John Scalzi, The last colony.
Vilken jävla resa.
Jag har tidigare yrat om att Scalzi är en mästare på att blanda lättsam underhållning med allvarliga diskussioner om politik, vetenskap och religion. The last colony är hans senaste — och kanske främsta — exempel på detta.
Upplägget är klassiskt: John Perry och Jane Sagan (som känns igen från Old man’s war och The ghost brigades) skickas iväg för att grunda en ny koloni på en främmande planet. Problem uppstår.
Man har läst det förr. Tror man.
Sen säger Scalzi ”Ta-da!” och The last colony förvandlas till politiskt djupdykning. En granskning av vad en individ har för skyldigheter till en stat, och vice versa. Hur vet man att det ömsesidiga kontraktet mellan dem är sunt? När är det okej att bryta mot det? När får en enskild individ ta beslut som påverkar en hel stat? När får en stat ta beslut som påverkar en individ negativt?
Det kanske låter trist och tråkigt, men i Scalzis händer kan man även beskriva det så här: Krig! Förräderi! Intriger! Passion!
Tro mig, det blir aldrig tråkigt. Det blir bara alldeles, alldeles lysande.
Piruett 