Nu ska jag gnälla på ”Anathem”

Jag har redan skrivit en del om Neal Stephensons Anathem, och mina åsikter där står fast. Men nu när jag läst klart boken hade jag tänk klaga lite. Först och främst så är Stephenson så förbannat intresserad av att beskriva detaljer. Han beskriver och beskriver och beskriver. Det är lite frustrerande emellanåt, speciellt när man inte är så intresserad av att veta hur ett kugghjul ser ut.

För det andra så har han en tendens att upprepa sig. Han använder gärna två liknelser för att beskriva samma sak. Till exempel: ”Den rörde sig lika snabbt som klockans sekundvisare, alltså i rask promenadtakt.” Tack, men jag fattade det första gången.

För det tredje: Det finns en gräns där en eftertänksam och filosoferande författare övergår till att bara vara jäkligt långsam. Stephenson passerar den gränsen några gånger, speciellt i bokens andra halva, då det känns som om att han bara drar ut på handlingen, helt i onödan. Och det är ju inte så roligt.

Det här gör att Anathem inte riktigt får toppbetyg. Det är en förbannat bra bok, men den är inte perfekt. Tyvärr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s