Vad fan sysslar du med, Alan Moore?

Agående Alan Moores The League of Extraordinary Gentlemen: Black Dossier skriver Kevin Church:

Moore’s League of Extraordinary Gentlemen work has let comics’ grand wizard indulge in his intricately-wrought Wold Newton fantasies while generally providing a high level of entertainment. The latest installment, The Black Dossier crosses the not-very-fine line between providing said entertainment and smarmily showing off just how deep into the esoteric Moore’s mental archives reach. It’s much more backmatter than matter. (Länk.)

Tyvärr håller jag med honom till 100 procent.

De första volymerna av League är två av mina absoluta favorit-seriealbum. Det går inte att värja sig mot extremt välberättade och -tecknade historier där Osynlige mannen, Dr Jekyll, Mina Harker m.fl. bekämpar Sherlock Holmes ärkefiende Moritary och senare marsianer. Allt förlagt i slutet av 1800-talet. Spänning! Äventyr! Mysterier! Referenser som man fattar — eller i alla fall uppfattar.

Black Dossier innehåller visserligen en hel del mysterier och äventyr, men serien blir aldrig spännande. Detta beror uteslutande på att berättelsen ständigt avbryts av utdrag ur titelns svarta dossier. Brokiga och ofta texttunga utdrag. En pastisch av en beatnik-novell, en opublicerad pjäs av Shakespeare, en imitation av en Wodehouse-berättelse, diverse underrättelsehandlingar, ja, och så vidare. Större delen av Black Dossier består av dessa utdrag. Det är för mycket och för ointressant.

Visst, Wodehouse-pastischen är underbar, de avbildade vykorten fiffiga, och mini-porrserien ganska rolig … men taget tillsammans funkar det inte. Jag förlorade fokus på vad enda in i hellskotta albumet egentligen handlade om. När den huvudsakliga berättelsen väl började igen så var det svårt att bry sig, inte minst för att det var omöjligt att hänga med i de miljarder referenser som Moore droppade hela jäkla tiden.

Det känns som handlingen har kommit i andra hand, och att referenserna är det viktiga. I alla fall för Moore. Black Dossier är långt, långt ifrån samma nivå som de två tidigare albumen. Och det är jäkligt synd.

Slutligen måste jag bara poängtera att Black Dossier är en fantastiskt vacker och välproducerad bok. Allt är helt otroligt välgjort, varenda detalj perfekt, varje bildruta ett konstverk. Boken är värd att köpa bara för njutningen av att bläddra i den.