Sinkadusmåndag, del 1

Hej och välkomna till den första Sinkadusmåndagen här på piruett.se.

Varje måndag, från och med i dag, kommer jag att ta mig en högst personlig titt på ett nummer av rollspelstidningen Sinkadus som gavs ut av Äventyrsspel 1983–1995 (eller 1993, om man vägrar erkänna de där jäkla Mutant Chronicles-planscherna som äkta Sinkadus-tidningar).

Det går nog inte att överdriva Sinkadus inflytande på de rollspelare som växte upp på 80-talet, så förbered er på mycket nostalgi, en hel del ironiserande och kanske några hånfulla skratt under de kommande veckorna.

Först ut är …

Sinkadus nr 1 (1983)

Omslag

Ett världshus, av Nils Gulliksson. Sinkadus börjar traditionellt, kan man säga. Det man undrar är givetvis vem sjutton kvinnan i mitten är. Vad säger hon till värdshusvärden? Alla tittar på henne. Alla utom den skäggiga piprökande killen i förgrunden. Jag vet inte riktigt vad han tittar på, för så vitt jag kan se så har han inga ögon.

Förmodligen är hon den första kvinna som vågat sig in i värdshuset någonsin, och alla är misstänksamma mot henne. Jag menar, kolla in gubbarnas ansiktsuttryck. Ungefär så skulle tidningens målgrupp reagerat om en tjej ville vara med och spela DoD.

Reklam

Företaget Prince August meddelar att ”i vår” så släpper de sitt nya system för att gjuta rum och gångar. ”I gips tillverkar du själv tredimensionella miljöer. Du kan gjuta väggar, dörrar, golv, falluckor etc.” Det man undrar är vad som skulle kunna rymmas i det där ”etc”. Tak, kanske?

Artiklar

Efter att ha inlett tidningen med lite pr för Äventyrsspels egna produkter så är det Drakar & demoner som gäller. Först slår redaktionen på stora copyrightbrytar-trumman och lanserar hober till DoD. Till författaren Henrik Beckers försvar måste man tillägga att halva artikeln handlar om Sagan om ringen och avslutas med ”För er som inte läst Sagan om Ringen vill jag bara säga er att ni missat en bra bok”. Intressant att notera är att hoberna bara är marginellt mer karismatiska än de orcher som presenteras på nästa sida: 2T6+2 mot orchernas 2T6. Fula hober eller charmiga orcher? ”Charmtroll” har man ju hört talats om.

På ”Frågor och svar”-sidan finns en fråga som är helt fantastisk i sin oskuldsfullhet: ”Kan dvärgar och svartalfer rida?” Svaret? ”Ja. Dvärgar rider på små hästar och svartalfer rider på vargar.” Tänk om svaret hade varit tvärt om? Rollspelssverige hade varit nerlusat av vargridande dvärgar.

Det här numrets ”öh, va?”-upplevelse finner man i artikeln ”Tavernor och värdshus” av Lars-Åke Thor. Där får man lära sig att slå 1T6 för att avgöra formen på borden i ett värdshus. 1-2 är fyrkantiga, 3-6 är runda. Man kan även slå 1T100 och läsa av en tabell över vilken sorts underhållning som är tillgänglig. Det är 50% chans att det finns ”Dansande Flickor”. I say no more.

I övrigt levereras någon sorts konstiga regler för avståndsvapen, ett nytt yrke (Jägare), ett par vapen (kaststjärna!) och några nya trollformler. ”Skicka bort varelse” måste vara det mest oballanserade jag någonsin läst: ”Den här trollformeln kan skicka iväg intelligenta varelser hur långt som helst. Av den bortskickade varelsen blir bara lite rök och ev skodon kvar.”

Äventyr

”Skelletbyns hemlighet” av Roger Undhagen. Det mest fascinerande med äventyret är att författaren ägnar en halv sida åt att förklara hur fyra stycken levande skelett vandrar runt i en by: ”Vid Herrgårdsruinen är de vid tiden T+3 min (15 SR) och de stannar där tills tiden T+4 min (20 SR)” och så vidare.

Omdöme

Det var en minst sagt trevande start för Sinkadus. Konstigt skrivna äventyr, helt onödiga regler för ditten och datten … ja, rollspelssverige måste i sanning ha varit svältfött för att svälja detta. Men så här i efterhand är det svårt att värja sig för materialets charmighet. Det faktum att orcher trivs bäst i ”gråa, trista miljöer”  och bor ”lite här och där i världen” får mig att le.