Piruett

Science fiction, fantasy och allmäna nörderier – sedan 2007

Moralisk vampyrism

vampyrism

Sätt på er mobbningshatten, nu är det dags att dra ut skelett ur garderoben igen!

Den här gången är det inget mindre än min c-uppsats i litteraturvetenskap från 1999 som ska få skrika i solljuset. Ämne: Dracula. Ni vet — den där romanen om en vampyr från Transylvanien. Skrevs av den irländske teaterproducenten Bram Stoker 1897.

Ärligt talat så är det en ganska dålig uppsats. Välskriven? Nja. Vetenskaplig? Njaaaa. Ibland förvånas jag över att den fick godkänt överhuvudtaget.

Men nu ska jag inte vara för hård mot mig själv: jag tycker ändå att jag är något på spåret. Min tes, eller vad man kan kalla den, är att karaktären Dracula inte bara är en vampyr den fysiska mening att han suger blod ur folk och förvandlar (vissa av) dem till nya vampyrer. Han sprider dessutom ett moraliskt förfall omkring sig — han är en moralisk vampyr. Varje ”ond” handling Dracula utför, utför bokens ”hjältar” vid ett senare tillfälle. Genom sin blotta närvaro får Dracula de övriga karaktärerna — i synnerhet männen — att bli mer som honom.

Tyvärr hade jag inte riktigt någon teori för att förklara vad detta egentligen betyder. Vad poängen är, så att säga. Så här i efterhand känns det naturligt att använda något sorts queer-teorietiskt perspektiv. Eller kanske se det som ett uttryck för rädslan över … vad nu motsatsen till kolonialism heter. Invandring kanske? Men så tänkte jag tydligen inte 1999.

Nog snackat. Varsågoda!

Moralisk vampyrism: en studie av männen i Bram Stokers ”Dracula”

    Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *