John Ajvide Lindqvist slog ner som en meteorit med sin debut Låt den rätte komma in 2004. I alla fall hos mig. Vampyrer i Blackeberg, liksom. Som inte var töntiga. Som inte var ämnade för barn. En bok om vampyrer i Blackeberg som faktiskt var sjukt bra.
Hur stort som helst.
Än i dag är Låt den rätte komma in en av två böcker som jag alltid ger bort till folk i present. (Den andra är Fjäril vingad av Stefan Eriksson.)
Nu har John Ajvide Lindqvist släppt sin fjärde bok, romanen Människohamn. En spökhistoria i skärgårdsmiljö som — paradoxalt nog — inte är nämnvärt läskig. Mystisk, ja. Spännande, ja. Men inte läskig. Jag kan inte riktigt förklara varför.
Men, framför allt, är boken bra så in i h-vete.
JAL bygger sakta men säkert upp en stämning som inte går av för hackor. Roslagen förvandlas sakta till Dunwich. Ja, cthulhu-influenserna är tydliga i Människohamn. Galenskapen, självmorden och det okända är aldrig långt borta.
Lovecraft var ju för övrigt också en författare vars skräckberättelser fascinerade mer än skrämde.
(Vill du läsa en bättre recension? Klicka här.)
Håller med. Människohamn är knappt läskig alls, men sååå bra. Och tack för länken, förresten. 🙂
GillaGilla
Håller med. Människohamn är knappt läskig alls, men sååå bra. Och tack för länken, förresten. 🙂
GillaGilla
JAg blir lite oroad, tänk om jag äntligen läser honom och så blir jag sjukt besviken?
kasnke skall jag ge honom en chans äntligen.
GillaGilla
JAg blir lite oroad, tänk om jag äntligen läser honom och så blir jag sjukt besviken?
kasnke skall jag ge honom en chans äntligen.
GillaGilla