Första intrycken av Player’s handbook 2

PlayersHandbook2Köpte Player’s handbook 2 till Dungeons & Dragons i går. Här är mitt första intryck efter att ha suttit och bläddrat i den på ett café på Götgatan i c:a 50 minuter.

Devan är helt klart den läckraste av de nya raserna. Reinkarnerade gudomliga andar som kan ta hjälp av kunskap från sina forna liv. En vidareutveckling av de gamla aasimarerna, och en god motsvarighet till tieflingar. Till skillnad från många töntar runt om i världen, så tycker jag att goda varelser är betydlig coolare än onda titta-på-mig-jag-är-elak-fjantar.

När det gäller halvorcherna så har Wizards ansträngt sig lite för att ge alternativ till ”din mamma blev våldtagen”-bakgrunder. Nu är halvorcher en ras i sig, men skapelsemyt och hela köret. Lite lökigt, om jag får säga det själv.

På yrkesfronten verkar druiderna och wild magic sorcerers vara klart läckrast, kanske följt av de gudomliga lönnmördarna avengers. Vild magi-besvärjarna har en massa sköna slumpmässiga effekter på sina krafter, och druiderna känns mer anpassningsbara än i tidigare versioner av spelet. Och när vi ändå talar om anpassningsbar, så är den nya barden riktigt skön. Ett potentiellt multiclassmonster, kan man säga. Oklart hur den kommer att funka ”rent”.

En av grejerna jag gillar mest i PHB2 är paragonstigarna för raser — alltså paragonpaths som kräver en viss ras istället för ett ett visst yrke. Klockren naturlig utvecklig av konceptet.

På det stora hela känns det som om PHB2 kommer att komma väl till användning. Även om inte alla klasser och raser faller mig personligen i smaken, så verkar de vid en första anblick vara genomarbetade och välskrivna. Hur de funkar i spel är en senare fråga.

(Ajuste, boken innehåller såklart också en massa magiska prylar, ritualer och sånt. Även en ny bakgrundsvalmöjlighet som ger rollpersoner lite extra bonusar (typ: ”Noble” blir tränad i Diplomacy).)

Frågor på det?

11 reaktioner på ”Första intrycken av Player’s handbook 2

  1. Har varken spelat eller läst Dungeons & Dragons i någon av editionerna, men har märkt på diverse forum att den nya editionen verkar vara bra. En kul detalj är att mycket indiefolk verkar gilla detta det mest kommersiella av alla spel. Finns det alltså något indieaktigt över upplägget? Det vore kul – och i min värld helt logiskt – om det faktiskt var så. Jag tycker att det finns väldigt irrationella och ogrundade argument mot indiespel generellt. Därmed inte sagt att alla indiespel är bra. Däremot är det ofta bra att ifrågasätta invanda tankemönster. Och det har alltså nya Dungeons & Dragons gjort? Lite rörigt inlägg det här, men jag tror du hajar…

    Gilla

      1. Så det man gör om man utvecklar sin karaktär är att få bättre värden i strid? Låter ju oerhört trist faktiskt.

        Gilla

      2. Japp. Behållningen med spelet är taktiska strider med lite ‘rollspelande’ och underhållande berättelser inslängda däremellan, om man får hårdra lite. Det som gör spelet indieaktigt är det stenhårda fokuset på detta, och spelet gör det riktigt bra. I mitt tycke är inget annat spel i närheten av samma ‘spelmässighet’, att ge utrymme för optning och taktiska utmaningar.

        Gilla

      3. Regelfilosofin är i stort sett att i stället för att likt traditionella spel erbjuda olika sorters situationer där varje karaktärstyp får glänsa (krigaren får slåss, tjuven får leta fällor, jägaren får spåra och så vidare) så erbjuds framför allt en situation (strid) där alla spelare får glänsa samtidigt. Tanken är att det blir mindre dödtid per spelare då (i de tidigare exemplen har ju de andra rollpersonerna inte mycket att tillföra). Även systemet för utmaningar som inte är relaterade till strid grundar sig på detta.

        Gilla

    1. Barbaren är rätt läcker, faktiskt. Den största skillnaden från tidigare är att det nu finns många olika typer av ”rage”, som alla ger olika effekter. En kanske gör att man återfår HP när man besegrar en fiende, en annan gör att man slår omkull motståndaren vid varje attack, och en tredje ger extra lightning damage, t.ex. Klassen känns mycket mer varierad än i 3e, där den i princip var en one-trick-show.

      Gilla

  2. Wow, provade DD4 och höll på att dö av stiderna, en hel jävla kväll för en strid mot små gröna dvärgar -sjukt tråkigt. Då kan man lika gärna spela brädspel…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s