Var är alla alkoholister i fantasylitteraturen?

Har ni tänkt på det här med alkohol i fantasylitteratur? Hur alkohol i stort sett alltid är något positivt, något glädjefullt, något socialt och varmt?

I Patrick Rothfuss bok The name of the wind dricks det en helt del. Huvudpersonerna är studenter, vad mer behöver man säga? Det dricks vin, det dricks öl, det dricks brandy (ja, tro det eller ej). På sin höjd antyds någon enstaka lätt bakfylla, men annars tycks alkohol inte ha några negativa effekter alls. Vin, kvinnor och sång — bokstavligen.

Detta är en genomgående trend i fantasyböcker.

I George RR Martins A song of ice and fire-böcker konsumeras det kopiösa mängder alkohol nästan hela tiden. Tyrion mf.l. tar sig gärna en nattfösare, en färdknäpp eller bara en gammal hederlig sup. Ja, de bli bakis, och kanske börjar bråka lite smått, men annars är det ingen fara på torpet. Det är bara den uttalat galna, nu avlidna, kungen som inte tycks ha kunnat hantera spriten: han misshandlade sin fru när han var som fullast.

I David Eddings Sagan om Belgarion brukar Belgarath och Barak supa till då och då. Dagen efter kurerar de sin huvudvärk genom att fortsätta att dricka. I övrigt tycks fylla bara vara något som får en att börja sjunga.

Kan ni erinra er något fantasyverk där alkoholism skildras på ett realistiskt sätt? Där det finns alkoholmissbrukare som inte är tiggare, hemlösa, kriminella, prostituerade eller ”onda”? Där alkohol faktiskt är ett problem? Jag kan inte komma på ett enda vettigt exempel.

Kanske har det med genrens hjältefixering att göra. Det är svårt övertygande visa spritens negativa effekter när huvudpersonen ändå lyckas rädda världen och gifta sig med prinsessan.

6 reaktioner till “Var är alla alkoholister i fantasylitteraturen?

  1. Steven Erikson har en aloholiserad baron i sin ”Gardens of the Moon” – och här snackar vi om alkohol som ett stort problem.

    Alkoholismen återkommer, men kanske inte lika genomträngande i hans andra böcker. Här är även drogproblemen stora.

    Gilla

  2. Steven Erikson har en aloholiserad baron i sin ”Gardens of the Moon” – och här snackar vi om alkohol som ett stort problem.

    Alkoholismen återkommer, men kanske inte lika genomträngande i hans andra böcker. Här är även drogproblemen stora.

    Gilla

  3. Hm … har inget som helst minne av den karaktären i ”Gardens of the moon”. Nu var det iofs 1½ år jag läste den boken, och jag var väl inte så jätteimponerad. Var baronen en viktig figur i boken, eller bara en liten birollsinnehavare?

    Gilla

  4. Hm … har inget som helst minne av den karaktären i ”Gardens of the moon”. Nu var det iofs 1½ år jag läste den boken, och jag var väl inte så jätteimponerad. Var baronen en viktig figur i boken, eller bara en liten birollsinnehavare?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s