Jag älskar Håkan Ackegård

Det finns nog ingen konstnär som påverkat mig lika mycket som Håkan Ackegård. Han var en av de främsta illustratörerna i rollspelet Drakar och demoner på 90-talet, och förekom väldigt ofta i rollspelstidningen Sinkadus. För mig har han på något sätt alltid varit definitionen av hur fantasy ska och borde se ut. Och då menar jag inte bara de nakna damerna. Hans bilder har en sagolik, bortomvärldslig kvalité som jag inte har hittat någon annan stans. Det myllrar av detaljer, fantastiska varelser och fantasieggande miljöer.

Det är oftast en väldigt ren fantasy Ackegård tecknar. Ädel och heroisk, utan smuts och skitig realism. Hans fantasy är mer saga än hos någon annan svensk konstnär jag känner till. Skillnaden från hans Drakar och demoner-arvtagare, som mina andra idoler Peter Bergting och Alvaro Tapia, är milsvid.

Håkan Ackegård är min hjälte. Klicka över till hans hemsida och titta på allt.

30 reaktioner till “Jag älskar Håkan Ackegård

  1. Ush. Arketypen för en snuskig gubbe som sitter och trycker i ett mörkt hörn och gör att normala människor inte vill spela rollspel. Försvinn till den vederstyggliga forntiden.

    Gubbslem och blekfeta as som dräglar över dylikt skräp är inte ens humor, de är fan bara äckliga.

    Så, försvara era blottarpolare nu.

    Gilla

    1. Jag vill bara poängtera att det är fullt möjligt att beundra en konstnärs teknik, skicklighet, komposition, känsla för detaljer, &c. – utan att för den skull vara förtjust i motiven.

      Ackegård ÄR en skicklig tecknare, därom råder inga tvivel. Dock tycker jag han är lite för förtjust i att avbilda lättklädda damer. (Damer, som alla ser ungefär likadana ut, dessutom.)

      Gilla

    2. Fan nu känner jag mig sunkig för att jag tycker om bilderna. Men verkligen, om rollspelen på den gamla onda goda tiden hade haft färre såna här bilder hade nog fler manliga rollspelare sluppit använda spelböcker som substitut för kvinnligt sällskap.

      Gilla

  2. Ush. Arketypen för en snuskig gubbe som sitter och trycker i ett mörkt hörn och gör att normala människor inte vill spela rollspel. Försvinn till den vederstyggliga forntiden.

    Gubbslem och blekfeta as som dräglar över dylikt skräp är inte ens humor, de är fan bara äckliga.

    Så, försvara era blottarpolare nu.

    Gilla

    1. Jag vill bara poängtera att det är fullt möjligt att beundra en konstnärs teknik, skicklighet, komposition, känsla för detaljer, &c. – utan att för den skull vara förtjust i motiven.

      Ackegård ÄR en skicklig tecknare, därom råder inga tvivel. Dock tycker jag han är lite för förtjust i att avbilda lättklädda damer. (Damer, som alla ser ungefär likadana ut, dessutom.)

      Gilla

    2. Fan nu känner jag mig sunkig för att jag tycker om bilderna. Men verkligen, om rollspelen på den gamla onda goda tiden hade haft färre såna här bilder hade nog fler manliga rollspelare sluppit använda spelböcker som substitut för kvinnligt sällskap.

      Gilla

  3. Håller med om att det är jäkligt segt med alla dassiga gamla rpg-illustrationer (för det mesta av det sexistiska slaget) som bara skrämmer bort folk från hobbyn. Är dock glad för nya rollspel som Mutant-UA och dyl. som har tagit den grafiska biten seriöst.

    Gilla

  4. Håller med om att det är jäkligt segt med alla dassiga gamla rpg-illustrationer (för det mesta av det sexistiska slaget) som bara skrämmer bort folk från hobbyn. Är dock glad för nya rollspel som Mutant-UA och dyl. som har tagit den grafiska biten seriöst.

    Gilla

  5. Egentligen en komplex frågeställning det här. Å ena sidan finns det alltså de som anser att sexistiska omslag skrämmer bort folk. Och å andra sidan finns det uppenbarligen spelkonstruktörer/illustratörer som istället tror att pinuppiga fantasybrudar lockar. Vem har rätt? Min gissning är att båda har fel. Det man söker i de här genrerna är flykt till andra världar. Om det inkluderar småporriga alvprinsessor tror jag faktiskt, rent kommersiellt, spelar väldigt liten roll. Men det är lätt att slänga fram den här typen av koncept med baktanken ”sex säljer”. Jag menar, hur bra sålde egentligen Khelataar? Kan inte ha varit en kioskvältare.

    Gilla

    1. Som jag skrev i mitt 4chan-inlägg om Khelataar så kändes det för mig som att Khelataar signallerade lite annorlunda från vad jag fått reda på om innehållet. Klanfantasy? Jovars, det skulle kunna funka. Heavy Metal-fantasy, d v s lättklädda kvinnor och brutala män i nån slags skitig fantasymiljö som signalerar ”endast för lite äldre barn”? Eh, nej.

      Visst, sex säljer kanske. Men man måste tänka på vad man vill sälja med. Och så målgruppen, förstås.

      Men Lancelot Games känns som de försökte sälja på att vara ”vuxnare” än Äventyrsspel.

      Gilla

  6. Egentligen en komplex frågeställning det här. Å ena sidan finns det alltså de som anser att sexistiska omslag skrämmer bort folk. Och å andra sidan finns det uppenbarligen spelkonstruktörer/illustratörer som istället tror att pinuppiga fantasybrudar lockar. Vem har rätt? Min gissning är att båda har fel. Det man söker i de här genrerna är flykt till andra världar. Om det inkluderar småporriga alvprinsessor tror jag faktiskt, rent kommersiellt, spelar väldigt liten roll. Men det är lätt att slänga fram den här typen av koncept med baktanken ”sex säljer”. Jag menar, hur bra sålde egentligen Khelataar? Kan inte ha varit en kioskvältare.

    Gilla

    1. Som jag skrev i mitt 4chan-inlägg om Khelataar så kändes det för mig som att Khelataar signallerade lite annorlunda från vad jag fått reda på om innehållet. Klanfantasy? Jovars, det skulle kunna funka. Heavy Metal-fantasy, d v s lättklädda kvinnor och brutala män i nån slags skitig fantasymiljö som signalerar ”endast för lite äldre barn”? Eh, nej.

      Visst, sex säljer kanske. Men man måste tänka på vad man vill sälja med. Och så målgruppen, förstås.

      Men Lancelot Games känns som de försökte sälja på att vara ”vuxnare” än Äventyrsspel.

      Gilla

  7. Jag älskar för övrigt också Håkan Ackegård, även om jag kunde överleva de lättklädda damerna i vissa bilder.

    Känns lite Alverfolket-inspirerat för mig, men med extremt bra skuggning.

    Gilla

  8. Jag älskar för övrigt också Håkan Ackegård, även om jag kunde överleva de lättklädda damerna i vissa bilder.

    Känns lite Alverfolket-inspirerat för mig, men med extremt bra skuggning.

    Gilla

  9. Håkan Ackegård… dra någonting gammalt över dig. Efter att ha avnjutit Nils Gulliksons monster i de två Monsterböckerna så finns det inget som går upp mot det! Den senare Monsterboxen var skräp när det gällde illustrationer! Sådeså! Jag menar ta bara dödsängeln i den första Monsterboken, kunde stirra på den i timmar, eller den hemska vampyren! Det enda jag egentligen uppskattade hos Ackegård var hans lättklädda damer. Av någon outgrundlig anledning var kvinnobröst någonting väldigt intressant när jag gick i mellanstadiet.

    Gilla

  10. Håkan Ackegård… dra någonting gammalt över dig. Efter att ha avnjutit Nils Gulliksons monster i de två Monsterböckerna så finns det inget som går upp mot det! Den senare Monsterboxen var skräp när det gällde illustrationer! Sådeså! Jag menar ta bara dödsängeln i den första Monsterboken, kunde stirra på den i timmar, eller den hemska vampyren! Det enda jag egentligen uppskattade hos Ackegård var hans lättklädda damer. Av någon outgrundlig anledning var kvinnobröst någonting väldigt intressant när jag gick i mellanstadiet.

    Gilla

  11. Tycker synd om er som har flickvänner som tvingar er till att ogilla lättklädda damer. Sådana illustrationer är väll helt fantastiska?>)

    Gilla

  12. Tycker synd om er som har flickvänner som tvingar er till att ogilla lättklädda damer. Sådana illustrationer är väll helt fantastiska?>)

    Gilla

  13. Ackegårds teckningar var synnerligen trista, inte bara när de såg ut som välgjorda folkhemsvarianter av ElfQuest. I någon ovanligt elak konventsrecension, eventuellt skriven av Pekings apjävlar, stod något i stil med ”I ett hörn satt Håkan Ackegård och sålde fotostatkopior av sina pornografiska alvteckningar.” Han kallades också ”Håkan ‘Alv-onanisten’ Ackegård” i något coolt fanzine. Alla gillade med andra ord inte hans så kallade konst. Var det någon som köpte hans kalender med utvikningsalvbrudar, PlayElf? (Jo, den fanns visst!)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s