicles of the Deryni” (också en trilogi).

      Så om man bara får läsa CaC lär det mest vara förvirrade.

      Gilla

      1. Det där kommer du att få anledning att återkomma till. Anledningarne äro flertalige. I en del fall bestämde redaktören första delen självsvåldigt, och fick sedan veto på fler delar – antingen av efterträdande redaktör, eller från någon chef. Exempelvis ville vi egentligen undvika serier där delarna inte var fristående, för att undvika pyramideffekten: Första delen säljer mer än andra delen som säljer mer än tredje delen osv. För böcker i bokhandeln gäller inte detta i samma mån, men här pratar vi om kioskböcker. Att ge ut en bok som förutsätter att man har läst tidigare böcker, när de tidigare böckerna har returnerats till förlaget av Pressbyrån är ingen smart idé.

        Sedan kan det tänkas att ett par böcker av en författare sålde så dåligt att vi lät bli att ge ut resterande delar. I just Camber-fallet vet jag inte varför det inte gavs ut fler, detta var något år innan jag började på Äventyrsspel. Olle vet kanske.

        Gilla

  1. Krönikeartikeln tyckte jag var guld på den tiden. Jag gjorde många tappra försök att skriva egna men det blev aldrig mer än ett halvt a4. Till sist lyckades jag iofs men då var jag mycket äldre och det var till Western. Texten var väldigt kort och koncis. Typ: ”Fem män lägger sig i bakhåll, de dör.”
    Så här i efterhand är det väldigt trevligt att ha kvar lite såna texter från barndomen.

    Eftersom jag nästan bara spelade mutant på den tiden så var det här numret mitt favoritnummer. Jag använda t o m prisjägaren (och reglerna) vid ett tillfälle. Han gick att överaska, så han dog ganska snabbt.

    Gilla

      1. Får hålla med Johan ovan. Vår nuvarande rollspelskampanj präntas ner i bloggformat (se hemside-länk) och är dels ett perfekt sätt att minnas vad som hänt tidigare om det skulle bli avbrott under några veckors (månaders) tid. Dessutom tycker jag det är väldigt kul att följa andra som spelat samma kampanj (i detta fall äventyren kring den femte konfluxen av Erik Granström) och se hur andra spelgrupper genomlevt historien.

        Gilla

      2. Ännu ett medhåll här. Jag har iom kampanjen jag nu SLar börjat sammanfatta varje spelpass i form av en war story på vårt föreningsforum, och det har gett ett jäkla intresse för kampanjen även utanför spelpassen. Dessutom kommer det snabbt fram om jag som SL glömt något, och vi får ett minne av kampanjen även efter det den avslutats.

        Gilla

  2. jag håller med, det var det bästa i numret och det glömde du bort -en laser + eldkastare i ett för att röja biobunkrar med, hur kunde du missa att berätta om det! 😉

    /K

    Gilla

      1. UZI III var på något vis essensen av det MT2 stod för: löjligt bra vapen och bunkerröj. Man utelämnar inte ett av Mutant 2’s mest ikoniska vapen i en krönika över gamla Sindakuser. Gör bättring! =)

        Gilla

  3. Kom igen nu. Nu vill vi ju höra lite mer om positiv nostalgi… inte bara att allt var ”skitdåligt!”

    Det är ju supercharmigt med UZI:s rustningar och Zonen-stuff.

    Gilla

    1. Glassigare illustrationer och mer spelförsäljning längre fram – visst. Men bättre? Njae. Jag skulle nog snarare säga att krönikan ovan är nära Sinkadus guldålder. Det är innan Mutant förstördes och medan Ereb Altor fortfarande inte hade ballat ur alldeles. Dessutom fanns Chock, även om det ibland är lite oklart varför. Tio nummer längre fram vill jag minnas att det inte alls var så trevligt. Kan dock bero på att nostalgifaktorn inte är lika stark för mig.

      Gilla

  4. Språkpolisen slår till ang. ”fantasynoveller”:

    Novell=kort berättelse
    Roman=lång berättelse

    Språkförbistringen uppstår på grund av att ”roman” på engelska heter ”novel” och ”novell” heter ”short story”. Äventyrsspels serie bestod av romaner och några enstaka novellsamlingar och antologier. Inte noveller.

    Gilla

  5. Även Zonen-vinjetten med Sköldpaddan (nr Nr 4-10) måste väl vara ett av Nisse Gullikssons alster?

    De andra två är svårare att gissa…

    Gilla

  6. Oj, det grå brödraskapet? Jag hittade precis AD&D monsters manual när jag städade runt bland min storebrors gamla grejer, signerad ”Det grå brödraskapet” på förstasidan.

    Gilla

  7. Ett riktigt bra nummer, tycker jag själv. Hemmafronten lockar med flera kommande produkter som vi sedan väntade otåligt på, inklusive då två som aldrig kom ut, ”Bland ruinerna” och ”Mutant Ad Astra” (jag räknar inte Mutant RYMD som resultatet av detta projekt…). Mycket av Mutantmaterialet är guld, och ger känslan av att Sinkadus fortfarande har ena benet kvar i en härlig amatörism där man inte skäms för att bara publicera ett antal vapen och monster staplade på varandra. Artikeln om zoner skiter högaktningsfullt i naturlagar och annat tjafs, och kör på med sina ”vandrande vakuum” och ”ljudlösa fickor”. Underbart! Arferts illustrationer förhöjer intrycket ytterligare (en gammal trafikskylt som sköld är Mutant i ett nötskal). ”Campen om Cardolan” minns jag som ett mkt välkonstruerat deckaräventyr som vi spelade med stort nöje. Just deckaräventyr är alltid svåra att konstruera så att de blir välbalanserade och precis lagom svåra att lösa, så det var alltid uppskattat när man fick ett sådant äventyr serverat. Grott-röjar-äventyr var ju lätta att sno ihop själv. ”Krönikera mera” var en annan höjdare som inspirerade till mängder av krönikor i vår spelgrupp. Däremot var vi inte så mycket för avancerade regler så specialreglerna för rustningar, med olika absorberingsförmåga mot olika vapen, lät vi bli…

    Gilla

  8. Men det här var 80 talet ju. Då såg väl allting ut som omslaget med neonfärger i olika typsnitt + att det säkert var värsta ZTV experimentlustan på Macarna.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s