Österhavet hade mått bra av lite mer saltstänk

osterhavetSom jag ser det finns det spontant två sätt att använda sig av Järnringens Mutant-till-sjöss-modul, Österhavets otämjda riken. Antingen som en sjöfararkampanj där handlingen mest är belägen till havs, med pirater, sjöodjur, stormar, myteri, fripassagerare och bredsidor. Eller som en strandhuggskampanj där rollpersonerna visserligen färdas med fartyg men där all action utspelar sig till lands, i de hamnar som ligger kring Österhavet.

Österhavets otämjda riken är mest till hjälp om man vill spela den andra sortens kampanj. Nästan allt material handlar om hamnstäder och deras omgivningar, omgivningar som ibland kan ligga långt långt från havet. Läsaren får detaljerade redovisningar av statsskick, invånare, närliggande zoner, lokal fauna, pågående intriger, historia och allt annat som man kan förvänta sig av dylika texter.

Det är ju kanon, som det är. Väldigt spännande texter, bra idér, intressanta tankar. Men jag saknar mer material för den som verkligen vill spela ute på havet, där landbacken är bakgrund och inte tvärt om. Det räcker inte med lite olika fartygstyper, regler för strid mellan fartyg och ett sjöodjur för att tillgodose de kraven. Var är alla flytande roddbåtssamhällen, intelligenta fiskar, bubbelstäder och andra galenskaper ute bland vågorna? Hur ser livet ombord ut? Hur spelar man om man inte bryr sig om att gå i land? Mer sånt, och boken hade varit en i det närmsta fulländad produkt.

Men om man tar Österhavets otämjda riken för vad det är — en kampanjbok som fokuserar på sjönära områden kring Österhavet — så är boken kanon. Det finns massor att upptäcka: åhlamandrar, psibunkrar, galna mutantkosacker, intrigerande handelsmän, flygande städer och en och annan kattpirat. Allt beskrivet på det sätt som blivit Mutants signum: med fantasi, berättarglädje och humor. Det är härligt att läsa.

35 reaktioner på ”Österhavet hade mått bra av lite mer saltstänk

  1. Om vi förutsätter att de ”otämjda rikena” företrädesvis ligger på land dämpas ev. överraskning över att boken fokuserar på ”strandhuggskampanjen” i alla fall så som jag ser det. 😉

    Tack för din recension! Tack vare Sinkadusmåndagarna tror jag du kommer få flera nya läsare, och att då få ta del även av MUA-relaterade inlägg är en mycket trevlig bonus.

    Gilla

  2. Om vi förutsätter att de ”otämjda rikena” företrädesvis ligger på land dämpas ev. överraskning över att boken fokuserar på ”strandhuggskampanjen” i alla fall så som jag ser det. 😉

    Tack för din recension! Tack vare Sinkadusmåndagarna tror jag du kommer få flera nya läsare, och att då få ta del även av MUA-relaterade inlägg är en mycket trevlig bonus.

    Gilla

  3. ÖOR är en kampanjmodul om områdena utanför Pyri, främst runt Österhavet. Havet är ett förenande tema, som en metaberättelse i en samlig historier (eller som Tim Roths karaktär i Tarantinos Fours Rooms) snarare än centraltemat. Och det är synd att både modulnamnet och temat är ambivalent.

    Gilla

  4. ÖOR är en kampanjmodul om områdena utanför Pyri, främst runt Österhavet. Havet är ett förenande tema, som en metaberättelse i en samlig historier (eller som Tim Roths karaktär i Tarantinos Fours Rooms) snarare än centraltemat. Och det är synd att både modulnamnet och temat är ambivalent.

    Gilla

  5. Alltid roligt för oss skribenter att se när något dyker upp om verken. ÖOR är en bok jag både gillar och ogillar. Jag tycker bland annat att modulen kunde ha fått mer av just hav även om jag förstår valet av upplägg. Det är ”lättare” att skriva om landbacken. Häri ligger annars bokens brist enligt mig – för svagt ramverk och efterarbete. Med många skribenter måste sådant vara hårt greppat. Kapitlen spretar lite väl mycket, både språkligt och innehållsmässigt, och det ”enkla” post-apokalyptiska (ruiner, skrot) får ibland för lite utrymme för att passa min bild av MUA. Hade ÖOR stöpts lika tydligt som ZZ hade den varit briljant. För mig blir det ett ”ok” i slutänden.

    I övrigt, inte tagit mig tiden att skriva här innan men följt bloggen en tid. Stort plus för många kul inlägg. Hade helt missat Patricia McKillips böcker men har nu nära sträckläst Od Magic. Tackar för tipset!

    Gilla

    1. När det gäller språket kan jag hålla med. I synnerhet tycker jag att det faktiskt blir för mycket ordvitsar och skämtnamn (Shere Khan? Urza Spelmän?), och då har jag ändå en ganska hög toleransnivå för sådant. Lite stramare tyglar för skribenterna hade inte skadat.

      Och visst är det lättare att skriva om landbacken. Det var därför jag blev så besviken, för att författarna (eller redaktörerna) valde just den lätta vägen.

      Gilla

  6. Alltid roligt för oss skribenter att se när något dyker upp om verken. ÖOR är en bok jag både gillar och ogillar. Jag tycker bland annat att modulen kunde ha fått mer av just hav även om jag förstår valet av upplägg. Det är ”lättare” att skriva om landbacken. Häri ligger annars bokens brist enligt mig – för svagt ramverk och efterarbete. Med många skribenter måste sådant vara hårt greppat. Kapitlen spretar lite väl mycket, både språkligt och innehållsmässigt, och det ”enkla” post-apokalyptiska (ruiner, skrot) får ibland för lite utrymme för att passa min bild av MUA. Hade ÖOR stöpts lika tydligt som ZZ hade den varit briljant. För mig blir det ett ”ok” i slutänden.

    I övrigt, inte tagit mig tiden att skriva här innan men följt bloggen en tid. Stort plus för många kul inlägg. Hade helt missat Patricia McKillips böcker men har nu nära sträckläst Od Magic. Tackar för tipset!

    Gilla

    1. När det gäller språket kan jag hålla med. I synnerhet tycker jag att det faktiskt blir för mycket ordvitsar och skämtnamn (Shere Khan? Urza Spelmän?), och då har jag ändå en ganska hög toleransnivå för sådant. Lite stramare tyglar för skribenterna hade inte skadat.

      Och visst är det lättare att skriva om landbacken. Det var därför jag blev så besviken, för att författarna (eller redaktörerna) valde just den lätta vägen.

      Gilla

  7. Jag recenserade också Österhavets otämjda riken när det begav sig. Min främsta kritik mot modulen (som jag överlag tyckte var mycket bra) var att den kändes så slarvig, vilket inte alls är särskilt vanligt när Järnringen är igång. Att det främst handlar om rikena runt Österhavet tycker jag är rätt bra, kanske borde ett av kapitlen vigts åt havet på ett annat sätt och försökt att förklara hur man gör en skeppskampanj intressant. Det är nämligen en sak jag har svårt att se fungera någon längre tid.

    Gilla

    1. Skeppskampanjer är alltid svåra, därför hade absolut mer info om det behövts. När har mött ett sjöodjur, några pirater, råkat ut för en förlisning, ett myteri, seglat vilse och, slutligen, hittat någon mördad ombord … vad gör man då?

      Gilla

  8. Jag recenserade också Österhavets otämjda riken när det begav sig. Min främsta kritik mot modulen (som jag överlag tyckte var mycket bra) var att den kändes så slarvig, vilket inte alls är särskilt vanligt när Järnringen är igång. Att det främst handlar om rikena runt Österhavet tycker jag är rätt bra, kanske borde ett av kapitlen vigts åt havet på ett annat sätt och försökt att förklara hur man gör en skeppskampanj intressant. Det är nämligen en sak jag har svårt att se fungera någon längre tid.

    Gilla

    1. Skeppskampanjer är alltid svåra, därför hade absolut mer info om det behövts. När har mött ett sjöodjur, några pirater, råkat ut för en förlisning, ett myteri, seglat vilse och, slutligen, hittat någon mördad ombord … vad gör man då?

      Gilla

  9. Det finns väl en anledning att de flesta kampanjer folk skulle kalla ”skeppskampanjer” eller ”sjökampanjer”, dvs piratkampanjer, till syvende och sist använder havet som ett verktyg, inte ett mål.

    Det är ju från landet som alla strandräder, nerlastade silvergaleoner och guvernörsdottersfrierier hämtar sitt existensberättigande. 😉

    Så när man mött sjöodjuren och seglat vilse, vad gör man då? Jo, berikar sin kampanj med element som har sitt ursprung på landbacken.

    Med andra ord tycker jag det är en smula orättvist att förvänta sig annorlunda från ÖOR. Ni kan väl knappast ha hoppats Järnringen skulle skapa en helt ny genre, eller hur?

    Gilla

  10. Det finns väl en anledning att de flesta kampanjer folk skulle kalla ”skeppskampanjer” eller ”sjökampanjer”, dvs piratkampanjer, till syvende och sist använder havet som ett verktyg, inte ett mål.

    Det är ju från landet som alla strandräder, nerlastade silvergaleoner och guvernörsdottersfrierier hämtar sitt existensberättigande. 😉

    Så när man mött sjöodjuren och seglat vilse, vad gör man då? Jo, berikar sin kampanj med element som har sitt ursprung på landbacken.

    Med andra ord tycker jag det är en smula orättvist att förvänta sig annorlunda från ÖOR. Ni kan väl knappast ha hoppats Järnringen skulle skapa en helt ny genre, eller hur?

    Gilla

  11. Jag var också med och skrev (halva kosackkapitlet, mest det som rör Rigö, men även annat). Tycker att boken blev intressant, men att det också fanns många problematiska inslag. Framför allt slentrianskrevs det i mina ögon för mycket nya stadsbeskrivningar. Det berodde nog både på oss skribenter och på förlaget. Jag hade hellre sett mer av riktigt annorlunda miljöer (tex sopbältena) och mindre av väldigt välordnade stadsstater. Flera av rikena i boken är helt enkelt inte särskilt otämjda. Sen påverkades ju arbetsprocessen också av att en del lämnade in manus sent. Blir lätt så med ideellt skrivande.

    Gilla

      1. Tack, kul. Jag skrev ju som bekant även Pråjsia (när alla kapitel i boken var spikade). Så här i efterhand är jag faktiskt självgod nog att tycka att det borde ha varit ett kapitel i boken. Även om jag säkert hade gjort en del annorlunda där med de kunskaper jag har nu. Jag hade till exempel då aldrig ens hållit i ett indierollspel.

        Nu i PDF:ernas tidevarv, kunde det kanske vara läge att recensera även en PDF? Eller flera av M:UA:s PDF:er? De är ju, till skillnad från böckerna, faktiskt tillgängliga för alla. Omedelbart.

        Gilla

      1. För att nu undvika falska rykten: jag vet att de som skrivit hela böcker själva (som Ulvriket) fått en del betalt JFAB. Hur det ser ut i övrigt, till exempel vad gäller Coriolis, vet jag inte. Men det är tufft att som helt ny och tämligen okänd skribent gå in och kräva tusenlappar i arvode, även om man egentligen förtjänar det. Däremot får ju illustratörer av rollspel generellt bättre betalt. Besynnerligt, tycker jag.

        Gilla

      2. Kräva tusenlappar, javisst, det är klart att det är tufft. Men det finns väl en urvalsprocess. Förlaget borde ju endast anlita folk som de litar på och vill betala, antingen det är baserat på tidigare erfarenheter eller arbetsprover. Jag tänker mig knappast att de ska ge tusenlappar till någon som skriver in och ber att få skriva lite i någon modul (inte för att implicera att det någonsin har gått till så).

        Gilla

  12. Jag var också med och skrev (halva kosackkapitlet, mest det som rör Rigö, men även annat). Tycker att boken blev intressant, men att det också fanns många problematiska inslag. Framför allt slentrianskrevs det i mina ögon för mycket nya stadsbeskrivningar. Det berodde nog både på oss skribenter och på förlaget. Jag hade hellre sett mer av riktigt annorlunda miljöer (tex sopbältena) och mindre av väldigt välordnade stadsstater. Flera av rikena i boken är helt enkelt inte särskilt otämjda. Sen påverkades ju arbetsprocessen också av att en del lämnade in manus sent. Blir lätt så med ideellt skrivande.

    Gilla

      1. Tack, kul. Jag skrev ju som bekant även Pråjsia (när alla kapitel i boken var spikade). Så här i efterhand är jag faktiskt självgod nog att tycka att det borde ha varit ett kapitel i boken. Även om jag säkert hade gjort en del annorlunda där med de kunskaper jag har nu. Jag hade till exempel då aldrig ens hållit i ett indierollspel.

        Nu i PDF:ernas tidevarv, kunde det kanske vara läge att recensera även en PDF? Eller flera av M:UA:s PDF:er? De är ju, till skillnad från böckerna, faktiskt tillgängliga för alla. Omedelbart.

        Gilla

      1. För att nu undvika falska rykten: jag vet att de som skrivit hela böcker själva (som Ulvriket) fått en del betalt JFAB. Hur det ser ut i övrigt, till exempel vad gäller Coriolis, vet jag inte. Men det är tufft att som helt ny och tämligen okänd skribent gå in och kräva tusenlappar i arvode, även om man egentligen förtjänar det. Däremot får ju illustratörer av rollspel generellt bättre betalt. Besynnerligt, tycker jag.

        Gilla

      2. Kräva tusenlappar, javisst, det är klart att det är tufft. Men det finns väl en urvalsprocess. Förlaget borde ju endast anlita folk som de litar på och vill betala, antingen det är baserat på tidigare erfarenheter eller arbetsprover. Jag tänker mig knappast att de ska ge tusenlappar till någon som skriver in och ber att få skriva lite i någon modul (inte för att implicera att det någonsin har gått till så).

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s