Egentligen är jag av åsikten att ingenting meningsfullt kan berättas i en text kortare än 4000 tecken. Det är lite motsägelsefullt, kan man tycka, då det diskvalificerar hela mitt yrke samt allting jag skrivit på den här bloggen. Men faktum kvarstår: du kommer inte att hitta särskilt många genomtänkta resonemang i en text kortare än 4000 tecken.
4000 är, måste jag erkänna, taget lite ur luften. Vissa personer kan skriva djupt insiktsfullt på 3000 tecken, och vissa ämnen är så komplexa att ingenting under 5000 tecken gör annat än att skrapa på ytan. Men i allmänhet tror jag att den magiska gränsen går någonstans kring 4000.
Som en jämförelse kan det vara bra att veta att en genomsnittlig nyhetsartikel i en kvällstidning är cirka 2000 tecken lång. En typisk krönika i exempelvis Metro är dryga 1400. När du kommit så här långt i denna text så har du läst 874 tecken.
I en kortare text är det svårt att hinna göra mer än att berätta att något har hänt, förklara varför det hänt eller analysera vad det betyder. Det får helt enkelt plats att göra en grej, men för att texten — egentligen — ska säga något krävs en helhet som innefattar allt detta och gärna lite till.
Internet är ett extremt dåligt forum för den typen av texter. Dels för att det är fysiskt jobbigare att läsa en bildskärm än på papper, dels för att risken att distraheras är avsevärt högre än om du läser något offline. Detta gäller både när du producerar och konsumerar en text. Något alla uppsatsskrivare redan vet.
Ett djupare problem, inte med internet utan snarare med hela vårt samtida samhälle, är att det sällan finns tid för den typ av eftertanke som krävs för att formulera längre resonemang och tankegångar — än mindre att skriva ned dem. Det är en sak att veta att man har en viss åsikt, men det krävs ett helt annat intentionsdjup för att kunna säga varför man tycker som man gör, och varför det är viktigt att förmedla detta.
Tyvärr är det så lätt att skriva korta klatschiga texter. Så lätt att läsa och ta till sig dem. Större delen av internet, och bloggosfären i synnerhet, består av korta texter, ibland inte mer än ett par meningar. Se bara på den här sajten. Det är förvisso inget inneboende fel med korta texter, men det är lätt att tro att de fyller samma funktion som längre. Så är det ju faktiskt inte. En, till exempel, välskriven nyhetstext som är 2000 tecken lång kan omöjligt innehålla samma djup som en lika välskriven text på 4000 tecken. Den kan ha andra kvalitéer — medryckande, spännande, rörande, lättillgänglig — men den kommer inte att kunna en lika komplett bild av ett skeende som den längre texten. Därför borde författaren ens försöka. Korta texter är bra på vissa saker, långa på andra. Blanda inte ihop dem.
Egentligen tycker jag så här. Men det märks inte mycket av det. Inläggen här på bloggen är sällan mer än 1000 tecken långa. Det är extremt ovanligt för mig att läsa artiklar — i tidningar, på internet — som är längre än 2000. Jag nöjer mig mer det korta, helt enkelt. Och jag tror ärligt talat att jag blir en fattigare människa utav det.
(Hela denna text är 3109 tecken lång.)
Piruett 