Jag läste nyss Robin Hobbs Shaman’s Crossing, första delen i en ny trilogi med det mycket töntiga namnet The Soldier Son Trilogy. Betyg: USELT!
Tidigare har jag alltid gillat Robin Hobb. Hon har varit spännande och allmänt ”wow”-ig. Skrivit bra historier helt enkelt. Men nu… huga.
Shaman’s Crossing är dödligt långsam bok. Långsam i meningen ”många sidor, väldigt lite händer”. 500 sidor av yada yada yada. Man bryr sig liksom inte. Huvudpersonen är en gnällig, puckad och fullständigt ointressant individ som inte gör en enda sak värd att nämna i hela boken. Samma sak gäller den samling klyschor som utgör bifigurerna. Om man säger så här: Ett gäng av dem dör och man bryr sig inte det minsta. Jag kunde inte ens hålla isär dem.
Men det värsta av allt är handlingen. Gah! Första halvan av boken handlar om hur huvudpersonen (som typ hette något, men jag minns inte) lallar runt hemma på gården och tränas i att vara soldat. Typ 200 sidor seg prolog, för det görs tydligt att ”handlingen” inte kommer att komma igång förrän huvudpersonen flyttar in till soldatakademien i storstaden. Under dessa 200 sidor händer inte ett jota. Inte ens saker som uppenbarligen är menade att vara spännande eller i alla fall fascinerande gör något intryck.
Väl inne i storstaden och akademien fortsätter eländet. Om du någonsin har läst en bok som handlar om en ung man som tas in på en internatskola … ja, då har du läst detta. Nähä, blir de nya eleverna mobbade av de äldre? Nähä, finns det en fet kille alla retar men som är jättesnäll ändå? Nähä, är lärarna elaka och orättvisa? Nähä, busar och bråkar huvudpersonen och hans vänner? Nähä, går nollningen överstyr?
Alla alla alla sterotyper man kan hitta i genren ”internatskola” finns i Shaman’s Crossing. Och vad värre, Hobb verkar gilla att beskriva elevernas dagliga rutiner i detals. Eländet tar aldrig slut!
En sista sak. Boken innehåller en massa konstigt bjäbb om ”manlighet”. Huvudpersonen går hela tiden runt och tänker saker som ”jag är en vuxen man nu och måste bete mig som en sådan”, eller ”åh vad jag längar efter maskulint sällskap”. Det snackas om att folk drar sig undan för att föra ”manliga konversationer”. Vad i hellskotta är det för tjaffs? Hobb har uppenbarligen ingen koll på hur män tänker över huvud taget.
Patetiskt.
Piruett 
Hej! Jag kommenterar inte boken, men jag skriver ändå här eftersom jag inte hittade någon allmn kommentarfunktion. Jag har fixat LibraryThing nu (eller jag har fört in 200 böcker i alla fall, det var ju skitbra exportmöjligheter). Det var värt det om inte annat för att få ut en vettig databas på vad jag läst de senaste åren. Nåja. jag tänkte mest säga hej, så… hej!
GillaGilla
Hej! Jag kommenterar inte boken, men jag skriver ändå här eftersom jag inte hittade någon allmn kommentarfunktion. Jag har fixat LibraryThing nu (eller jag har fört in 200 böcker i alla fall, det var ju skitbra exportmöjligheter). Det var värt det om inte annat för att få ut en vettig databas på vad jag läst de senaste åren. Nåja. jag tänkte mest säga hej, så… hej!
GillaGilla
Hej! Jag kommenterar inte boken, men jag skriver ändå här eftersom jag inte hittade någon allmn kommentarfunktion. Jag har fixat LibraryThing nu (eller jag har fört in 200 böcker i alla fall, det var ju skitbra exportmöjligheter). Det var värt det om inte annat för att få ut en vettig databas på vad jag läst de senaste åren. Nåja. jag tänkte mest säga hej, så… hej!
GillaGilla
Magnus:
”En sista sak. Boken innehåller en massa konstigt bjäbb om ”manlighet”. Huvudpersonen går hela tiden runt och tänker saker som ”jag är en vuxen man nu och måste bete mig som en sådan”
Det låter som om Robin Hobb har läst genusteori. Det är ju typisk genderterrori att hävda det finns osynliga strukturer där män förväntas vara på ett visst sätt. Hobbs soldier-son skrivande är en ganska bra bild av de fördomar de ofta har om de osynliga strukturer de ideligen hävdar styr världen och manssamhället.
Hobbs skrivande är väl tecken på den dragning dessa teorier har på vissa kvinnor (och fåtaliga män). Man får snabbt veta varför män är så dumma vilket känns så skönt. Utom såklart de män som själva är ”medvetna” om sin dumhet. Robert Jordan var väl inne på samma sak i Wheel of Time. Kvinnorna är klokfruar och männen är envisa stolpskott som måste ”ledas” rätt.
”jag är en vuxen man nu och måste bete mig som en sådan”
Ja, det är ju så det brukar beskrivas i detta pseudoakademiska fågelbo. Ungefär ”det finns ens förställning att en man skall vara på ett visst sätt” Ordet förställning verkar upprepas ungefär tio gånger per genusvetenskaplig textsida.
”Det snackas om att folk drar sig undan för att föra ”manliga konversationer”. Vad i hellskotta är det för tjaffs?”
Samma idiotier tvingades jag lyssna på i flera timmar på universitetet. Ärligt talat ser jag hellre de finns i fantasyböcker där de ställer till med mindre skada än på våra kurser.
”Hobb har uppenbarligen ingen koll på hur män tänker över huvud taget.”
Givetvis inte, män är ju individer och tänker sålunda olika, men det är såklart enklare att ta en av sina uppfattningar och applicera den på alla medlemmar av en viss grupp än att mödosamt faktasamlande och positivistisk empirism av data. Men som en viss person här sade innan denne satte stopp för all diskussion ”sånt tror jag inte på”
GillaGilla
Magnus:
”En sista sak. Boken innehåller en massa konstigt bjäbb om ”manlighet”. Huvudpersonen går hela tiden runt och tänker saker som ”jag är en vuxen man nu och måste bete mig som en sådan”
Det låter som om Robin Hobb har läst genusteori. Det är ju typisk genderterrori att hävda det finns osynliga strukturer där män förväntas vara på ett visst sätt. Hobbs soldier-son skrivande är en ganska bra bild av de fördomar de ofta har om de osynliga strukturer de ideligen hävdar styr världen och manssamhället.
Hobbs skrivande är väl tecken på den dragning dessa teorier har på vissa kvinnor (och fåtaliga män). Man får snabbt veta varför män är så dumma vilket känns så skönt. Utom såklart de män som själva är ”medvetna” om sin dumhet. Robert Jordan var väl inne på samma sak i Wheel of Time. Kvinnorna är klokfruar och männen är envisa stolpskott som måste ”ledas” rätt.
”jag är en vuxen man nu och måste bete mig som en sådan”
Ja, det är ju så det brukar beskrivas i detta pseudoakademiska fågelbo. Ungefär ”det finns ens förställning att en man skall vara på ett visst sätt” Ordet förställning verkar upprepas ungefär tio gånger per genusvetenskaplig textsida.
”Det snackas om att folk drar sig undan för att föra ”manliga konversationer”. Vad i hellskotta är det för tjaffs?”
Samma idiotier tvingades jag lyssna på i flera timmar på universitetet. Ärligt talat ser jag hellre de finns i fantasyböcker där de ställer till med mindre skada än på våra kurser.
”Hobb har uppenbarligen ingen koll på hur män tänker över huvud taget.”
Givetvis inte, män är ju individer och tänker sålunda olika, men det är såklart enklare att ta en av sina uppfattningar och applicera den på alla medlemmar av en viss grupp än att mödosamt faktasamlande och positivistisk empirism av data. Men som en viss person här sade innan denne satte stopp för all diskussion ”sånt tror jag inte på”
GillaGilla