Sinkadus nr 6 (februari 1987)
Omslag
Det är någonting sorgligt med att ha en puff för ”kontrollerad sladd” på förstasidan. Har man inget bättre att erbjuda än ”kontrollerad sladd”, varför gör man då en tidning över huvud taget?
George Jones har ritat det mest livlösa omslaget än så länge. Jag misstänker att det här numret inte slog några försäljningsrekord.
Ledare
Skryt skryt skryt. ”Äventyrsspel har etablerat sig i branschen och vi ses inte längre som någon ‘dagslända’. Vi är här för att stanna.” Yeah yeah, vi vet ju hur det gick med det.
Hemmafronten
Rollspel har blivit hett stoff i medierna. Det talas som självmord och våldsförhärligande. Sinkadus besvarar kritiken med att säga, ungefär, ”de har fel”. Och visst, de hade ju fel, men som 12-åring kanske man hade velat några bättre argument att använda mot sin frikyrkliga moster (eller whatever).
Arkivet
Det bär av till tomteland. Ja, nu är det dags för småfolk i Sinkadus igen. I Klas Kristiansens version så är tomtar Moder Jords vaktmästare. Det finns sju olika sorter, från bergstomtar till gravtomtar till strandtomtar, och alla får varsin uppsättning stats, trots att det bara är småsaker som skiljer dem åt. Trädgårdstomten måste dock ta priset i menlöshet: ”Tack vare att tomten endast bosätter sig i välskötta trädgårdar har den lite att göra. Därför blir en trädgårdstomte lätt rund om magen.”
Behöver man verkligen alla dessa sorters tomtar? Är det någon, någonsin, som använt is-tomten i spel? Är det någon som använt en tomte … alls? Jag blir helt matt av alla småttingar. Sju sorters tomtar … det låter som något som borde finnas på en kinarestaurang, inte i ett rollspelmagasin.
Zonen
Konstiga teddybjörnsliknande varelser till Mutant som kallas gekkoer, designade enligt samma tanke som rubbitar: gulliga mordmaskiner. De anfaller gärna med blåsrör. Helt enkelt ytterligare ett av Äventyrsspels alla småfolk.
Övriga artiklar
Biljakter till Chock (”En biljakt utspelar sig oftast längs en vägsträcka”, skriver Ulf Zindermann). Kampanjtips till Sagan om ringen-rollspelet.
Äventyr
Genlab Alfa till Mutant 2. Av Michael Petersén. Ärligt talat vet jag inte vad jag ska tycka om detta äventyr. Det innehåller robotar som låtsas raka sig, en muterad ödla som kan spruta eld, test för att avgöra om rollpersonerna är intelligenta eller ej, samt en bilkyrkogård. Helt enkelt det mesta man kan kräva av ett Mutant-äventyr. Men jag tror inte att jag skulle vilja spela det. Konceptet ta-sig-in-i-fornbunker känns lite gjort. Till och med för att vara 1987.
Öh va?
För första gången någonsin finns det hela två äventyr i Sinkadus. Det andra heter Drakflöjten och är skrivet av Gunilla Jonsson till Drakar och demoner Expert. Det är en direkt fortsättning på Spökgeneralen från nr 5. I Drakflöjten dyker det, tro det eller ej, upp en drake. En kinesisk drake till råga på allt. Han är en hård jävel: ”Om rollpersonerna är så dumma att de anfaller honom sveper han till den som kommer först med svansen så att han [rollpersonen, antar jag] slängs mot en klippa (16T6 i skada).” Han har 200 i STY och är en hejare på botanik. Det hela förtas lite av att han heter Oolong, som även är en tesort.
Drakflöjten avslutas storstilat med ett besök i dödsriket – där rp själva kan förvandlas till andar om de inte passar sig – och en strid mot en fruktansvärd demonen som heter … Yakitori.
Yakitori.
Ja, Gunilla Jonsson döpte slutbossen efter en maträtt där kycklingbitar träs på spett och serveras med grönsaker och en salt sås. Jag misstänker att diskussionen på redaktionen gick såhär:
Gunilla: Är det ok om jag döper en demon som slåss med två tvåhandssvärd efter en kycklingrätt?
Anders Blixt: Nja, vore inte ”Mekanurgen” ballare?
Gunilla: Yakitori it is …
Man får anta att det japanska köket inte hade slagit igenom i Sverige än, och om jag länge haft misstankar om att Äventyrsspel och Sinkan bara var ute efter att driva med sina läsare så är de nu bekräftade. Jag säger det: De drev med oss hela tiden, och vi fattade nada.
Insändare
Osäkerheten bland svenska rollspelare är slående. Man vill ha en auktoritet, någon som säger åt en hur man ska göra. Rollspelsfantasten Nisse skriver: ”När jag letade efter regler för nunchaku kunde jag inte hitta några. Hur gör jag i en sådan situation? Gör jag mina egna regler, eller ska jag skriva till er och klaga?”
Kalle Knutas känner en liknande oro: ”Får en SL hitta på hur mycket han vill om saker som finns i hans värld? Till exempel nya yrken, besvärjelser och monster.”
Redaktionen svarar med olika versioner av ”Hitta på själv, för fan.”
I Klubbspalten hittar vi fler ”hårda” föreningsnamn: White Wizard (och konkurrenten Power of the White Wizard), Warrior, Den Svarte Samurajen, Nightfighters. Tack och lov finns det även lite udda fåglar som Fantasy Game Society of the Flying Dragon, Sårade enhörningen, TRÄSK och Spelklubben Meningslös Fritid.
Jonas Almeling vill köpa hemmagjorda äventyr till DoD, Mutant och Chock. ”Observera rimliga priser.” Hoppas att han inte blev blåst.
Reklam
Tradition i Stockholm vill kränga Call of Cthulhu (189 kr), Paranoia (129 kr) och Warhammer Fantasy RPG (216 kr). De berättar även att de har en telefon-hotline ”för senaste nytt på spelfronten”. Jag undrar vilken sorts förvirrade samtal de fick dit.
Dessutom:
Illustrationer
Många och snygga. Den starkaste omgången illustrationer i något nummer av Sinkadus hittills. Okej, alla kanske inte håller måttet, men viljan finns där.
Annars inte så mycket att orda om.
Omdöme
Det börjar ta sig. Redaktionen verkar ha hittat rätt ton och stil för ”nya” Sinkadus, eller i alla fall en ton som fungerar.
De gamla knasartiklarna om hur bord ser ut lyser med sin frånvaro. Det märks att tidningen numera har aningen högre ambitioner än att bara publicera vad som än råkar postas till dem.
Det är förvånande hur ålderdomligt språket i tidningen ofta känns, speciellt bland insändarna. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är … En del ordval känns bara så formella.
Fler Sinkadusmåndagar hittar du här.
Piruett 
Oolong betyder ungefär svart drake.
GillaGilla
Det här är en annan Anders. Nej, jag visste dåförtiden inte att Yakitori var en maträtt. 1987 var sushi den enda japanska föda jag kände till. Så det var nog Gunilla som drev med Olle och mig. (Olle var petig när det gällde namn.)
GillaGilla
Oolong betyder ungefär svart drake.
GillaGilla
Det här är en annan Anders. Nej, jag visste dåförtiden inte att Yakitori var en maträtt. 1987 var sushi den enda japanska föda jag kände till. Så det var nog Gunilla som drev med Olle och mig. (Olle var petig när det gällde namn.)
GillaGilla
Sårade enhörningen var jag och mitt kompis-/rollspelsgäng. För att ha kommit från ett par 12–13 år tycker jag såhär i efterhand att namnvalet är rätt fint. Det har en slags sorglig poetisk klang.
(Även om det givetvis valdes på helt andra grunder då för (jösses!) 22 år sedan.)
GillaGilla
Det var i alla fall inte ett av alla tråkiga macho-namn. Fick ni någon respons på annonsen?
GillaGilla
Jag tror faktiskt det. Antingen då eller senare, för jag minns i alla fall att det brevväxlades och byttes äventyr en del.
Efter ett tag bytte vi för övrigt till betydligt tuffare Det grå brödraskapet. Och under det namnet hade vi nog också en kontaktannons i något senare nummer av Sinkadus.
GillaGilla
Jag minns att jag organiserade en omröstning i min dåvarande spelgrupp om vad vi skulle heta (även detta i 12-årsåldern) och delade ut lappar från en blockkub med reklamtext längs sidan.
Tyvärr minns jag inget annat förslag än Rejlers Rollspelsklubb, som dock gjorde ett outplånligt intryck. Rejlers varandes elteknikkoncernen som försett min far med blocket och en av mina spelare med välbehövlig inspiration.
Vi förblev namnlösa.
GillaGilla
Höjdpunkten i vårt rollspelsgäng var när vi kom på det fina konventsgruppsnamnet ”Orcs of Jehova”.
Kan fortfarande få mina gruppmedlemmar må illa bara jag nämner det. 🙂
GillaGilla
Jag var ett tag med i en spelförening som döptes sig själva till ”Calmus” i den blinda förvissningen att det betydde ”Drakblod!”….
GillaGilla
Sårade enhörningen var jag och mitt kompis-/rollspelsgäng. För att ha kommit från ett par 12–13 år tycker jag såhär i efterhand att namnvalet är rätt fint. Det har en slags sorglig poetisk klang.
(Även om det givetvis valdes på helt andra grunder då för (jösses!) 22 år sedan.)
GillaGilla
Det var i alla fall inte ett av alla tråkiga macho-namn. Fick ni någon respons på annonsen?
GillaGilla
Jag tror faktiskt det. Antingen då eller senare, för jag minns i alla fall att det brevväxlades och byttes äventyr en del.
Efter ett tag bytte vi för övrigt till betydligt tuffare Det grå brödraskapet. Och under det namnet hade vi nog också en kontaktannons i något senare nummer av Sinkadus.
GillaGilla
Jag minns att jag organiserade en omröstning i min dåvarande spelgrupp om vad vi skulle heta (även detta i 12-årsåldern) och delade ut lappar från en blockkub med reklamtext längs sidan.
Tyvärr minns jag inget annat förslag än Rejlers Rollspelsklubb, som dock gjorde ett outplånligt intryck. Rejlers varandes elteknikkoncernen som försett min far med blocket och en av mina spelare med välbehövlig inspiration.
Vi förblev namnlösa.
GillaGilla
Höjdpunkten i vårt rollspelsgäng var när vi kom på det fina konventsgruppsnamnet ”Orcs of Jehova”.
Kan fortfarande få mina gruppmedlemmar må illa bara jag nämner det. 🙂
GillaGilla
Jag var ett tag med i en spelförening som döptes sig själva till ”Calmus” i den blinda förvissningen att det betydde ”Drakblod!”….
GillaGilla
Karin Fredrikssons smeknamn i Mutant 2 annonsen fångade mitt intresse: ”Järnringen” bär med sig respekt, särskilt nu såhär åtta års redan-legendarisk rollspelsutgivning senare. Vad gör hon idag?
GillaGilla
Ah, det där vet faktiskt jag. Ungefär. Karin sysslar med TV-drama. Har bla skrivit manus till ett par avsnitt av Rederiet. Hon kom in i Äventyrsspel genom någon lokal avdelning i Tolkien-sällskapet.
GillaGilla
Karin Fredrikssons smeknamn i Mutant 2 annonsen fångade mitt intresse: ”Järnringen” bär med sig respekt, särskilt nu såhär åtta års redan-legendarisk rollspelsutgivning senare. Vad gör hon idag?
GillaGilla
Ah, det där vet faktiskt jag. Ungefär. Karin sysslar med TV-drama. Har bla skrivit manus till ett par avsnitt av Rederiet. Hon kom in i Äventyrsspel genom någon lokal avdelning i Tolkien-sällskapet.
GillaGilla
Noterat ur Klubbspalten i nr 6:
Lasse och Mikael söker medlemmar till brevklubben ”The Hunters”. Samtliga svenska spel. Lasse Winnerbäck… !
GillaGilla
Haha, ja jävlar! Så fulla av älvor och annat småknytt som hans texter var förr i tiden undrar man ju om han inte haft Sinkadus monsterkapitel som stor inspirationskälla…
GillaGilla
Noterat ur Klubbspalten i nr 6:
Lasse och Mikael söker medlemmar till brevklubben ”The Hunters”. Samtliga svenska spel. Lasse Winnerbäck… !
GillaGilla
Haha, ja jävlar! Så fulla av älvor och annat småknytt som hans texter var förr i tiden undrar man ju om han inte haft Sinkadus monsterkapitel som stor inspirationskälla…
GillaGilla
Jag gillade tomtarna — i synnerhet bergstomten, som jag använt som rollperson. Med lite tweaking här och där blir den riktigt spelbar.
GillaGilla
Jag gillade tomtarna — i synnerhet bergstomten, som jag använt som rollperson. Med lite tweaking här och där blir den riktigt spelbar.
GillaGilla
Minns jag inte helt fel så var några av mina vänner medlemmar i ”Meningslös Fritid” vilket jag tycker är ett fantastiskt namn. De jag spelar tillsammans med idag tillhör ”Orchens Klan” men själv har jag aldrig varit speciellt förtjust i att delta varken i spelklubbar eller konvent trots att jag spelleder mina vänner ett par ggr i månaden.
GillaGilla
Minns jag inte helt fel så var några av mina vänner medlemmar i ”Meningslös Fritid” vilket jag tycker är ett fantastiskt namn. De jag spelar tillsammans med idag tillhör ”Orchens Klan” men själv har jag aldrig varit speciellt förtjust i att delta varken i spelklubbar eller konvent trots att jag spelleder mina vänner ett par ggr i månaden.
GillaGilla
Antagandet om yakitori stämmer säkert. Idag äter jag det dock med behållning. Riktigt gott faktiskt!
GillaGilla
Antagandet om yakitori stämmer säkert. Idag äter jag det dock med behållning. Riktigt gott faktiskt!
GillaGilla
”Det bär av till tomteland. Ja, nu är det dags för småfolk i Sinkadus igen. I Klas Kristiansens version så är tomtar Moder Jords vaktmästare. Det finns sju olika sorter – från bergstomtar till gravtomtar till strandtomtar”
Gick inte det här barnprogrammet (julkalendern) om tomtar runt den här tiden?
GillaGilla
”Det bär av till tomteland. Ja, nu är det dags för småfolk i Sinkadus igen. I Klas Kristiansens version så är tomtar Moder Jords vaktmästare. Det finns sju olika sorter – från bergstomtar till gravtomtar till strandtomtar”
Gick inte det här barnprogrammet (julkalendern) om tomtar runt den här tiden?
GillaGilla
Wow -yakitori, fan vad lurad jag känner mig! 😉 Tomtarna gilla jag, saknar dock sjötomten, eller havstomten… Vart e han?
GillaGilla
Wow -yakitori, fan vad lurad jag känner mig! 😉 Tomtarna gilla jag, saknar dock sjötomten, eller havstomten… Vart e han?
GillaGilla
Min mormor hade den riktiga tomteboken. Sinkadus-artikeln är mest en ren rippoff med stats till. Otroligt fantasilöst.
GillaGilla
Min farmor också. Det är den boken som gav upphov till den lysande filmen ”Trolltyg i tomteskogen” eller tvärtom.
Men det var ju sådär man gjorde när man var liten… skapade stats för allt som man hittade överallt som kunde användas i rollspelen… stats för Undertaker, Turtles och riddarna från Moonstone, till exempel…
GillaGilla
Min mormor hade den riktiga tomteboken. Sinkadus-artikeln är mest en ren rippoff med stats till. Otroligt fantasilöst.
GillaGilla
Min farmor också. Det är den boken som gav upphov till den lysande filmen ”Trolltyg i tomteskogen” eller tvärtom.
Men det var ju sådär man gjorde när man var liten… skapade stats för allt som man hittade överallt som kunde användas i rollspelen… stats för Undertaker, Turtles och riddarna från Moonstone, till exempel…
GillaGilla
Traditions telefon-hotline var, om jag inte minns helt fel, en telefonsvarare där de läste in de produkter som kommit in i butiken de senaste veckorna. Service. Kom ihåg att det här var före internet 🙂
GillaGilla
Ah, Traditions hotline! I vissa perioder ringde jag den sjukt ofta för att kolla om det hade kommit några nyheter (typ när man gick och väntade på Trakorien, Ereb Altor-boxen m.m.). Jag minns att deras svararmeddelanden blev mer och mer ambitiösa, ibland sjöng de in veckans inkomna nyheter till gitarr… Eller parodierade reklaminslag: ”Två rollspel i duschen? Nej tack, för mig är det bara GURPS and go!”
GillaGilla
Traditions telefon-hotline var, om jag inte minns helt fel, en telefonsvarare där de läste in de produkter som kommit in i butiken de senaste veckorna. Service. Kom ihåg att det här var före internet 🙂
GillaGilla
Ah, Traditions hotline! I vissa perioder ringde jag den sjukt ofta för att kolla om det hade kommit några nyheter (typ när man gick och väntade på Trakorien, Ereb Altor-boxen m.m.). Jag minns att deras svararmeddelanden blev mer och mer ambitiösa, ibland sjöng de in veckans inkomna nyheter till gitarr… Eller parodierade reklaminslag: ”Två rollspel i duschen? Nej tack, för mig är det bara GURPS and go!”
GillaGilla
Är det bara jag som tycker att omslagets bild föreställer en upphottad PBV 302? Nej, det kan inte bara vara jag.
GillaGilla
Visst är det en PBV 302, fronten är omisskänlig. Därför tyckte jag inte omslaget var riktigt lika tråkigt som recensenten. Hägglunds – i rymden!
GillaGilla
Lustigt att en amerikansk konstnär skulle använda något som (för honom) obskyrt fordon.
GillaGilla
Är det bara jag som tycker att omslagets bild föreställer en upphottad PBV 302? Nej, det kan inte bara vara jag.
GillaGilla
Man måste tänka på att detta var innan vågen av global mat skjöljde över Norden. Man kan väl tänka sig att Gunilla och Michael var lite sådär hipsters vad nya impulser angår, med bättre koll på japansk kultur än medel-Svensson (i de blindes rika är den enögda kung osv.). Man får vara glada att dom inte väljde att kalla den typ Tempura Maki.
GillaGilla
Man måste tänka på att detta var innan vågen av global mat skjöljde över Norden. Man kan väl tänka sig att Gunilla och Michael var lite sådär hipsters vad nya impulser angår, med bättre koll på japansk kultur än medel-Svensson (i de blindes rika är den enögda kung osv.). Man får vara glada att dom inte väljde att kalla den typ Tempura Maki.
GillaGilla
Jag tyckte alltid att det där omslaget var ett av de coolare sinkan-omslagen. Det är stämningsfullt på något sätt vemodigt (ett ensamt fordon i en livlös miljö) men samtidigt episkt storslaget (de två gigantiska himlakropparna i bakgrunden vittar om rymdepos). Jag gillar det.
GillaGilla
….för att inte nämna att fordonet i fråga verkar vara en grymt ”pimpad” Pbv302, som ju omedelbart intensifierar stämningen av ett post-apokalyptiskt Sverige!!!!
GillaGilla
Jag har alltid gillat filmen The Thing så på något sätt förmedlade den något kargt och hårt som skulle utforskas. Samma känsla i filmen Zero Kelvin och omslaget till Nekropolis – Den grå döden.
GillaGilla
Jag tyckte alltid att det där omslaget var ett av de coolare sinkan-omslagen. Det är stämningsfullt på något sätt vemodigt (ett ensamt fordon i en livlös miljö) men samtidigt episkt storslaget (de två gigantiska himlakropparna i bakgrunden vittar om rymdepos). Jag gillar det.
GillaGilla
….för att inte nämna att fordonet i fråga verkar vara en grymt ”pimpad” Pbv302, som ju omedelbart intensifierar stämningen av ett post-apokalyptiskt Sverige!!!!
GillaGilla
Jag har alltid gillat filmen The Thing så på något sätt förmedlade den något kargt och hårt som skulle utforskas. Samma känsla i filmen Zero Kelvin och omslaget till Nekropolis – Den grå döden.
GillaGilla
Alltså, stycket om yakitori, jag skrattade så tårarna rann, det var fantastiskt bra! 😀 Grym blogg so far! 😀
GillaGilla
Nu fattade jag Kontrollerad sladd. Sladd som i verbet. Inte substantivet. Vilket hade varit oerhört mycket roligare. Tänker en flöjtspelande indier med en dansande sladd framför sig. Nytt monster i Mutant. Jo det hade kunnat hända.
GillaGilla
Jag gillade faktiskt den där framsidan. Mitt 80-tal var så där, vintrigt och futuristiskt. Man tänker liksom på vinjetten till NORRA MAGASINET och det där numret och väldigt kalla dagar när man for in till Tradition.
GillaGilla