Vari jag hånar Norstedts förlag

acaciaomslag.jpg

Ovan ser du det brittiska och det amerikanska omslaget av David Anthony Durhams bok Acacia. (Han postade dem på sin blogg rätt nyligen.) De är helt okay omslag.

Den brittiska versionen känns ganska traditionell, men det är inget snack om att den är välgjord. Pluspoäng för att det är en kvinna utan urringning i förgrunden.

Jänkarnas omslag är kanske lite oljigt i färgerna, och är så pass abstrakt att man inte får några signaler om vad boken handlar om. Men det ger ändå tydliga vibbar om att, hörru, det här är inte David Eddings. Vuxenfantasy. Lite i stil med Steph Swainstons brittiska omslag.

Så här ser den svenska utgåvan ut:

akacien.JPG

Hmm … om vi bortser från det helt onödiga tilltaget att lägga till ”ien” i titeln så är detta omslag bara ytterligare ett exempel på att sverige befolkas av massor av usla illustratörer och förlagsfolk utan omdöme. Fult tecknat, ja, men vad är det egentligen som pågår där i snön? Inte går, eller vandrar, eller pulsar, de fula vita gubbarna i alla fal, den saken är klar. Stretchar de vaderna? Är det en bodypump-klass vi ser? För jag kan inte riktigt komma på någon annan situation då folk står i just den där ställningen.

Förresten, du missar väl inte min recension av Acacia?

7 reaktioner på ”Vari jag hånar Norstedts förlag

  1. Själv tycker jag nog att det svenska omslaget är bäst av ovanstående. Det brittiska är en konstig mix av foto och måleri, som inte alls fungerar för mig. Klippblocken i förgrunden känns märkligt påklistrade och vad är det för en bulgarisk kyrka i bakgrunden? Huvudpersonen med askan är minst fotografisk i gänget, och dessutom tycker jag texten ligger konstigt i bildytan. Det amerikanska omslaget känns som en trist symbolisk lite innehållslös bild, som skulle kunna passa vilken drama som helst.

    I det svenska omslaget finns en fin riktnings-verkan och en rörelse som åtminstone ger någon känsla av dramatik. Numrek-armén kanske inte ser ut precis som jag personligen tänker mig, men av ovanstående tre tycker föredrar jag det svenska omslaget.

    Gilla

  2. Själv tycker jag nog att det svenska omslaget är bäst av ovanstående. Det brittiska är en konstig mix av foto och måleri, som inte alls fungerar för mig. Klippblocken i förgrunden känns märkligt påklistrade och vad är det för en bulgarisk kyrka i bakgrunden? Huvudpersonen med askan är minst fotografisk i gänget, och dessutom tycker jag texten ligger konstigt i bildytan. Det amerikanska omslaget känns som en trist symbolisk lite innehållslös bild, som skulle kunna passa vilken drama som helst.

    I det svenska omslaget finns en fin riktnings-verkan och en rörelse som åtminstone ger någon känsla av dramatik. Numrek-armén kanske inte ser ut precis som jag personligen tänker mig, men av ovanstående tre tycker föredrar jag det svenska omslaget.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s