Jag blir irriterad på Patrick Rothfuss

Det jobbiga med Patrick Rothfuss debutroman The name of the wind är att hela boken är en enda lång cliffhanger. Ingen av berättelsens många spår når sitt slut — de 600+ sidorna är bara ett upplägg inför fortsättningen (The wise man’s fear, 2009).

Okay, detta oskick är kanske inte så ovanligt i den episka fantasy-genren, men i The name of the wind blir det så smärtsamt uppenbart. Rothfuss kryddar generöst med antydningar om vad som komma skall — men ingenting händer. Alls. Boken levererar inte ens en tillstymmelse till klimax. Den bara ebbar ut.

Det är förbannat irriterande.

Något som bidrar till irritationen är bokens upplägg: först en ramberättelse där huvudpersonen Kvothe sitter i ett världshus och berättar om sina äventyr. Sedan själva berättelsen, i jagform, som upptar större delen av boken.

Ramberättelser är en dålig berättarteknik. Speciellt som den öppnar upp för alla varianter av ”Men lite anade jag hur fel jag hade” — ett grepp som Rothfuss använder med glädje och som bara ökar ovan nämnda cliffhanger-känsla.

Tack och lov finns det ändå många anledningar till att läsa The name of the wind. En värld som är sådär lagom klyschig med uråldiga mysterier, hemliga sällskap och eldsprutande drakar (”it’s basically a big cow”) — utan att för delen bli tråkig. Rothfuss språk är rejält utbroderat med fantasifulla liknelser och kräver i alllmänhet lite mer av läsaren än den genomsnittliga fantasydebuten. Eller som Rotfuss själv säger i en intervju på SFsite:

I do remember that fairly early on someone pointed out that I used the word ”alloy” and ”counterpoint” in the same sentence. That person pointed out that some people wouldn’t actually know what an alloy was. I made a conscious decision right then that my book was written for people who either knew what that word meant, or were willing to look it up.

Så, i slutändan måste jag konstatera att boken i allmänhet hyllats långt mer än vad den förtjänar. Rothfuss har skrivit en bra bok, inte mer. Om tio år kommer The name of the wind antingen vara helt bortglömd, eller betraktad som en försmak av författarens senare stordåd.

18 reaktioner på ”Jag blir irriterad på Patrick Rothfuss

  1. Tja!

    Jag kan inte hålla med om att boken bara är ”bra”…

    Name of the wind är snuskigt bra!

    Visst klyschorna kanske är många, men äntligen en fantasyförfattare med humor som inte förstör genren, som Pratchet tex…

    Du får ta en svängom till med Mr Rothfuss 😉

    Gilla

  2. Tja!

    Jag kan inte hålla med om att boken bara är ”bra”…

    Name of the wind är snuskigt bra!

    Visst klyschorna kanske är många, men äntligen en fantasyförfattare med humor som inte förstör genren, som Pratchet tex…

    Du får ta en svängom till med Mr Rothfuss 😉

    Gilla

  3. Personligen måste jag säga att jag är väldigt förtjust i boken, trots dess obefintliga slut. Trevligt med böcker som inte avslutar saker hela tiden, utan som ger läsaren en verklig chans att använda fantasin och utveckla sin egen lilla historia.

    Gilla

  4. Personligen måste jag säga att jag är väldigt förtjust i boken, trots dess obefintliga slut. Trevligt med böcker som inte avslutar saker hela tiden, utan som ger läsaren en verklig chans att använda fantasin och utveckla sin egen lilla historia.

    Gilla

  5. Vill bara rekomendera Sagan om Paksenarion del två som den värsta av cliffhangers. 🙂
    Jag älskade ”The name of the Wind”. Kan knappt vänta till nästa del kommer i april…

    Gilla

  6. Vill bara rekomendera Sagan om Paksenarion del två som den värsta av cliffhangers. 🙂
    Jag älskade ”The name of the Wind”. Kan knappt vänta till nästa del kommer i april…

    Gilla

  7. Hampus, det har jag inte hört tidigare. Men om det stämmer så är det snarare Rothfuss förläggare som borde skämmas. Det går inte att bara dela upp ett narrativ sådär hur som helst utan att skriva om.

    Gilla

  8. Hampus, det har jag inte hört tidigare. Men om det stämmer så är det snarare Rothfuss förläggare som borde skämmas. Det går inte att bara dela upp ett narrativ sådär hur som helst utan att skriva om.

    Gilla

  9. Det är inte helt och hållet förläggarens fel. Rothfuss är besatt av att redigera manuskripten om och om igen. Han är precis klar med att editera manuskriptet till andra boken, som förmodligen kommer att se dagens ljus i höst. Aprilrelease blev det tydligen inget av.

    Gilla

  10. Det är inte helt och hållet förläggarens fel. Rothfuss är besatt av att redigera manuskripten om och om igen. Han är precis klar med att editera manuskriptet till andra boken, som förmodligen kommer att se dagens ljus i höst. Aprilrelease blev det tydligen inget av.

    Gilla

  11. Eftersom vi inte har fått hela ”ram”berättelsen är det ju svårt att bli irriterad på att vi inte har fått den..

    Boken är bra. Punkt slut. Om du tyckte det var spännande att läsa den så är den bra. Läs den en gång till, och lägg kritikerglasögonen på bokhyllan, så tar du det för vad det är – en bra berättelse.

    Många tycker fortfarande att Tolkien är den första och bästa ”fantasy” författaren. Där är det oerhört många dörrar till andra tider, sägner, väsen – ramen är enorm! Det oerhörda är att det finns en röd tråd genom hela hans skapelse, en historik från ”skapelsen” ner till ”människans ålder”. Det förstod nog inte många efter att ha läst färdigt The Hobbit. Men väldigt många gillade boken, och tur var väl det, eftersom det drev på skrivandet och utgivandet av resterande verk.

    Rothfuss har bevisat att han är en begåvad berättare – jag är väldigt nyfiken på vad som komma skall…

    Gilla

  12. Eftersom vi inte har fått hela ”ram”berättelsen är det ju svårt att bli irriterad på att vi inte har fått den..

    Boken är bra. Punkt slut. Om du tyckte det var spännande att läsa den så är den bra. Läs den en gång till, och lägg kritikerglasögonen på bokhyllan, så tar du det för vad det är – en bra berättelse.

    Många tycker fortfarande att Tolkien är den första och bästa ”fantasy” författaren. Där är det oerhört många dörrar till andra tider, sägner, väsen – ramen är enorm! Det oerhörda är att det finns en röd tråd genom hela hans skapelse, en historik från ”skapelsen” ner till ”människans ålder”. Det förstod nog inte många efter att ha läst färdigt The Hobbit. Men väldigt många gillade boken, och tur var väl det, eftersom det drev på skrivandet och utgivandet av resterande verk.

    Rothfuss har bevisat att han är en begåvad berättare – jag är väldigt nyfiken på vad som komma skall…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s