Sinkadusmåndag, del 3

nörd, rollspel
Sinkadus03cover

Hello hey och välkomna till den tredje Sinkadusmåndagen här på piruett.se.

Vill du läsa ännu mer skoj om rollspel? Kolla in Sveriges galnaste rollspelsomslag.

Sinkadus nr 3 (1985)

Omslag

Hurra! Piratankor! Jag älskar piratankor.

Det här är för övrigt det sista omslaget där en sexsidig tärning visar vilket nummer det är. Jag antar att redaktionen insett att de kanske vill ge ut fler än totalt sex nummer av tidningen.

sinkadus03

Ledare

Det här är första gången det står något intressant i tidningens ledare. Fredrik Malmberg tar stånd mot inflationen på magiska föremål. ”Många tycks anse att spelet blir bättre med mängder av magiska föremål. Men när magiska ting blir dussinvara upphör spänningen och de blir vardagsföremål.” Go Fredrik! Om de hade läst Sinkadus på TSR så skulle Forgotten Realms ha blivit en betydligt bättre kampanjvärld.

Hemmafronten

Här går det fort! Helt plötsligt heter det ”fantasy” och inte ”fantasi”. I nyhetsspalten ”Hemmafronten” beskrivs den då 18-årige Nils Gulliksson som ”en av Sveriges mest publicerade fantasy-tecknare”. Snacka om språkutveckling. (Men än är redaktionen lite ambivalent, för Monsterboken ska innehålla fantasivarelser.)

Även Anders Blixt, 26, får en presentation: ”en av drivkrafterna i den numera nedlagda svenska tidningen ‘Mjölner'”. Jag antar att ”Mjölner” inte var ett organ för högerextrema grupper.

Arkivet

”Arkivet” var Sinkadus vinjett för, tja, lite längre texter eller något sådant. Vinjetten har premiär i detta nummer och kommer att hänga med i en jäkla massa år.

Anders Blixt inviger ”Arkivet” och skriver om nya elementarer (ljus och mörker) och besvärjelser (bland annat den poetiskt namngivna ”Snubbla”) till DoD. Inga konstigheter där.

Bland de nu obligatoriska nya monsterna finns Spindelmän (nej, inte den sorten) och Orchrtroll. Helt okej, även om man undrar vilken funktion orchtrollen fyller. De är troll … som kan vara vakna på dagen.

Det mest sensationella är dock den rättelse, till Monsterboken, som förklarar att på grund av ett tryckfel så har värdena för isbjörn ersatts med värdena för svartbjörn. Skandal! Tänk hur många äventyrare som trott att de tampats med isbjörnar när det egentligen bara var en pluttig svartbjörn.

Öh, va?

”Zonen”, även den en vinjett med premiär i detta nummer, kom att bli Sinkadus avdelning för material till Mutant och dess efterföljare. Eller som redaktionen själv uttrycker det: ”I ‘ZONEN’ hittar du nytt spännande stoff till MUTANT”.

Just i dag får sig Mutant en dos nya yrken och varelser, och kan man läsa följande bisarra text: ”Tigern är numera ett fast inslag i Sveriges fauna. I samband med civilisationens sönderfall lyckades ett antal tigrar fly från olika djurparker.”

Hur många tigrar finns det i Sverige i dag? 3? Det måste vara ena rejält inavlade kissar som befolkar framtidens Sverige. Hur som helst är detta ett arv som Järnringen förlag slarvat bort helt under 2000-talet.

Men ärligt talat: Du har just släppt ett nytt rollspel och har säkert en massa överblivet material, eller i alla fall idéer, som inte fick plats – och ändå är det stats för tigrar som du publicerar i din speltidning. Fruktade man ett stort utbrott av fanboyvrede över att det inte finns tigrar i det atombombade Sverige? Eller vad? Jag fattar inte.

Övriga artiklar

Anders Blixt ligger bakom en lång text om den medelhavsinspirerade ön Caddo, som beskrivs i detalj (ner till sista löpmus). Caddo blev senare en del av världsmodulen Ereb Altor, men när jag läser detta känner jag att den mycket väl skulle kunnat stå på egna ben som kampanjvärld. Extrem välskrivet och håller än i dag. Det är bara att läsa igenom och börja spela.

Plus: Träffområden (på allt från amöbor till fåglar). Och tre (3) sidor errata till DoD och Mutant. Jag säger bara det.

Äventyr

”Den vita duvan” av Anders Blixt utspelar sig på den tidigare beskrivna ön Caddo. Fiskebyn Elo Nao attackeras av piratankor! Piratledaren Marius hatar vita ankor! Poängen är att spelarna ska bli belägrade inne i värdshuset Den vita duvan och därefter försöka avstyra piratankornas plundring av byn. På ett eller annat sätt.

Det här äventyret är långt före sin tid. Det har ett öppet upplägg som man inte sett exempel på tidigare i Sinkadus (och som det kommer dröja länge innan vi ser igen). SL får en miljö, några intressanta SLP med egna mål och ambitioner, och slutligen en dramatisk händelse (piratattack!). Det finns ingen detaljerad förteckning om vad som ska hända, hur ankorna patrullerar, eller liknande. Bara en klase grundförutsättningar. Hela äventyret avslutas dessutom på en skönt sätt: ”I gryningen avbryts angreppet och ankskeppet seglar iväg.” Exemplariskt.

Insändare

Tada! Insändarsidan har premiär. Gunnar Björnsson skriver in och berättar om sin påhittade supermetall galvorn. ”Nu hör det till saken att det var en alv som först formade en rustning av galvorn, och dessutom i ett av dvärgarnas starkaste fästen.” Vapen och rusningar av galvorn är über i allmänhet.

Greger Jonsson, däremot, är ”begeistrad” i filmen Ladyhawke och har skickat in välpumpade stats på några av karaktärerna. Etienne är typ Stålmannen, fast med dubbelarmborst.

Illustrationer

Redaktionen har äntligen fattat det här med att illustrationer inte bara är till för att fylla ut sidor när texten inte räcker till. I det här numret finns en hel del bilder (av Nils Gulliksson) som faktiskt illustrerar saker i texten. Det är ett rejält kvalitetslyft från föregående nummer. Här börjar Gulliksson dessutom bli riktigt duktigt som illustratör.

Reklam

Annonserna för Äventyrsspels egna Chock och Monsterboken är härliga på något sätt. Jag gillar speciellt att Monsterboken utlovas vara ”Rikligt illustrerad”.

monsterbokenreklam

Omdöme

Vilken jäkla förbättring! Borta är tredjesorteringens inskickat fanboy-material, och i stället bjuds det på riktigt bra texter. Till och med töntiga Orchtrollen har i alla fall en välskriven text och en passande illustration.

Det är Anders Blixt som äger detta nummer. Förutom att han skrivit typ hälften av allt material, så höjer han på egen hand nivån på hela tidningen med sina texter. De är välskrivna, intressanta och, med tanke på att det var tidigt 80-tal, nyskapande. Sinkadus gick från att vara ett smålöjligt men ambitiöst fanzin till att bli en riktig tidskrift – på bara ett nummer.

Publicerat

62 reaktioner till “Sinkadusmåndag, del 3”

  8. Here we go, nu börjar ÄS guldålder

    Ang. Orchtroll: Det här var ju trots allt innan svartfolksinflationen, så jag kan nog köpa dem

    Gilla

    Svara

  9. Here we go, nu börjar ÄS guldålder

    Ang. Orchtroll: Det här var ju trots allt innan svartfolksinflationen, så jag kan nog köpa dem

    Gilla

    Svara

  10. Here we go, nu börjar ÄS guldålder

    Ang. Orchtroll: Det här var ju trots allt innan svartfolksinflationen, så jag kan nog köpa dem

    Gilla

    Svara

  14. Det är verkligen en grym framsida, kanske faktiskt den allra bästa, även om det nog bara är tvåfärgstryck, som det väl var på de tre första numrena, innan det blev inköpt kitschfantasy i färg.

    Slår mig nu att det vore coolt om nån gjorde ett indierollspel som bara handlade om Caddo. Settingen håller!

    Gilla

    Svara

  15. Det är verkligen en grym framsida, kanske faktiskt den allra bästa, även om det nog bara är tvåfärgstryck, som det väl var på de tre första numrena, innan det blev inköpt kitschfantasy i färg.

    Slår mig nu att det vore coolt om nån gjorde ett indierollspel som bara handlade om Caddo. Settingen håller!

    Gilla

    Svara

    1. Bilden återanvändes dessutom i Kopparhavets kapare har jag bestämnt för mig, något som vittnar om hur välgjord den är. Undrar om det var i och med den det spikades att ankorna skulle ha långskepp?

      Gilla

      Svara

    2. Bilden återanvändes dessutom i Kopparhavets kapare har jag bestämnt för mig, något som vittnar om hur välgjord den är. Undrar om det var i och med den det spikades att ankorna skulle ha långskepp?

      Gilla

      Svara

  16. Det är verkligen en grym framsida, kanske faktiskt den allra bästa, även om det nog bara är tvåfärgstryck, som det väl var på de tre första numrena, innan det blev inköpt kitschfantasy i färg.

    Slår mig nu att det vore coolt om nån gjorde ett indierollspel som bara handlade om Caddo. Settingen håller!

    Gilla

    Svara

    1. Bilden återanvändes dessutom i Kopparhavets kapare har jag bestämnt för mig, något som vittnar om hur välgjord den är. Undrar om det var i och med den det spikades att ankorna skulle ha långskepp?

      Gilla

      Svara

      5. Tolkien själv förklarar det i en av de apokryfiska böckerna med att vissa metaller är särskild god ledare för Melkors svarta kraft. Däribland guld. No kidding.

        Gilla

      3. Tolkien själv förklarar det i en av de apokryfiska böckerna med att vissa metaller är särskild god ledare för Melkors svarta kraft. Däribland guld. No kidding.

        Gilla

  31. Ah, det förklarar varför jag alltid har trott att grizzlybjörnen är större än isbjörnen. Seriöst. Jag har även chockat även en lärare när jag visste vad en troglodyt var (hade precis läst den gula kampanjboken till EDD) och fick en 8:a av tio möjliga på ett arbete om asiatiska vapen, där jag i själva verket skrev av DoD: samuraj.

    Gilla

    Svara

  32. Ah, det förklarar varför jag alltid har trott att grizzlybjörnen är större än isbjörnen. Seriöst. Jag har även chockat även en lärare när jag visste vad en troglodyt var (hade precis läst den gula kampanjboken till EDD) och fick en 8:a av tio möjliga på ett arbete om asiatiska vapen, där jag i själva verket skrev av DoD: samuraj.

    Gilla

    Svara

  33. Ah, det förklarar varför jag alltid har trott att grizzlybjörnen är större än isbjörnen. Seriöst. Jag har även chockat även en lärare när jag visste vad en troglodyt var (hade precis läst den gula kampanjboken till EDD) och fick en 8:a av tio möjliga på ett arbete om asiatiska vapen, där jag i själva verket skrev av DoD: samuraj.

    Gilla

    Svara

  34. Som sagt, hög kvalitet på detta nummer. Det ger ett väldigt gediget och sammanhållet intryck att de flesta texter är skrivna av Anders Blixt och alla illustrationer gjorda av Nisse. Resultatet är att en tydlig bild av hur framför allt svensk fantasy (DoD) ser ut växer fram med snabb takt. ”Caddo” är som sagt föredömligt välskrivet. Noterar att den lilla kartan som visar var Caddo ligger har namnet ”Ereb Altor” på den omgivande landmassan. Mig veterligen den första gången som detta namn förekommer. Vem kom på det egentligen? Det enda felet med äventyret ”Den vita duvan” är att det inte börjar ”Ni sitter på ett värdshus…” även om det är nära. Lite kul att svartankorna är medlemmar av organisationen QQQ. Numrets konstighet är att det finns en särskild träffområdesmall för amöbor. Amöbor har endast ett träffområde – kroppen. Tydligen ska man slå 1T8, och om man får 1 – 8 så träffar man kroppen. Öh, va? Snacka om rekord i onödiga regler. Numrets ”uuurgh” är från artikeln om ”spindelmän”. ”Tarantellider är en mycket obehaglig blandras, förmodligen en korsning mellan barbariska människor och jättespindlar, trots att inga klara bevis finns för ett sådant påstående.” Va, menar författaren att…? Uuuurgh!

    Gilla

    Svara

  35. Som sagt, hög kvalitet på detta nummer. Det ger ett väldigt gediget och sammanhållet intryck att de flesta texter är skrivna av Anders Blixt och alla illustrationer gjorda av Nisse. Resultatet är att en tydlig bild av hur framför allt svensk fantasy (DoD) ser ut växer fram med snabb takt. ”Caddo” är som sagt föredömligt välskrivet. Noterar att den lilla kartan som visar var Caddo ligger har namnet ”Ereb Altor” på den omgivande landmassan. Mig veterligen den första gången som detta namn förekommer. Vem kom på det egentligen? Det enda felet med äventyret ”Den vita duvan” är att det inte börjar ”Ni sitter på ett värdshus…” även om det är nära. Lite kul att svartankorna är medlemmar av organisationen QQQ. Numrets konstighet är att det finns en särskild träffområdesmall för amöbor. Amöbor har endast ett träffområde – kroppen. Tydligen ska man slå 1T8, och om man får 1 – 8 så träffar man kroppen. Öh, va? Snacka om rekord i onödiga regler. Numrets ”uuurgh” är från artikeln om ”spindelmän”. ”Tarantellider är en mycket obehaglig blandras, förmodligen en korsning mellan barbariska människor och jättespindlar, trots att inga klara bevis finns för ett sådant påstående.” Va, menar författaren att…? Uuuurgh!

    Gilla

    Svara

  36. Vill minnas att detta var det första nummer av Sinkadus jag faktiskt betalade för. De två föregående numren hade jag bara lånat av en kompis och fotostatkopierat på morsans jobb. Xeroxmaskinen var ju en underbar uppfinning för sin tid. Mycket bättre än den gamla blå stencileringsapparaten som skolorna körde med.

    Gilla

    Svara

  37. Vill minnas att detta var det första nummer av Sinkadus jag faktiskt betalade för. De två föregående numren hade jag bara lånat av en kompis och fotostatkopierat på morsans jobb. Xeroxmaskinen var ju en underbar uppfinning för sin tid. Mycket bättre än den gamla blå stencileringsapparaten som skolorna körde med.

    Gilla

    Svara

  38. Så, där löste sig ett mysterium ifrån barndomen. Jag hade den ursprungliga blåa grundlådan(den med den garvande draken på) och äventyret: Spindelkonungens pyramid. I det fanns ju spindel-människo-monstret Puutsh (eller vad han nu hette)och det hänvisades för hans del till grundreglerna. Jag kunde aldrig hitta spindelmän i grundreglerna, men nu får jag se att det var här de fanns. Detta nummer hade aldrig jag…

    Gilla

    Svara
  39. Pingback: Spelpappan.se » Spelpappan minns Bråket på Ragadorns Värdshus
  40. Pingback: De 10 galnaste grejerna i Sinkadus | Piruett
  41. Pingback: De 10 galnaste grejerna i Sinkadus – Piruett

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

Gravatar
WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s