Sinkadusmåndag, del 10

nörd, rollspel
Sinkadus10splash

Sinkadus nr 10 (november 1987)

Omslag

Här har vi ytterligare ett exempel på Sinkadus-traditionen att välja ett omslag (denna gång av Boris Vallejo) som inte har ett dugg med innehållet att göra.

Bilden föreställer en höftskynkekrigare i fajt med en drake (bonuspoäng för att han verkar vara på väg att ge draken en snyting på nosen).

Puffarna talar om Mutant och en ny magiskola till DoD.

Lite dubbla budskap om jag får säga det själv.

sink10

Ledare

Fredrik berättar hur han och Klas Berndal varit på spelkonvent i Borås. 400 deltagare och allt i regi av spelföreningen Armageddon. Finns denna fortfarande kvar i livet? ”Man hade bjudit in en hedersgäst från USA”, berättar Fredrik utan att avslöja vem. Mycket märkligt.

Hemmafronten

I förra numret av Sinkan skämtade redaktionen att Äventyrsspel skulle ge ut ett rollspel om My Little Pony. Miljarder och åter miljarder upprörda läsare hörde av sig och rasade mot förslaget. Det ger en fingervisning om hur stor auktoritet Sinkan hade på den här tiden, och hur allvarligt läsarna tog allt som stod i tidningen. Det är både rörande och tragiskt, på en och samma gång.

Det kommande Efter Ragnarök känns verkligen som ett hopkok när man läser Anders Blixt förhandstitt: cyborger, muterade växter, Jämtland, robotmänniskor, ninjor, Järnringen, ”världens fräsigaste sportbil”, kärnvapenexplosioner, ”ruskiga monster”, Gotland, Den flygande holländaren … Om jag skulle behöva peka på en Äventyrsspelsprodukt och säga ”här börjar de tappa greppet” så är det Efter Ragnarök. Ninjor? Va?

Partisan – nu med utgivningsdatum april 1988

Arkivet

Inflationen på magiskolor börjar göra sig känd. Här får den redan digra skaran sällskap av Johan Köhlers spiritism och Ulf Zindermanns röstmagi. Slöseri med utrymme om jag får säga det själv. Röstmagi har väl lite existensberättigande — jag har alltid sett den som magisk jojk — men spriritsm är bara så odrakarochdemonig. Oh, ett roligt citat från röstmagitexten:

Röstmagins färg är knallgult, vilket symboliserar besvärjelsernas omskakande effekter på omvärlden. (Dessutom gillar många dvärgar starka färger.)

sinkadus10faks
Ett tydligt tecken på överskott av magi.

Dvärgar gillar starka färger. Jaha? Det var som attan. Här lär man sig något nytt. Jag gillar verkligen hur Sinkadus är fullt av sådana här små popcornfakta som saker och ring. Mutantskandinavien är fullt av tigrar. Dvärgar gillar starka färger, och rider på ”små hästar”. Men jag undrar hur det skulle se ut om någon (med mer tid än vad jag har) sammanställde alla små faktoider. Vilken bild av t.ex. dvärgarasen skulle framkomma då?

I ”Det åttonde elementet” spekulerar Dag ”Drakdödaren” Stålhandske i vilka fler element som kan finnas, utöver de sju som redan är kända (jord, luft, eld, vatten, mörker, ljus, köld). Magi-inflationen har spridit sig även till varandes grundstenar, kan man säga. Stålhandskes förslag på ett åttonde element är tid, tanke och kaos. Tack och lov slipper vi besvärjelser och stats på elementarer. Artikeln är en ren tankekittlare, och som sådan fungerar den riktigt bra.

Zonen

Alla stackars Mutant-spelare får nöja sig med lite kampanjmaterial till Combat Cars. Meh.

Övriga artiklar

Äntligen får vi en första glimt av Drakar och demoners kampanjvärld, Ereb Altor. Den första beskrivningen känns förvånansvärt mycket Trudvang: Frostalver som vallar sina renar, stora skogar som rymmer hemligheter … Jag får inte alls intrycket av det kulturella lapptäcke som världen senare degenererade till. ”Introduktion till Ereb Altor” innehåller även en kronologi, där någon stackars kalenderbitare har tvingats sitta och pressa in Äventyrsspels tidigare äventyr i Ereb Altors historia. Jag vet inte hur pass väl detta lyckades — är helt enkelt inte tillräckligt insatt i alla de olika händelserna.

Det mest intressanta med artikeln är dock kartan. Titta:

erebaltorfaks

Ja, du ser rätt, det är en taggig version av Europa. Så här blev det ju dock inte tillslut. Ereb Altors slutgiltiga karta blev betydligt mindre europalik. På gott och ont. Det jag gillar mest med ovanstående karta är de många och stora vita fläckarna. För detta ska kartritaren ha en fjäder i hatten. Rollspelskartor har en tendens att bli smockfulla med länder, städer och saker — även kartor som föreställer områden som förment är outforskade.  Underskatta aldrig den vita ytans förmåga att väcka skaparlust.

Dessutom: SL-tips från Anders Blixt (”Ha kul!”), regelfunderingar och errata.

Äventyr

Det är inte ofta man hittar äventyr till Mutants grundregler i Sinkan. ”Ambassadören som försvann” är en sådan sällsynt fågel. Upprinnelsen till äventyret är ett forntida experiment (i Dalarna) som, givetvis, gick snett. Följden: Intelligenta spindlar som allierar sig med Gotländska telepater och kidnappar Pyrisamfundets ambassadör till de skotska grävlingarna.

Jösses. Äventyr till Mutant blir verkligen inte bättre när man återberättar dem …

Nåväl, hela historien slutar med ett traditionellt bunkerkräl, där rollpersonerna får skjuta hur många spindlar som de vill. So much får diplomacy.

Tidningen innehåller även ett andra äventyr — Anders Blixts ”Fjällmarschen” till Chock. Varulvar är inblandade, på något sätt, men det verkar inte så läskigt. Ärligt talat, varulvar är nog det minst läskiga monstret genom tiderna.

Insändare

Nu verkar det som om upprörda människor (det fanns många sådana i Rollspelssverige på 80-talet) har hört av sig angående artikeln om drakar i det föregående numret. Man tycker att författaren snott konceptet om ”sanna namn” från LeGuin. ”Uråldrigt koncept” hävdar Sinkan i sitt svar, och tillägger bland annat att det är full tillåtet att

… använda alver, dvärgar, orcher, drakar och meterlånga människor i sina historier, men ingen annan än Tolkien får kalla sitt småfolk för ”hober”

Om jag inte kommer ihåg fel så publicerade Sinkadus en artikel om hober i sitt första nummer. Hm.

I ”Klubbspalten” vill Jacob Johansson, 12, från Blekinge bli medlem i en rollspelsklubb. ”Har gjort det egna spelet The Wonderland Mashmod”. Jacob, om du finns därute, jag skulle extremt gärna vilja läsa ditt spel. Maila mig!

Reklam

Jag blir även lite sorgsen när jag ser alla annonser från leksaksaffärer runt om i landet. Det var verkligen andra tider på 80-talet. Dumma Kult.

Illustrationer

Om det var svårt att se vilka bilder som Thomas Arfert ritat i förra numret, så är det tvärtom nu. Titta vad duktig han var:

sinkadus10faks2

Omdöme

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här numret. Å ena sidan har Äventyrsspel värsta flowet och sprutar ur sig produkter av hög kvalitet. Å andra sidan är mycket av materialet i Sinkan ganska flummigt. Jag har känslan av tidningen börjar komma till den punkt där man redan har skrivit de mest självklara artiklarna och äventyren till de spel som för tillfället finns på marknaden, och därför fummlar runt lite efter nya vinklar och grepp. Vi får se hur det går i kommande nummer.

Läs (och lär!) ännu mer om Sinkadus här.

Publicerat

35 reaktioner till “Sinkadusmåndag, del 10”

  5. Jag tror det där numret var det första jag köpte. Dock köpte jag också tidigare nummer också, eftersom leksakshandlarna alltid hade en slumpvis uppsättning gamla nummer liggandes. För mig som läsare var det väldigt oklart vilka spel som var de senaste eftersom jag läste numren lite som det föll sig.

    Jag minns mutantäventyret som rätt skumt. Tydligen ingick ett poängsystem där man fick poäng för antal dödade spindlar och räddade fångar. Man skulle tävla i rollspel m a o.

    Varulvsbilden var jättecool tyckte jag då, äventyret var dock inte lika coolt som det förra med voodoo. Jag vart livrädd av att spela det…

    Gilla

    Svara

    1. Jag har för mig att Ambassadören som försvann var ett konventsscenario och att det var därför som man fick poäng för en massa märkliga saker.

      Jag tror förresten att det här var det första numret jag köpte med.

      Trivia: Undervattensbasen i Pirit: Den innersta kretsen är mer eller mindre en kopia av spindlarnas vattenbunker.

      Gilla

      Svara

  6. Jag tror det där numret var det första jag köpte. Dock köpte jag också tidigare nummer också, eftersom leksakshandlarna alltid hade en slumpvis uppsättning gamla nummer liggandes. För mig som läsare var det väldigt oklart vilka spel som var de senaste eftersom jag läste numren lite som det föll sig.

    Jag minns mutantäventyret som rätt skumt. Tydligen ingick ett poängsystem där man fick poäng för antal dödade spindlar och räddade fångar. Man skulle tävla i rollspel m a o.

    Varulvsbilden var jättecool tyckte jag då, äventyret var dock inte lika coolt som det förra med voodoo. Jag vart livrädd av att spela det…

    Gilla

    Svara

    1. Jag har för mig att Ambassadören som försvann var ett konventsscenario och att det var därför som man fick poäng för en massa märkliga saker.

      Jag tror förresten att det här var det första numret jag köpte med.

      Trivia: Undervattensbasen i Pirit: Den innersta kretsen är mer eller mindre en kopia av spindlarnas vattenbunker.

      Gilla

      Svara

  7. Partisan – rollspelsvärldens motsvarighet till ”Chinese Democracy”…!?

    Jag gillade Vallejos Conan-omslag, sedan bjöd tidningen på ett minst sagt brokigt innehåll. My Little Pony-skämtet och läsarreaktionen är onekligen en humorklassiker!

    Ninjor i Mutant-världen är däremot så bisarrt som det kan bli. Men som sagt, det här var ju på det glada 80-talet då ninja-, karate- och kung fu-filmer hade egna sektioner i videobutikerna… fanns det en möjlighet att klämma in någonting som hade med ninjor att göra så gjorde man det – oavsett om det passade in eller inte…

    Den utlovade Ereb Altor-kartan blev en grym besvikelse (speciellt eftersom den inte hade något att göra med den lilla preview man fått i Sinkadus nr. 3). Att kopiera Europakartan kändes så… fantasilöst. Stålhandskes artikel om elementen minns jag som intressant. Vad gäller magin så gillade jag faktiskt spiritismen (även om den kunde ingått i nekromantin…) men röstmagin har jag däremot aldrig förstått charmen med eller ens använt…

    Chock-äventyret gillade jag – förmodligen mest för Arferts stämningsfulla illustrationer. Sedan blev jag också förtjust i det här numrets ”Drakdödare” (Ulf Zindermanns lönnmördarnovell i Mutant-Skandinavien).

    Icke att förglömma: den infekterade debatten om hur det egentligen var att leva i det viktorianska England härjade vidare på insändarsidorna…

    Gilla

    Svara

  8. Partisan – rollspelsvärldens motsvarighet till ”Chinese Democracy”…!?

    Jag gillade Vallejos Conan-omslag, sedan bjöd tidningen på ett minst sagt brokigt innehåll. My Little Pony-skämtet och läsarreaktionen är onekligen en humorklassiker!

    Ninjor i Mutant-världen är däremot så bisarrt som det kan bli. Men som sagt, det här var ju på det glada 80-talet då ninja-, karate- och kung fu-filmer hade egna sektioner i videobutikerna… fanns det en möjlighet att klämma in någonting som hade med ninjor att göra så gjorde man det – oavsett om det passade in eller inte…

    Den utlovade Ereb Altor-kartan blev en grym besvikelse (speciellt eftersom den inte hade något att göra med den lilla preview man fått i Sinkadus nr. 3). Att kopiera Europakartan kändes så… fantasilöst. Stålhandskes artikel om elementen minns jag som intressant. Vad gäller magin så gillade jag faktiskt spiritismen (även om den kunde ingått i nekromantin…) men röstmagin har jag däremot aldrig förstått charmen med eller ens använt…

    Chock-äventyret gillade jag – förmodligen mest för Arferts stämningsfulla illustrationer. Sedan blev jag också förtjust i det här numrets ”Drakdödare” (Ulf Zindermanns lönnmördarnovell i Mutant-Skandinavien).

    Icke att förglömma: den infekterade debatten om hur det egentligen var att leva i det viktorianska England härjade vidare på insändarsidorna…

    Gilla

    Svara

  9. Även denna Drakdödare minns jag som riktigt bra. Det var nåt med tidsteleportering va? Det var ju faktiskt originellt, till skillnad från bunkerröjet med spindlarna.

    Sveriges mest inställda rollspel Partisan är för övrigt ett roligt spår att följa. Jag borde kanske fråga Gillbrings om de vill ha en Fenix-artikel i ämnet.

    Gilla

    Svara

  10. Även denna Drakdödare minns jag som riktigt bra. Det var nåt med tidsteleportering va? Det var ju faktiskt originellt, till skillnad från bunkerröjet med spindlarna.

    Sveriges mest inställda rollspel Partisan är för övrigt ett roligt spår att följa. Jag borde kanske fråga Gillbrings om de vill ha en Fenix-artikel i ämnet.

    Gilla

    Svara

      1. Om man står direkt under explosionen får man 250 skadepoäng direkt av värmen, men bara 4T10 av den upphettade luften om man har skydd av ”hus, murar eller träd”! Kläderna fattar dock automatiskt eld. Dessutom, om man får mer än 30 skadepoäng av värmen dör man direkt (?). Annars en massa permanenta avdrag från grundegenskaper. Sedan kommer vi in på tryckvågen. Det är komplicerat, med två tabeller som bygger på varandra, men det handlar om 100-250 poäng i skada, samt stor sannolikhet att dö direkt av inre skador. Samt att man antagligen dör av strålningen ändå.

        Det finns massor av sköna förkortningar som BF (bländningsfaktor), VS (värmestrålning), UL (upphettad luft), ISS (oklart vad, men det kan vara initialstrålningsstyrka!), RFC (risk för cancer. I’m not making this shit up!). Helt fantastiskt.

        Slutklämmen: ”Efter att ha studerat dessa regler kan du se att kärnvapen är föremål som bör vara ytterst sparsamt förekommande i Mutantkampanjer. Även de minsta vapnen kan utan problem jämna hela städer med marken och vålla oanad förödelse. Hantera dem försiktigt, du riskerar att förlora din kampanj.”

        Gilla

      2. Max en atombomb per kampanj alltså. Det tar jag till mig. Frågan är var bomben ska släppas. Hindenburg kanske?

        Gilla

      1. Om man står direkt under explosionen får man 250 skadepoäng direkt av värmen, men bara 4T10 av den upphettade luften om man har skydd av ”hus, murar eller träd”! Kläderna fattar dock automatiskt eld. Dessutom, om man får mer än 30 skadepoäng av värmen dör man direkt (?). Annars en massa permanenta avdrag från grundegenskaper. Sedan kommer vi in på tryckvågen. Det är komplicerat, med två tabeller som bygger på varandra, men det handlar om 100-250 poäng i skada, samt stor sannolikhet att dö direkt av inre skador. Samt att man antagligen dör av strålningen ändå.

        Det finns massor av sköna förkortningar som BF (bländningsfaktor), VS (värmestrålning), UL (upphettad luft), ISS (oklart vad, men det kan vara initialstrålningsstyrka!), RFC (risk för cancer. I’m not making this shit up!). Helt fantastiskt.

        Slutklämmen: ”Efter att ha studerat dessa regler kan du se att kärnvapen är föremål som bör vara ytterst sparsamt förekommande i Mutantkampanjer. Även de minsta vapnen kan utan problem jämna hela städer med marken och vålla oanad förödelse. Hantera dem försiktigt, du riskerar att förlora din kampanj.”

        Gilla

      2. Max en atombomb per kampanj alltså. Det tar jag till mig. Frågan är var bomben ska släppas. Hindenburg kanske?

        Gilla

      3. Spelade faktiskt en Mutant-kampanj som slutade med att Traffaut fick storhetsvansinne och smällde av en atombomb i Hindenburg. Min rollperson Attila (en muterad mård) undkom med nöd och näppe.

        Gilla

      4. Kärnvapen och kärnvapenkrig förekom livligt på den allmänna agendan under 1980-talet. Det fanns ju fortfarande ett kallt krig (någon som minns spelet Twilight 2000?). Vi fick insända äventyr som innehöll kärnvapenexplosioner. Jag ville ge en vink om hur dumt sådant skulle vara.

        Gilla

  14. Hej Magnus. Jag fann den blogg när jag googlade efter Sinkadus-omslag. Efter att ha läst dina fyra första inlägg kan jag konstatera följande:

    1: Rolig idé.
    2: Trots 1 kommer jag inte att läsa övriga inlägg. Varför? Tja – i dina inlägg finns en i mitt tycke nonchalant och respektlös attityd. Kritik i all ära, men jag kan inte låta bli att ana ett von oben-perspektiv i dina ord. Tyvärr.

    Din tanke var god, men jag får vackert tacka för mig.

    Gilla

    Svara

      1. Do fattar grabben, va. Do ska visa Äventyrsspel respekt, inte skämta om
        att röstmagins färg vara knallgul och att Mutantskandinavien inte får ha massa tigrar.

        Gilla

      3. Skulle nog tro att han syftar på brist på respekt för de tonåriga läsare som läste och älskade Sinkadus, snarare än för Äventyrsspel – därav ankalgelsen om von oben-attityd, men det är ändå en lite märklig kommentar. Men visst, smaken är som baken…

        Gilla

    2. När vi skrattar åt Sinkadus-måndag, är det oss själva för 20 år sedan vi skrattar åt. Hade jag inte en gång slukat allt Ä-spel släppte, hade jag heller inte funnit S-måndag underhållande!

      Gilla

      Svara

  15. Underbart! ”Rollspelare”s kommentar är ju som tagit direkt ur brevspalten i Sinkadus, så där snusförnuftig och ”tyvärr måste min konklution bli att..”

    Sinkadus-måndag är det roligaste jag läst om rollspel någonsin!

    Gilla

    Svara

  16. Partisanteasern…hur tänkte man när man lade in en bild på en tysk Wermachtsoldat och texten ”Det är dags att slå tillbaka”? Något säger mig att det inte hade funkat så bra idag.

    Gilla

    Svara

  17. Ett verkligt schysst nummer. Redan omslaget skriker klassisk fantasy. Hemmafronten är fylld med smaskiga nyheter (Marsklandet! Partisan…), allmännt skvaller och den gamla hederliga vinjettbilden (komplett med flera cigarettpaket…). Mycket DoD-material vilket alltid var välkommet, inklusive en läsvärd artikel av Dag Stålhandske och det ökända första försöket med Ereb Altor. Tur att Äventyrsspel använde Sinkadus som arena för dessa försöksbalonger innan de gav ut Ereb Altor-boxen! Trots att jag liksom typ alla andra baxnade inför ett europeiskt Ereb Altor så får man så här i efterhand erkänna att kartan är rätt stämningsfull på något primitivt vis… Äventyret Ambassadören som försvann hade jag lite svårt för eftersom jag hade svår spindelfobi vid denna tid. SL-tips av Anders Blixt eller någon annan på Äventyrsspel kändes ju alltid lite mer trovärdiga än dito artiklar från någon frilansare, så det var alltid välkommet. Fast numrets höjdpunkt var kanske enkäten med listan på tänkbara framtida produkter. Problemet var bara att man ville ha alla, så att i princip alla fick betyget 10. Kan inte ha gett så mycket vägledning…

    Gilla

    Svara

Lämna en kommentar