Topp 10: De gubbigaste svenska rollspelsomslagen

nörd, rollspel

I alla tider har rollspelmakare och spelare undrat varför rollspelshobbyn är så dominerad av män. Här kommer svaret – de topp 10 mest gubbiga, grabbiga eller bara sexistiska omslagen från den svenska rollspelshistorien:

krilloan10. Krilloan (Äventyrsspel, 1991)
Vid en första anblick verkar det inte vara något skumt med det här omslaget. Men titta igen. Kvinnorna på bilden ägnar sig antingen åt att hångla, eller att stå i urringad klänning och se fromma ut. Männen, å andra sidan, får se tuffa ut med rustningar och svärd, skjuta pilbåge eller stå och … jag vet inte riktigt vad den lilla svartklädda killen gör, där nedanför det hånglade paret, men han är i alla fall påklädd och ser arg ut.

Budskapet till alla kvinnor är i alla fall: ”Kom och spela Krilloan, äventyrens stad, där du kan stå och se snygg ut — eller kyssas!”

elipam9. Elipam – Äventyrens stad (Lancelot Games, 1989)
Spontant är det lätt att tycka att det här omslaget är mer gubbigt än Krilloan ovan. En i princip helnaken kvinna som dansar framför ett gäng påklädda — och beväpnade — män. Återigen bedrar skenet. Ja, det är visserligen en stor bild på en porrig kvinna, men det är en kvinna som faktiskt gör någonting. Hon dansar magdans, en konstform som i vår värld är uråldrig och respekterad.

Men jag tror ändå inte att detta omslag lockade särskilt många nya kvinnliga spelare till hobbyn. Det är ju trots allt en stor bild på en naken kvinna.

jarnringen8. Järnringen (Äventyrsspel 1985)
Den här faller lite i samma kategori om nummer 9. Den nakna kvinnan står lite mer i bakgrunden (fast är ändå i fokus), och har en något mer realistisk kropp. Men budskapet är ändå tydligt: Kvinnor är något man tittar på, något som finns i bakgrunden medan männen ägnar sig åt spännande saker tillsammans med sina aprobotkompisar och ett och annat vildsvin. Det finns även en obehaglig underton i bilden — att mannen med pistolen ämnar skjuta kvinnan på scenen. Varför skulle han annars stå med ryggen mot henne och snegla lömskt över axeln?

handelsfursten7. Handeslfursten (Äventyrsspel, 1990)
”Oj, jag råkade ramla. Vilken tur att jag har så tight klänning, och att Mr. Muscle är här för att skydda mig!” Det här bilden är del av en hel subgenre i fantasykonsten – snygga damer som skyddas av anabola herrar. Kvinnan har ju ett svärd i handen, varför använder hon det inte istället för at bara ligga där och posera?

Åter igen en bild som sänder signalen ”Tjejer, det här är ett spännande spel där ni får ligga och porra er på marken!”

tempelherren6. Tempelherren (Äventyrsspel, 1990)
Ännu bild i samma tema som Handelsfursten (och samma äventyrsserie). En kvinna med uppdragen kjol sitter och väntar på att hennes muskulösa beskyddare ska döda den tentakeltungade demonen. Därefter blir det sex!

Inte nog med att kvinnan är klädd som en pinuppa (och det är väl egentligen inget fel med det), hon är dessutom det mest passiva jag sett på ett rollspelsomslag. Hon sitter i gaddamn baksätet och har händerna bakom ryggen. Går det att säga ”Jag är ett hjälplöst våp” på något tydligare sätt?

culdesacc

5. Cul de sac (Äventyrsspel, 1991)
Paris är förvisso kärlekens stad, men jag var inte på det klara att det var just den typen av kärlek som menades. Den lack och läder-bärande kärleken. Det här omslaget är extra illa, för kvinnan bär den typen av kläder som i verkligheten bara används i en helt annan typ av rollspel, på speciella klubbar, eller i en viss typ av barnförbjudna filmer. Det är liksom inget snack om saken, hon är sexdocka. Inget annat.

demonprinsen4. Demonprinsen (Äventyrsspel 1990)
Äventyrssviten ”Härskarserien” fortsätter att leverera, och slår här nya rekord. Den ständigt ansatta kvinnan har nu bröstvårtevisande lite kläder på sig och anstränger sig väldigt för att visa upp sina behag för mannen i höftskynket. Hon tycks dessutom ha någon sorts slavrelation till demonen, eller i alla fall vara varelsens fånge. Det enda som saknas är en kedja runt halsen.

Och värre blir det. Tillsammans med kvinnan på golvet ligger en juvel och lite skatter – demonens ägodelar. Det krävs inte mycket tankeenergi för att förstå upplägget: Om mannen i musklerna dödar demonen så får han a) en massa pengar och juveler, och b) en bystig kvinna. Kvinnan på denna bild är ett föremål. Hon har samma status som en ädelsten.

aventyrspaket113. Äventyrspaket 1: Svart duell/Skönheten och odjuren (Äventyrsspel, 1986)
Här har vi också en bild som spontant känns ganska ofarlig. Men detta är det enda av omslagen jag har tittat på där kvinnan faktiskt är i princip naken. Av en händelse råkar en hårtest dölja hennes fulltsändigt nakna bröst, och det är väl egentligen en tolkningsfråga om hon har trosor på sig eller om det bara råkar vara lite extra mycket skugga just där. Lägg till detta att hon håller i spjutet, inte som om det vore ett vapen och hon vill försvara sig, utan som om det är ett avlångt hårt föremål som hon vill smeka.

Det som slutligen chippar in Äventyrspaket 1 tredjeplatsen på denna lista är dock inget av ovanstående. Titta istället på det lilla nakna trollet i vänstra hörnet. Han som kontrollerande håller sin hand märkligt långt upp på insidan av den blonda kvinnans lår. En slump att alla nakna? Knappast.

ShowdownBerlin

2. Showdown: Berlin (NeoGames, 199?)
Neogames enda bidrag till den här listan går rakt på sak: En ung tjej i underkläder. En ung poserande tjej i underkläder som sakta håller på att dra upp sin genomskinliga kroppsstrumpe-grej. I bakgrunden (ett kontor) sitter en man och jobbar vid en dator.

Showdowns omslag är i alla fall ärligt i sin sexism. De flesta andra deltagarna på den här listan försöker på ett eller annat sätt ha med lite action och dramatik på omslagen. Icke Showdown. Här är det bara striptease rakt av, utan ens en tillstymmelse till actionalibi.

Till alla manliga rollspelare skriker omslaget ”Om du köper den här boken så kommer bönan på bilden att vilja sex med dig (eller i alla fall din rollperson). Kolla på henne, hon är kåt som fan!”. Till den kvinnliga köparen säger den, liksom så många andra av böckerna på denna lista, att ”Hey, gullet, så här snygg kan din rollperson vara om du köper Showdown.”

1 (delad). Wohlgoor – Urtidens spår (Lancelot Games, 1990) och Draculas hämnd (Äventyrsspel 1986)
Båda dessa omslag är så sjukt … fel … att jag inte kunde välja mellan dem. Båda får dela förstaplatsen.

På Wohlgoor har vi ett klassiskt Slitz-motiv: En kvinna med djup urringning och ingenting på underkroppen står och skrevar i en sjö. I det här fallet har hon just plockat upp ett svärd ur vattnet. Men titta noga på svärdets grepp, närmare bestämt svärdsknappen. Påminner er inte knappens form om någonting?

Ja, det stämmer, Wohlgoors omslag föreställer en mycket lättklädd kvinna som riktar en dildo rakt mot sitt sköte. Man behöver inte ringa Fråga Lund för att ana vad hon gjort med svärdet under vattnet. Är det inte typiskt? I det enda omslag jag hittat där en kvinna faktiskt gör något med ett svärd, så är det bara för att använda det till att onanera.

Draculas hämnd då? Först och främst så är det här den enda svenska rollspelsprodukt som, mig veterligen, har en mördad kvinna på omslaget. Det finns gott om passiva, hjälplösa, offer till kvinnor — men här är hon faktiskt död. Och inte bara det: Hennes ben är suggestivt särade och kjolen är uppdragen, och om konstnären vill få mig att tro att de där hålen i halsen är det enda ställe där hon blivit penetrerad, så misslyckas han.

Draculas hämnd visar alltså en kvinna som blivit våldtagen och mördad. Det är svårt att göra det värre än så.

Publicerat

103 reaktioner till “Topp 10: De gubbigaste svenska rollspelsomslagen”

  7. Pingback: Vildvittra » Knarkubåt och annat som inte förtjänar ett helt eget inlägg

    1. ”Men män är väl pojkar oavsett hur länge de levat.”

      Aahhh… lite härlig ”kvinnlig härskarteknik”, det var ett tag sedan jag hörde den gamla dängan.

      hahaha

      Gilla

      Svara

  9. Men järnringenbilden är ju ironisk. Det har du helt missat. Kvinnan demonstreras ju på ett sexistiskt sätt för åskådarna *i bilden*. Vi som åskådare *av* bilden ser ju på hela situationen. Att det är menat ironiskt visas ju också genom sättet som kvinnan är tecknad på: inte alls retuscherad, om man säger så.

    Det blir ju lite pinsamt när du i listan tar med en av de ytterst få omslagsbilderna som ironiserar över hela fenomenet.

    Gilla

    Svara

      1. Eller också är det du som är kass som inte ser att bilden driver med sexistiska omslag Strålkastarljusen formar ju för fan en stor jävla penis bakom hela scenen :). Och snubben däruppe står med ett fett grin och säger ”tada!” medan folk är fulla och hejar nedanför på den allt annat än hotta bönan. Allt är inbakat i en sorts westernlik freakshowscen, och texten ”Kan nordholmia räddas från undergång” blir i detta sammanhang dubbel (som i att nordholmia också hotas av en sorts moralisk undergång). Du gör ju en helt platt tolkning, men den här bilden är inte platt.

        Jag gillar din blogg, men ibland bara suger du.

        Gilla

  10. Som svar på åttan – personerna på bilden har ju med äventyret att göra. De har troligen just insett att Järnringen ska anfalla Nordholmia. Men du har kanske tolkat bilden helt fristående? Jag gillar faktiskt det här omslaget. Inte minst aproboten.

    Gilla

    Svara

  11. Strålande artikel! Jag är glad att sinkadusgrejen fått mig att upptäcka din blogg.

    Det tog ett tag innan jag hajade den stigande rangordningen, men när man kom till ettan var det inte så roligt längre, mest brutalt och trist. Alltså, det du analyserar, inte din analys.

    Gilla

    Svara

  12. Jag läste inte ens ettan ordentligt, men nu ser jag ju att du suger där med :). Du förstår bilden helt historielöst. När Stokers Dracula kom var det ju en av poängerna att den utforskade förbjuden sexualitet, att den rörde sig in på tabuns område. Det gällde förstås Dracula men också kvinnorna som lockades av honom och som blev som förbytta i sin lössläppthet. Kvinnan är därför inte bara ”mördad”, utan påsatt – inte i den konkreta bemärkelse du tolkar in, utan i metaforisk bemärkelse.

    Att säga att ”Ja, Stoker var för jävlig” är liksom att sparka in en vidöppen dörr och ta med sig en bit av dörrkarmen. Han levde för fan på 1800-talet, och hans Dracula stod i *motsatsställning* till en förhärskande viktorianism som på ett mycket mer genomgripande sätt förtryckte, objektifierade och passiviserade kvinnan.

    Du borde göra om bloggposten med bättre analyser tycker jag.

    Gilla

    Svara

    1. Jag gillar dig, dabado. Det är härligt med lite friktion. Men du måste förstå att jag ”analyserar” bilderna så som omslag, inget annat. Jag skiter fullständigt i eventuellt bagage, och försöker se omslagen som, ja, omslagsbilder. Omslagsbilder har en funktion: att sälja. Med det perspektivet är det ointressant att föreläsa om de litterära och konstnärliga influenser som ligger bakom en viss bild.

      Jag har f.ö. läst en hel del Dracula i mina dagar så din lilla historielektion är ingen nyhet för mig, även om jag tycker det är lite naivt att tala om Dracula (romanen, antar jag) som en motpol till viktorianismen, när den är en av de mest ultraviktorianska romaner som skrivits. Romanen Dracula är en sista hyllning till de då redan utdöende viktorianska värderingarna.

      Men strunt i det. Kolla på bilden. Det är en död kvinna med uppdragen kjol och särade ben. Nuff said.

      Gilla

      Svara

      1. Jag gillar dig med!

        Det är liksom spänningen mellan det viktorianska kvinnoidealet och den supersexuella, bitna vampyrkvinnan som är det som bär upp boken tycker jag. Om det bara varit en konform hyllning till flydda tider som du vill ha det till hade den knappast funkat som sensationsroman i sin tid.

        Nuff said? Okej :). Men jag förväntar mig att nästa post blir en lista på texter som uppmanar till exploatering av barn, med Swifts ”Ett anspråkslöst förslag” i toppen!

        Jag tycker hur som helst att Neotechbilden är en solklar vinnare!

        Gilla

      2. Ja det är en bild på en död kvinna med uppdragen kjol och särade ben. Vad är problemet?

        Om du äger att du ska tolka och analysera omslaget så kan man ju förvänta att du även tar hänsyn till stämningen omslaget förmedlar samt titeln på omslaget (order ”Chock”). Det är på gränsen till övertydligt att omslaget förmedlar något skräckrelaterat, och du finner ett problem med att bilden inkluderar en dod kvinna med uppdragen kjol och särade ben?

        Jag vet inte hur det är med dig men personligen så finner jag fantasin av ett dött våldtäktsoffer att vara ganaks obehaglig. Förvisso kanske jag är en avtrubbad jävel som inte blir skrämd av såna saker (världen är ju som den är, och döda våldtäktsoffer har liksom tappat skrämselfaktor och blivit lite som gammal skåpmat), men det idén är obehaglig icke desto mindre… Vilket torde vara själva poängen med ett rollspelssuplement som ska vara skräckrelaterat inte sant?

        Utan minsta obehag så har jag svårt att se hur man ska uppnå någon skräck överhuvudtaget, och jag finner din analys av den bilden vara ganska löjlig när du förväntar dig att skräcktemat ska vara politiskt korrekt utefter genus-filosofiernas alla galna påfund.

        Politisk korrekthet kanske har en plats och ett syfte i verkligheten, men om man förväntar sig att den ska göra intrång på fiktionen också så är döden för vettig och intressant fiktion snart här…

        Gilla

  13. Tror dabado menar att anledningen Dracula är så populär är att män vill vara honom, kvinnor ha honom. Om något väcker bildens kvinna avudsjuka…

    Samtidigt är karaktären arketypiskt begränsad och tragisk.

    What’s not to like? 🙂

    Gilla

    Svara

  14. Tror dabado menar att anledningen Dracula är så populär är att män vill vara honom, kvinnor ha honom. Om något väcker bildens kvinna avudsjuka…

    Samtidigt är karaktären arketypiskt begränsad och tragisk.

    What’s not to like? 🙂

    Gilla

    Svara

  16. Jag gillar dig, dabado. Det är härligt med lite friktion. Men du måste förstå att jag ”analyserar” bilderna så som omslag, inget annat. Jag skiter fullständigt i eventuellt bagage, och försöker se omslagen som, ja, omslagsbilder. Omslagsbilder har en funktion: att sälja. Med det perspektivet är det ointressant att föreläsa om de litterära och konstnärliga influenser som ligger bakom en viss bild.

    Jag har f.ö. läst en hel del Dracula i mina dagar så din lilla historielektion är ingen nyhet för mig, även om jag tycker det är lite naivt att tala om Dracula (romanen, antar jag) som en motpol till viktorianismen, när den är en av de mest ultraviktorianska romaner som skrivits. Romanen Dracula är en sista hyllning till de då redan utdöende viktorianska värderingarna.

    Men strunt i det. Kolla på bilden. Det är en död kvinna med uppdragen kjol och särade ben. Nuff said.

    Gilla

    Svara

    1. Jag gillar dig med!

      Det är liksom spänningen mellan det viktorianska kvinnoidealet och den supersexuella, bitna vampyrkvinnan som är det som bär upp boken tycker jag. Om det bara varit en konform hyllning till flydda tider som du vill ha det till hade den knappast funkat som sensationsroman i sin tid.

      Nuff said? Okej :). Men jag förväntar mig att nästa post blir en lista på texter som uppmanar till exploatering av barn, med Swifts ”Ett anspråkslöst förslag” i toppen!

      Jag tycker hur som helst att Neotechbilden är en solklar vinnare!

      Gilla

      Svara

  19. Och du har ju glömt omslaget till Khelataars grundregler. Kanske det fulaste jag har sett till något rollspel. Och oerhört naket är det förstås också. Ska jag vara lite fördomsfull (synd att låta bli!) så ser det ut som ett rollspel som vänder sig till raggare.

    Neotech är annars särklassigt värst på din lista. Ser ut som något som hör vuxenfilmen till.

    Gilla

    Svara

  20. Jag hade trott vi skulle få se mer Khelataar-omslag på listan. De var ju sex varenda en. Vilket var lite konstigt då det inte passade ihop med grisodlig fantasy. Demonprins-serien platsar väldigt bra också.

    Dracula tycker jag behandlats orättvist. Jag gör ingen som helst våldtäktstolkning. Det är ju bara en vampyrkille som dödat en kvinna. Visst att hon klär sig lite slampigt, men det räcker inte till nån förstaplats.

    Gilla

    Svara

  21. Nu var detta lite efter min tid på Neogames, men jag har för mig att Neotech-bruden är huvudpersonen i äventyret; Shiloh Eden.

    Eller så var det bara ett porrigt omslag. Jag var inte ens där. Alls.

    Gilla

    Svara

  22. Right, jag håller med om en hel del – men samtidigt kan jag inte låta bli att det i många fall låter som ett obstinat försök att verkligen hitta fel i bilderna och sen förstora dom så att du får rätt..

    Du vill påstå att alla kvinnor i lack och/eller läder är sexdockor – du känner mest kvinnor som går i ullkjol och stora jumprar förstår jag?

    Sen att ett svärdshjalt skulle vara en sexleksak, hallå? Är du någon puritansk munk som enda gången han var nära något som helst sexuellt var när han blev ammad som barn? Herregud, det är ju lika långsökt som .. nej, det finns nog inget som är så långsökt..

    Gilla

    Svara

    1. Alltså – för att klargöra, jag vill inte på något sätt nervärdera dig som person eller skribent, men jag tycker att du – som jag skrev i början – letar fel där det egentligen inte finns fel

      Men helt klart borde en del av de där omslagen inte ha tryckts med de omslagen (jag ägde faktiskt #3 där)

      Gilla

      Svara

  23. Jag tycker att det hela blir lite väl, feministiskt och får bilden av att nakna kvinnor är del och alltid förtryckande.

    visst har du rätt i mycket men jag tycker att det fattas glimten i ögat som behövs på såna här listor. Det är för seriöst.

    Omslagen är tokfula över lag. De är sexistiska för både män och kvinnor för en conan är en sexsymbol liksom en hjälplös kvinna.

    Sen så tycker jag att Dracula inte alls passar in. Det är en vampyr som druckit av en kvinna. Mycket sexuell symbol visst. Men att dra det till våldtäkt tycker jag är fel. För mig har hon snarare blivit förförd och få utforska de underbara i att ha sex. Tyvärr råkade hon dö på kuppen.

    Gilla

    Svara
  24. Pingback: Piruett · De osmakliga rollspelsomslagens kung

  25. Hmm, jag kan inte låta bli att kommentera det här Dracula-resonemanget. Jag tycker nog att ni som inte ser det sexistiska i bilden tycks ha ett perspektiv där ni ser det ungefär som ett nyhetsfoto – situationen som avbildas är ett faktum och så har någon lyckats ta en bild av den och då är det så den ser ut. Därav ”en vampyr som druckit av en kvinna” eller ”bara en vampyrkille som dödat en kvinna. Visst att hon klär sig lite slampigt” eller för den delen referenser till Stokers originalhistoria.

    Grejen är ju bara att motivet på bilden inte finns förrän *tecknaren skapar det*. Det är tecknaren som helt aktivt har *valt* att placera den mördade kvinnan med särade ben och uppdraget nattlinne så att hon ser ut som ett våldtäktsoffer. Den bild som Magnus analyserar är ett verk skapat exakt som det är av en tecknares hand, inte något slags faktum som man måste acceptera till att börja med.

    Visst hade man kunnat göra en analys av omslagen som just omslag kopplade till böckernas innehåll, men det tycker jag Magnus har varit tydlig med att han inte gör här. Han analyserar bilderna som bilder, medvetet skapade av mänskliga tecknare, och tolkar dem utifrån vad de innehåller för tecken i sig själva. ”Draculas hämnd visar alltså en kvinna som blivit våldtagen och mördad.”

    Gilla

    Svara

    1. Och (det här låter lite konstigt) vad är det för fel med det? Vampyren är väl knappast en positiv figur? Bilden säger inte ”Kom våldta och mörda unga flickor som den här coola killen.”

      Den försöker demonisera vampyren… vilket jag tycker den gör förträffligt… eller får man inte tycka att det är fel att våldta och mörda kvinnor?

      Gilla

      Svara

  27. Jag visste bara inte HUR behövlig… (med tanke på de fortsatta inläggen om sexism)

    (Men jag inser nu att du troligen inte kan se det roliga i den länkade bloggposten och att jag troligen slösar med min tid. Håhåjaja.)

    Gilla

    Svara

  28. Jag skrev Wohlgoor. Jag har sett det där omslaget ganska regelbundet i snart 19 år. Jag har vid upprepade tillfällen diskuterat det och andra omslag med Khelataarspelare i nästan lika lång tid. Och jag har aldrig – aldrig vid något tillfälle – hört någon göra ens en avlägsen släkting till den tolkning som du lyckades kreera här.
    Om hobbyn hade en ”Örnstedt Award” för mest långsökta ursäkter för Anstöt och Förfasande skulle du vara solklart nominerad till årets utdelning.

    Gilla

    Svara

    2. OK, skippa fallosliknelserna med svärdet, men kom igen; är hon vettigt rustad? Vad är poängen med gigantiska axelplåtar när du är urringad till bröstbenet uppifrån och höftbenskammen nerifrån? Och hur sjutton ska den där korsetten/tuttrustningen sitta kvar när hon lyfter armarna? Bilden utgör ju urtypen för en fantsybimbo. Hon är ett objekt, inte ett subjekt, det kan knappast ifrågasättas.

      Jag tycker genomgången i sin helhet är klart läsvärd, långsökt i vissa fall, ja, men tänk på allt som inte kvalade in på listan… D.Ö. tycker f ö bäst om när intern kritik och reflektion saknas, så jag tror inte att blogginlägget kvalificerar sig för någon utmärkelse. 😉

      Gilla

      Svara

      1. Det sidospåret struntar jag blankt i; jag är mångårig varm förespråkare av ögongodis från båda könen i fantasy. (Och där det finns mer av sådant – WoW, manga – brukar man också hitta en större andel tjejer än i den här gråpryda hobbyn, inläggets påstådda orsakssamband till trots.)
        Att hon har ett stort axelskydd är irrelevant då det inte var det som ”kritiken” handlade om. Jag törs lova att om D&B hade plockat fram Wohlgoor 1995 och sagt ”Den här bilden föreställer en kvinna som onanerar!” så hade hela jämra Rollspelssverige skrattat sig sanslösa och sett det som ännu ett bevis på att det nu hade slagit slint fullständigt för de där två. 2009 får man istället se det sägas av en rollspelare – och applåderas av andra rollspelare.
        Iaf, jag känner mig massivt främmande inför dessa Siewert-wannabees som går runt och förfaaasar sig så fort de får möjlighet, men för det mesta går det att bara skaka uppgivet på huvudet och låta dem hållas. Men Wohlgoor är en av MINA bebisar. Med Luis Royos gamla omslag till Carole Nelson Douglas’ ”Seven of Swords” och allt.

        Gilla

  29. Jag skrev Wohlgoor. Jag har sett det där omslaget ganska regelbundet i snart 19 år. Jag har vid upprepade tillfällen diskuterat det och andra omslag med Khelataarspelare i nästan lika lång tid. Och jag har aldrig – aldrig vid något tillfälle – hört någon göra ens en avlägsen släkting till den tolkning som du lyckades kreera här.
    Om hobbyn hade en ”Örnstedt Award” för mest långsökta ursäkter för Anstöt och Förfasande skulle du vara solklart nominerad till årets utdelning.

    Gilla

    Svara

    2. OK, skippa fallosliknelserna med svärdet, men kom igen; är hon vettigt rustad? Vad är poängen med gigantiska axelplåtar när du är urringad till bröstbenet uppifrån och höftbenskammen nerifrån? Och hur sjutton ska den där korsetten/tuttrustningen sitta kvar när hon lyfter armarna? Bilden utgör ju urtypen för en fantsybimbo. Hon är ett objekt, inte ett subjekt, det kan knappast ifrågasättas.

      Jag tycker genomgången i sin helhet är klart läsvärd, långsökt i vissa fall, ja, men tänk på allt som inte kvalade in på listan… D.Ö. tycker f ö bäst om när intern kritik och reflektion saknas, så jag tror inte att blogginlägget kvalificerar sig för någon utmärkelse. 😉

      Gilla

      Svara

      1. Det sidospåret struntar jag blankt i; jag är mångårig varm förespråkare av ögongodis från båda könen i fantasy. (Och där det finns mer av sådant – WoW, manga – brukar man också hitta en större andel tjejer än i den här gråpryda hobbyn, inläggets påstådda orsakssamband till trots.)
        Att hon har ett stort axelskydd är irrelevant då det inte var det som ”kritiken” handlade om. Jag törs lova att om D&B hade plockat fram Wohlgoor 1995 och sagt ”Den här bilden föreställer en kvinna som onanerar!” så hade hela jämra Rollspelssverige skrattat sig sanslösa och sett det som ännu ett bevis på att det nu hade slagit slint fullständigt för de där två. 2009 får man istället se det sägas av en rollspelare – och applåderas av andra rollspelare.
        Iaf, jag känner mig massivt främmande inför dessa Siewert-wannabees som går runt och förfaaasar sig så fort de får möjlighet, men för det mesta går det att bara skaka uppgivet på huvudet och låta dem hållas. Men Wohlgoor är en av MINA bebisar. Med Luis Royos gamla omslag till Carole Nelson Douglas’ ”Seven of Swords” och allt.

        Gilla

      2. Har aldrig förstått mig på det där argumentet: istället för att avobjektifiera kvinnor skall BÄGGE könen vara sexobjekt. Någon sorts bakvänd tit for tat-rättvisa. Och sedan den vanliga gråprydhet/PK/statsfeminismvisan: det måste vara bekvämt att kunna avfärda folks djupt hållna åsikter om jämlikhet som ”politisk korrekthet” (eller ”Siewert Öholm). Vem är det _egentligen_ som använder newspeak här?

        Och för att förekomma svaret här: poängen med den här spalten är nog inte att peka på något fruktansvärt i en ton av moralisk förkastlighet, utan snarare ”vad tänkte de på?” mot bakgrunden av en genre och en industri där det finns många sådana här konstigheter. Alltså: det är ingen moralisk indignation här, utan bara ett nytert pekande på kuriositeter som illustrerar en tydlig trend i spelvärlden.

        Gilla

  30. Vad kan jag säga? Fler sådana här analyser från fler personer! I loved it! Analyserna är dessutom väl genomtänkta och pekar på något jag personligen tycker är rätt unket med rollspelshobbyn, dvs fokus på kvinnor som staffage, biprodukter, offer och kanske eventuellt en anledning till att äventyra, men i sådana fall bara en ursäkt för att dräpa demoner eller vad man nu kan tänkas hitta på.

    Det borde ju gå att bredda hobbyn lite. Inte minst utseendemässigt. Well done, kul att läsa och skönt att det bara inte är jag som har reflekterat över det här.

    Gilla

    Svara

  31. Vad kan jag säga? Fler sådana här analyser från fler personer! I loved it! Analyserna är dessutom väl genomtänkta och pekar på något jag personligen tycker är rätt unket med rollspelshobbyn, dvs fokus på kvinnor som staffage, biprodukter, offer och kanske eventuellt en anledning till att äventyra, men i sådana fall bara en ursäkt för att dräpa demoner eller vad man nu kan tänkas hitta på.

    Det borde ju gå att bredda hobbyn lite. Inte minst utseendemässigt. Well done, kul att läsa och skönt att det bara inte är jag som har reflekterat över det här.

    Gilla

    Svara
  32. Pingback: Piruett · Rollspel och kvinnosyn
  33. Pingback: Piruett · Sinkadus-måndag, del 2
  34. Pingback: Hetast på piruett | Piruett

  35. Äh, det är väl inte så hemskt. Stackars männen i stället. Tänk hur mycket jobb det måste vara att hålla sig så där krallig, det kan inte bli många öl med polarna där. För att inte tala om hur lebensgefährlig det måste vara att hålla på att slåss mot monstrum dagarna i ända.

    Nä, då är jag hellre en våpig fjolla med mycket fritid.

    Gilla

    Svara

  36. Snacka om unkna humorbefriada analyser – Edlund, dags att få lite distans till feministisk teori innan det slutar med att du kapar av din penis. Detta luktar lite videovåldsdebatt a lá 80-tal.
    Målgruppen för omslagen är kåta tonårspojkar med Conandrömmar, och de fyller sin funktion väl. Jag minns omslaget till Äventyrspaket 1 med särskild värme, var helt kär i den flickan.

    David Hasselhoff på omslaget till Krilloan är väl den största missen av dessa. Neotech är den tristaste med Mutant som tafflig trea. Järnringen är bara underbar.

    Gilla

    Svara

  37. Fantastisk artikel. Älskar den. Håller verkligen med i allting. Det var den totala avsaknaden utåt av kvinnor i hobbyn som bland annat gjorde att den blev mindre. När lajv sen kom och kvinnor/tjejer fick vara med så kändes det som en befrielse för många.

    Gilla

    Svara

  38. Kul genomgång, även om det är ganska uppenbara mål. Jag vill minnas att jag ogillade DoD-omslagen redan som nördtonåring, mest för att de inte visade på en realistisk eller trovärdig scen (inte av några jämlikhetsskäl).

    Angående Neotech: vad jag vet så ligger det en avsikt bakom omslagets design: det utspelas på ett kontor och huvudpersonen är en sexig actionhjältinna. Tyvärr blir allt så fel när kvinnan klipps in från någon Corel-samling (eller porr-samling, måhända). Hade någon illustrerat omslaget tror jag inte det hade varit något problem.

    Gilla

    Svara

  39. Det man undrar är ju vad det är för tönt som orkar bry sig om eventuell sexism i omslag på rollspelsböcker. Dessutom har jag sett Harlequin böcker som är mer sexistiska och porriga än det där. Fast det är ju också killböcker…

    Gilla

    Svara

    1. Ha! Du kom på det! De här omslagen kan ju inte vara sexistiska: Harlequinböcker, dessa skinande ljus för den feministiska rörelsen, har minst lika sexistiska omslag!!

      Tur att det trots allt finns Harlequinlitteratur med sina jämställda och feministiska värderingar, sina frigjorda hjältinnor och sin totala brist på patriarkala inslag. Tillsammans med kändispressen och modebranschen är det harlequin som ger radikalfeminismen dess ideologiska och moraliska innehåll. Så är det!

      Gilla

      Svara

    2. Precis! Jag stör mig också på alla töntar som bryr sig om saker hela tiden. Förstå vilken underbar värld där alla bara liksom ”Sexism, krig, orättvisor. Who cares?” Liksom.

      Gilla

      Svara

  40. Ha! Du kom på det! De här omslagen kan ju inte vara sexistiska: Harlequinböcker, dessa skinande ljus för den feministiska rörelsen, har minst lika sexistiska omslag!!

    Tur att det trots allt finns Harlequinlitteratur med sina jämställda och feministiska värderingar, sina frigjorda hjältinnor och sin totala brist på patriarkala inslag. Tillsammans med kändispressen och modebranschen är det harlequin som ger radikalfeminismen dess ideologiska och moraliska innehåll. Så är det!

    Gilla

    Svara

  41. Precis! Jag stör mig också på alla töntar som bryr sig om saker hela tiden. Förstå vilken underbar värld där alla bara liksom ”Sexism, krig, orättvisor. Who cares?” Liksom.

    Gilla

    Svara

  42. äventyrspaketets omslag kommer jag ihåg av diverse uppenbara skäl,tio år ung som jag var.det stod ut en del från andra,i princip allihop,i och med att det var en kvinna som hanterade vapen och inte en man.men visst,kanske inte bara det…lite annat som skiljer oxå.

    ang. khelataar : när det kom ut fick jag höra att det var en mer allvarligare och vuxnare version av drakar och d,med allt vad det innebar i form av åldrande figurer med relationer,jordnära figurer utan just några humanoida ankor alls,och allvarligt uppbyggda världar med t20.men,allvarligt talat,det räckte dock med en titt på omslagen för att jag skulle förstå att det var fel!i bästa tråkiga fall var det väl något besläktat med tung metall…så jag lade inte ut min ihopskramlade veckopeng på det.

    sen,oavsett om tolkningarna är hårt dragna eller inte är alla omslagen små anledningar till varför flickor/kvinnor/tjejer inte vill närma sig rollspel.objektifiering är lixom inget kul.

    bra blogg och artikel…

    Gilla

    Svara

  43. äventyrspaketets omslag kommer jag ihåg av diverse uppenbara skäl,tio år ung som jag var.det stod ut en del från andra,i princip allihop,i och med att det var en kvinna som hanterade vapen och inte en man.men visst,kanske inte bara det…lite annat som skiljer oxå.

    ang. khelataar : när det kom ut fick jag höra att det var en mer allvarligare och vuxnare version av drakar och d,med allt vad det innebar i form av åldrande figurer med relationer,jordnära figurer utan just några humanoida ankor alls,och allvarligt uppbyggda världar med t20.men,allvarligt talat,det räckte dock med en titt på omslagen för att jag skulle förstå att det var fel!i bästa tråkiga fall var det väl något besläktat med tung metall…så jag lade inte ut min ihopskramlade veckopeng på det.

    sen,oavsett om tolkningarna är hårt dragna eller inte är alla omslagen små anledningar till varför flickor/kvinnor/tjejer inte vill närma sig rollspel.objektifiering är lixom inget kul.

    bra blogg och artikel…

    Gilla

    Svara

  46. Ha!
    Roliga reflektioner. Även om jag personligen tycker att sexismen i Draculaomslaget är helt på sin plats, så var det andra godbitar här som jag missat fullständigt. (Jag undrar förresten hur många som läst om Dracula i vuxen ålder med feministglasögonen på… Den är MYCKET mer feministisk än man tror, men jag inser att det här inte är platsen för den debatten.)

    Själv har jag förresten alltid undrat varför en modul i fantasy-orienten har omslagsillustrationer som borde suttit utanpå Ivanhoe. Redan betalda, men kom inte till redaktionen i tid för den modul de köptes för?

    Gilla

    Svara

    1. Jag antar att det är Krilloanomslaget du menar (med tanke på din kommentar i Sinkadusmåndag 5) men eftersom jag aldrig fått några som helst orientaliska associationer av någonting i Krilloan så håller jag inte med. Krilloan är för mig en sydeuropeisk kosmopolitisk renässansstad. Orienten var något jag saknade i EA. (Johan Sjöbergs pseudo-muslimer räknas inte.)

      Gilla

      Svara

      1. För mig har Krilloan varit Erebs Alexandria, typ. Hellenistiskt, multikulturellt och exotiskt, och precis vid porten till tusen-och-en-natt-länderna.
        Men jag VILL spela i fantasy-orienten, så jag får erkänna att jag kanske vinklat om Krilloan ytterligare en bit i den riktningen.
        (Och nej, Sjöberg räknas inte. Verkligen inte!)

        Gilla

  48. Haha – roligaste jag läst på länge! Tack! ”Wohlgoor – Urtidens spår” tar verkligen priset. Bara svärdsgreppet säger allt. ”Drakulas hämd”-omslaget är nog lite aningen övertolkat dock…

    Gilla

    Svara

  49. Härlig lista med helt absurda omslag när man ser dem med ett antal års perspektiv. 🙂
    Men fyllde inte omslagen ett syfte när det begav sig? Genom dem kunde t.o.m. den handsvettige rollspelskillen få en glimt av en värld som var hopplöst fjärran från honom.

    Gilla

    Svara

    1. Haha – men man borde stämma Äventyrsspel för att förleda tonårspojkar att inte jaga flickor irl utan istället spela rollspel som falskt substitut. Hur många år förstörde dom inte av mitt liv? 😉

      Gilla

      Svara

  50. ”Målgruppen för omslagen är kåta tonårspojkar med Conandrömmar”

    Ja det var väl det som var poängen? Att det hade kunnat vara en idé att genom omslag och annat försöka vända sig lite till tjejer som målgrupp också?
    Jag hade i varje fall gärna bytt färre tjejer på omslag mot fler i spelargruppen…

    Järnringen har han som kommenterade helt rätt att det platsar inte på listan dock. Och hon på Dracula omslaget har logiskt sett knappast blivit våldtagen eftersom vampyrer inte är intresserade av något annat blod – sin sexuella dragningskraft använder de bara som medel att fånga byten med. Men det är en attraktiv kvinna i en sexuell position som utsatts för våld. Å andra sidan är det klassiskt att vampyrbilder ser ut så, med just de asociationerna och undertonerna…

    Gilla

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

Gravatar
WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s