Guy Gavriel Kays The last light of the sun … förmodligen den bästa bok jag läst i år.
Så vacker, så vemodig, så välskriven. Kays författarskap (ett ord som jag hatar) är alltid fyllt av sorg över svunna tider, och här tar han det till en helt ny nivå. Det handlar inte nödvändigtvis om sentimentalitet eller nostalgi — för de svunna tiderna är inte nödvändigtvis bättre än de nya — utan mer om tragiken i att seder, synsätt, traditioner, ja hela sätt att se världen på, går förlorade.
The last light of the sun är en bok som man går runt och grubblar över veckor efter att man har läst klart den.
Att den innehåller både vikingar och älvor är bara en bonus.
Piruett 
En reaktion till “En bok som inte går att glömma”