Sinkadusmåndag, del 11

sinkadus11splash
Illustration: Tomas Arfert, till artikeln ”Modifierat stridssystem för Expert”.

Sinkadus nr 11 (januari 1988)

Omslag

Kära vänner. Jag tar tillbaka allt jag sagt om tidigare ettor. Det här är Sinkans fulaste framsida genom tiderna. David Martin heter konstnären, och den person på Sinkadus som valde omslaget måste ha varit halvblind och berusad.

Inte nog med att bilden föreställer en extremt liten dinosaurie och ful gubbe, den visar också en kvinna vars bröst tycks vara på väg åt ett helt annat håll än resten av kroppen.

Som vanligt har omslaget inte heller någonting med tidningens innehåll att göra. Med en sådan bild förväntar man sig liksom någon form av artikel om tidsresor. Men icke. Besvikelsen var garanterat stor i många pojkrum runt i riket.

Notera att priset har höjts med 5 kr sedan nr 10.

Andra nyheter är att redaktionen experimenterar med lite fler puffar än tidigare. Förr har omslaget som mest haft tre olika budskap — nu finns det hela fem. Att man sedan knappt ser den lila texten i botten är en annan femma.

sinkadus11

Ledare

Fredrik har tagit på sig stora hybrismössan. ”Att skapa ett rollspel är som att skriva en symfoni”, ”Roskilde-festivalen är ingenting i jämförelse med rollspelarnas ting” … Vad budskapet är vet jag inte riktigt. Resten av ledaren återberättar bara samma sak man kan läsa i innehållsförteckningen. Jag tror att Fredrik ville testa sina göra-liknelser-färdigheter.

Hemmafronten

Fredrik Malmberg om romanserien ”Drakar och demoner”:

Utomlands kallas sådana här böcker för fantasy-böcker eller Sword and sorcery-böcker. Vi har försökt hitta ett svenskt ord för samma begrepp, men inte lyckats. Till slut kom vi på att ute i landet har man börjat andända Drakar & Demoner som begrepp. Ofta hör man kommentarer som ”Det är ett sånt där Drakar och Demoner-spel”. Kanske är det så att Drakar och Demoner börjar bli en svensk term för ”fantasy”. Vi vet inte.

Tyvärr blev det ju så att ”fantasy” blev det svenska ordet för ”fantasy”.

Partisandax: Inget släppdatum nämns den här gången (”fram på höstkanten”), men Blixt och Malmberg orerar om hur bra spelet kommer att bli. Fem scenarier är planerade: USA-ockupation, Sovjet-ockupation, andra världskriget, samt två sci-fi-varianter. Stridsreglerna sägs vara enklare än i Mutant 2. De ska även vara helt utan KP och istället upplagda så att man  ”får specifika skador på de olika kroppsdelarna”.

Arkivet

Fredrik Ström levererar ett nytt stridssystem till Drakar och Demoner Expert. Syftet är att göra striderna enklare och snabbare. Jag vette fasen om ”Varje rollperson har lika många KP i varje separat kroppsdel som han har i totala KP” infriar det löftet. Regler för olika nivåer av skador — lindrig, svår, kritisk — införs. Nu kommer jag inte riktigt ihåg hur komplicerade Experts stridregler var, men detta känns inte direkt som en smidigare variant. Annorlunda, ja, men knappast snabbare.

Vidare finns det lite småplock så som fylle-regler, hur man ska göra för att se om en pil sitter kvar i en träffad rollperson (1T20 < skadan), hur mycket en kastad småsten gör i skada (beror på kastarens STY), och ett förslag på att införa ”förslitningsvärde” på rollpersonernas kläder och utrustning.

Zonen

Neo-män. David Wästerfors lånar av Huxleys Du sköna nya värld och hittar på en sorts sub-människor till Mutant 2. En form av anti PSI-mutant, starka men hatade. De skapades för att tjäna som slavar, och är lugna, fredliga och puckade. De ser även ut som en stereotyp ”mörk vilde”. Sådär PK.

En neo-man.

Övriga artiklar

En SLP till Drakar och demoner och hur man använder vanliga människor som motståndare i Chock. Anders Blixt ger sig dessutom in i … jag vet inte riktig vad, men någon sorts träsk är det i alla fall. Det hela är en skönlitterär historia där han blandar Star Wars och Sagan om Ringen.

”Nej”, ropade Gandalf. ”Vi måste försöka fly genom den östra dörren.” Jedi-riddaren drog sitt ljussvärd och gick med bestämda kliv mot den öppna dörren. ”Boromir!”, befalde han. ”Kom hit och täck mig”.

Ett synnerligen märklig alster.

Öh va?

Tidningens största textschabrak heter ”Personifiering” och är författat av Dag Stålhandske. Här inför Dag 24 nya grundegenskaper till DoD och Mutant.  Från  Styrketeknik till Mental hälsa till Sensorisk deduktiv förmåga. Jag skojar inte. 24 jäkla muppförmågor, som ibland bara skiljer sig marginellt från varandra. Charm och Personlig magnetism, till exempel. Charm är hur trevlig rollpersonen är ”om man pratar med honom i en kvart eller så”. Personlig magnetism är hur trevlig rollpersonen är ”om man verkligen lär känna personen”. Distinktionen mellan Mental uthållighet och Metal hälsa är också hårfin — de beskrivs på olika sätt, men tycks innebära samma sak.

Detta är en sån där artikel som jag får huvudvärk av att läsa, men jag misstänker att den var mäkta populär i detaljonanins 80-tal.

Men galenskaperna tar inte slut här. Stålhandske fortsätter sin vansinnesfärd och vill lura intet ont anande 12-åringar att börja använda ”Karaktärsdrag (KD)” till sina rollpersoner. Karaktärsdragen anges på en 18-gradig skala mellan två poler: Finkänslig/burdus, tystlåten/pratsam, jordnära/filosofisk etc. 15 olika par nämns. För att använda dem slår man 3T6 för varje Karaktärsdrag. Resultatet avgör om ens rollperson är arbetsam eller lat eller whatever. Man slumpar alltså fram sin rollperson personlighet.

Följer man dessa regler så kan man få en helt ospelbar rollperson som är både lugn och djärv, blyg och pratsam, känslig och kallblodig, burdus och artig, medlidsam och känslokall, nervös och självsäker. Jag tror inte att författaren riktigt tittat på sitt system som en helhet, utan bara hittat på lite grejer på måfå.

Oh well, det är tanken som räknas antar jag.

Äventyr

Mikael Carlstedts äventyr heter ”Kurgal Svylses förbannelse” och sägs vara humoristiskt. Kanske det. Några skojiga saker finns det i alla fall: en nekromantiker som bor tillsammans med sina två minotaur-skelett, ett tempel tillägnat mat vars torn toppas av maränger, och megaser.

Megaser är flygande grisar som äter obehandlat trä och gamla böcker. De flyger tyvärr inte så bra, utan kraschlandar med jämna mellanrum. Deras bästa grundegenskap är konstigt nog PSY (11). Varelsens funktion i äventyret är att käka böcker och i all vänskaplighet följa efter rollpersonerna. Varför vet jag inte.

Insändare

Robert Wahlstedt i Flen vill klaga. Men inte på Äventyrsspel eller Sinkadus, utan på alla ”fruktansvärt dåliga namn” som svenska rollspelsföreningar har. Föreningar som Sårade enhörningen, RKDD, Angels of Death och The ultimate dragon får smaka på hans vassa tunga. Robert föredrar namn med ”lite mera stil”, och ger exempel på ”lite mer seriösa namn” som The Black Brotherhood, The Paladins, Dicemaster, The Illusion och Det grå brödraskapet.

Redaktionen svarar med att deras favvosar bland annat är  Dwarfs on fire och Meningslös fritid. De skriver även att det hänt att de censurerat ”direkt anstötliga namn”. Undrar hur de lät.

I det här numrets Klubbspalt trängs godingar som Zone of Zombies, Knights of Darkness och Spelklubben Minfältet. Samt min favorit Barbarian Boys.

Reklam

Spelbutiken Tradition har en annons helt utan fallossymboler:

tradfaks

Och GMS-Import satsade hela reklambudgeten på denna … öhh … kreation:

faks2

Omdöme

En hel del knasigheter. Ännu mer knasigheter hittar du i andra nummer av Sinkan.

32 reaktioner till “Sinkadusmåndag, del 11

  1. Jag tror iofs. att David Wästerfors läst serien Camelot 3000, som i sin tur säkert lånat neo-männen från Huxley. I övrigt sedvanligt intressant läsning. (Damn, nu vill jag ju läsa Partisan sådär mycket igen 😦 )

    /kgm

    Gilla

  2. Alla de där regelförslagen som kom i Sinkadus testade vi en gång, sen liksom glömde vi bort dem. Neomän däremot var väldigt populära för de var starka, och det var det viktigaste för 12-åriga pojkar.

    En kille jag spelade med tycker fortfarande att Krugal Svylse är det bästa han spelat. Jag vet inte varför och ingen av oss kopplade att det var humor på den tiden. Vi såg det bara som en ganska överdriven historia. Dock minns jag att jag störde mig på att det var med en alv-riddare. Alver kunde ju inte bli riddare enligt grundreglerna (har jag för mig). Regler var Allt!

    Gilla

    1. << Dock minns jag att jag störde mig på att det var med en alv-riddare. Alver kunde ju inte bli riddare enligt grundreglerna (har jag för mig). Regler var Allt! <<
      Ja, jag minns när man hade den inställningen. 🙂 Om det var något äventyr som inte följde reglerna så tyckte jag att det var ett oseriöst äventyr. 😛

      Gilla

      1. Någon sorts poäng tycker jag ändå det finns i det; ”Våra SLPer är häftigare än din rollperson”-syndromet är annars lätt hänt. Samma princip som att om något förekommer i en stämningstext eller på en illustration så ska det faktiskt vara möjligt enligt spelets regler.

        Gilla

  3. Är det bara jag som är glad att Partisan aldrig förverkligades? Skulle vi verkligen behövt ett sånt spel vid skiftet 80- och 90-tal när jag-är-inte-nazist-jag-är-patriot-nazisterna härjade som bäst?

    Gilla

  4. Nej, att Partisan aldrig blev av är väl inget att sörja. Nån mer än jag som minns den groteska amerikanska förlagan Price of Freedom? Fan, jag ägde ju faktiskt det spelet…

    Gilla

  5. Krugar Svylse! Denna humoristika pärla och kärleksamma drift med grottkomplex-äventyren! Som SL tyckte jag att det var bland det roligaste jag någonsin läst i en Sinkadus.

    Tyvärr spelade vi aldrig äventyret. En av spelarna i gruppen läste äventyret fastän han inte borde och då vägrade jag att spela det med gruppen. Ett grott-äventyr gör sig liksom inte om en av spelarna har memorerat placering av alla fällor och heller inte drar sig för att använda sina kunskaper. 😛

    Gilla

  6. Megasen är väl hämtad från barnboken/animerade barn-TV-serien ”Matulda och Megasen” (illustrerad av Hans Arnold, skriven av ingen aning) om jag inte missminner mig? Megasen i Krugal Svylse ser ut som och beter sig som megasen gör i boken, har jag för mig.

    Gilla

  7. Yey, första numret av Sinkadus jag köpte. Och jag har använt nästan allt också 🙂 Inklusive dessa idiotiska grundegenskaper 😀

    Gilla

  8. Krugar Svylse var och är alltjämt helt underbart. I alla fall den första drift som jag stötte på med dungeonbashing. Har för mig att det handlar om den gamle äventyraren Krugar som använder alla sina pengar för att bygga en dungeon med fällor och allt. Dock så planerade han ju att bo i Dungonen så han satte upp lite skyltar här och där så att han inte glömde bort var fällorna var. När han väl dog så blev skyltarna kvar så rollpersonerna kom in i rum där det stack ut en spak ur väggen och det stod en gammal skylt ovanför ”Dra ej i spaken”.

    Sedan är ju slutet underbart. När man väl hittar hans förseglade skattkista och får upp den så visar den sig endast innehålla en handfull kopparmynt och en lapp där han ursäktar sig över att han spenderat alla pengar som äventyrarna skulle få på att bygga den väldiga dungeonen.

    Underbart!!!

    Gilla

  9. Vi körde stenhårt med alla Dags nya egenskaper och karaktärsdrag – med stor behållning. KD-systemet var väl snott från Pendragon mer eller mindre rakt av? Jag har för mig att jag snodde samma system till Viking också. ,-)

    Gilla

      1. Han bor på Sankt Göransgatan 96 i Stockholm. Hittar inte telefonnummer eller e-post. Skicka ett vykort vetja.

        Gilla

    1. Dag Stålhandske är en allra högst levande person. En släkting till mig som var aktiv i DMF (Den Moroniska föreningen, http://www.dmfonline.se) spelade av och till med Dag när det begav sig. Jag har för mig att flera saker som publicerades angående drakmagi, Gadirm Drakdödare m.m. var hemmabyggen/egna alster som letades sig in i officiella publikationer.

      Dag spelar också Europa Universalis 3. Jag har sett inlägg från honom på Paradox forum, där han skriver under eget namn som forum-alias.

      Gilla

  10. << den visar också en kvinna vars bröst tycks vara på väg åt ett helt annat håll än resten av kroppen <<
    Jag tycker att det ser ut som att hon rört sig mot ett håll och bytte håll när hon ska springa ut genom dörren. Såvida brösten inte är gjutna på kvinnan så drabbas de då av tröghetens lag.

    << Här inför Dag 24 nya grundegenskaper till DoD och Mutant. Från Styrketeknik till Mental hälsa till Sensorisk deduktiv förmåga. Jag skojar inte. <<
    Artiklen fick mig att inse att man faktiskt kan dela upp grundegenskaperna (fast det fick mig inte att inse att det var rätt menlöst). Till för några år sedan så hade jag 18 grundegenskaper i min DoD-version. Då var jag ändå över tjugo år.

    Gilla

  11. Hej, det här var kul att hitta!
    Jag tror att jag fortfarande har nästan alla Sinkadus liggande i någon gammal kista i de undre katakomberna…
    Jag kommer ihåg att jag var mäkta imponerad av Dag på den tiden. Kanske var det hans artikel om drakar som gjorde det eller så var det bara namnet…
    Krugal Svylse är en helt okej satir på dungeonhacking och jag minns att det blev riktigt bra efter lite egen kryddning.
    Och mååånga grundegenskaper skulle det vara, i alla fall under den epoken… 😉

    Gilla

  12. Nu såhär i efterhand är man ju bara helt perplex över hur lite användbart material till exempelvis Mutant som faktiskt publicerades i Sinkadus, och hur extremt bisarra artikler dom prioriterade i stället. Inga äventyrsidéer eller världskoloritt, bara en massa oerhört detaljerade och osköna regler. En enda dags forumdebatt på mutant.nu ger ju mer användbart spelmaterial en vad Äventyrspel lyckades publicera i Sinkadus genom alla dessa år. Fatta hur utsvältad man var på information och impulser på den här tiden, innan the interweb lade världen för alla tonåringars fingrar. Inte konstigt att man faktiskt spenderade alla dom där timmarna med att forsöka lista ur hur ett skott från en 5 punds bronskanon skulle gå iväg.

    Gilla

  13. Ah, det första nummer jag fick som prenumerant, efter jag lyckats övertyga mamma om att denna tidning var helt livsnödvändig. Har därför varit rätt hemmablind för omslaget – först nu, om jag koncentrerar mig, kan jag se att det faktiskt är rätt fult. Men bara om jag koncentrerar mig. Mannen till kvinnan: ”Nej, stanna kvar i schack-världen, det är en Tyrannosaurus härute!”

    Dag Stålhandskes artiklar var alltid kul att läsa, och denna om fyrtioelva olika grundegenskaper ska just bara läsas, inte praktiseras! Eftersom jag var ung och dum försökte jag göra åtminstone en rollperson med dessa ”underegenskaper”, men även vi upptäckte rätt snabbt att de inte direkt ökade spelbarheten. Kul också att Olle Sahlin har skrivit en inledning till artikeln som mer eller mindre avråder folk från att praktisera den… Krugal Svylse är en humorklassiker som faktiskt är kul att läsa fortfarande. Bäst är nidbilderna av Sylvester Stallone och Dolph Lundgren (som figurerar som två stråtrövare).

    Gilla

  14. Nej jag måste slå tillbaka gällande underkategorier. Jag tyckte det här var ett utomordentligt sätt (om än kanske inte riktigt genomtänkt med skalvärden) att göra en karaktär lite djupare. Jag tycker om tanken med att dela upp i Mental Uthållighet och Mental hälsa. Men de verkar inte riktigt lyckats med att särskilja kategorierna. I spel som tar mycket större hänsyn till attribut än traditionella BRP spel så tycker jag att många grundegenskaper fyller sin funktion. Karaktärsdragen bör kanske inte skalas men väl implementeras. Det skänker mer djup till en karaktär. Men för en hack and slash grupp så är de ju lite onödiga.

    Summa sumarum anser jag att många egenskaperkan äga sin riktighet om de har en större funktion i spelandet än trad BRP.

    Gilla

  15. Hej, jag har haft så roligt när jag läst dessa recensioner av Sinkadus.. stort tack! Nu till kritiken: ”Som vanligt har omslaget inte heller någonting med tidningens innehåll att göra.” Det står ju tydligt Drakdödaren på framsidan, och en man har färdats genom tid och dimensioner bara för att få döda en forntidsdrake med sin laserpistol 😀

    Jaja, ska iväg och laga julmat nu. Återkommer till följande nummer om några dagar.

    Gilla

Lämna en kommentar