Bästa sommaren någonsin

Sommaren 1991 tillbringade jag några veckor med min kusin K i den idylliska Stockholmsförorten där han bodde. Jag var 13 år, och den första TMNT-filmen hade släppts på hyr-VHS. (Releasetiderna var fruktansvärda i Sverige på den tiden, som ni kanske minns. Filmen gick upp på bio dryga året tidigare.)

Vi cyklade till närmaste videobutik, vilket var lite av ett äventyr, och hyrde filmen. Sedan drog vi till en sjö i närheten och badade en stund. Väl hemma övade vi på ninjasparkar ute på vändplanen, och plötsligt var det dags för middag (spaghetti).

Först sen såg vi filmen och den var SÅ cool.

En gammal recension av Kult: Divinity Lost

Kult: Divinity Lost kickstartades med buller och bång 2016. Den drog in supermycket pengar och skapade en hätsk debatt om omslaget, en debatt som jag kanske var med och piskade upp. 

Jag återkommer till omslaget och övriga illustrationer längre ner. Det tråkiga är att den diskussionen har kommit att överskugga det faktum att Kult är ett fantastiskt spel. En triumf. 

Författarna bygger upp en fascinerande och levande värld med ett språk som är bland det bästa jag sett i ett rollspel. Om inte det bästa. Ha då i åtanke att spelets motiv och ämnen är sådana att de lätt kan bli farsartade och svåra att ta på allvar. Skräck är ju en genre som kräver att man har tungan rätt i mun. Det bör säga en del om hur skickliga Kult: Divinity Losts författare är, att de aldrig hamnar i pekoralet, det löjliga, eller i meta/referensigt winkwinkande.

Ja, visst finns det småsaker man kan störa sig på: Efter den tredje gången en sekt offrar spädbarn till någon demon, börjar jag önska en lite större bredd i exemplen på hemskheter. I det stora hela påverkar det dock inte min åsikt att KDL är ett av de bästa skrivna spel jag läst. 

Hatten av.

Omslaget och sånt då? Jag tycker fortfarande omslaget (ocensurerat som censurerat) är plumpt och slentriansexistiskt. Nu när jag läst spelet ser jag dock att det finns en linje i illustrationerna – monster, tortyr och sex. Det är väl fine, men det medför att jag inte riktigt kan skapa mig en bild av hur det är att spela Kult: Divinity Lost. Okej, det finns en massa penisdemoner och änglar med ärr och svarta vingar, men vad gör man då?

Här kommer vi till min enda egentliga kritik av KDL. 

Kults universum har alltid varit en mustig brygd, men i Divinity Lost får det liv (eller död?) på ett sätt i alla fall jag inte upplevt förr. Världsbygget är magnifikt och fängslande. Men, efter att ha läst hela spelet är det fortfarande lite diffust hur jag ska spela det. Vad ska rollpersonerna göra, liksom? Eftersom majoriteten av texten och bilderna (inklusive omslaget) skildrar andra dimensioner och djupa mysterier, så är det kanske dit rp ska? Samtidigt får jag intrycket att spelomgångarna är tänkta att vara mycket mer down to earth, med få övernaturliga inslag. ”Färre men värre”, så att säga. Oavsett känner jag mig lite lost till hur jag ska börja skriva ett äventyr. 

Det här är ju inget fenomen som är unikt för Divinity Lost. Alla versioner av Kult har kämpat med det faktum att det är mytologin som gör spelet unikt, och kommer den inte fram i spel så är det svårt att se skillnad från vilken demonskräck som helst. Samtidigt ska mytologin vara okänd och svårutforskad för spelarna. Det är ju liksom… en del av mytologin. Någon form av moment 22 uppstår för den stackars spelledaren.

Man får se det som utmaning, helt enkelt. Kult har aldrig varit ett enkelt pick-me-up-spel, och har man de förväntningarna kommer man bli besviken. Jag ser KDL som ett spel som vinner på långa, stegrande, kampanjer. Detta trots att reglerna är snabbare och mer tillgängliga än i någon tidigare version.

Slutligen vill jag upprepa något jag skrev i början av den här texten, nämligen vad det här spelet är för något. En triumf.

(Denna text publicerades först på txt.fyi.)

193 åsikter om fantasy och böcker och sånt

  1. Att lyssna på en ljudbok är ett sämre sätt att ta del av bok än att läsa den.
  2. 99 procent av all genrelitteratur är skit. Men 75 procent av den skiten är underbar att rulla runt i.
  3. Även ”woke” fantasy har en tendens att ägna sig åt skamlös blodsmystik.
  4. Sommarskuggan är den bästa Urban Fantasy som gjorts i Sverige.
  5. Nerhuggen av orcher. Det är fan så man ska dö alltså.
  6. Ahsoka var inte så bra.
  7. Hade nog föredragit om Andrev Waldens roman floppat.
  8. Enda bra scenen i THOR är när han stormar in i en djurbutik och skriker ”GIVE ME A HORSE!”
  9. Dinosaurer gör sig verkligen bäst på Venus – speciellt som riddjur.
  10. ARG för att Joaquin Phoenix (48 år) spelar Napoleon. Napoleon var 35 när han krönte sig själv till kejsare!
  11. Hård SF är den tråkigaste subgenren.
  12. David Eddings böcker är fruktansvärt rasistiska och sexistiska och går inte att läsa i vuxen ålder. Skulle inte heller rekommendera dem till en ungdom.
  13. Bokomslagen var bättre förr, men sånna där flummiga 60-talsomslag är fula.
  14. Det är coolt med magiska svärd.
  15. Merparten av Moorcocks ”Elric”-böcker är dåligt skrivet trams.
  16. Det är inte samma sak att läsa en e-bok som att läsa en pappersbok.
  17. Marvel-filmerna slutade vara roliga strax före första Doctor Strange.
  18. The Mandalorian är bättre än allt annat Star Wars som Disney gjort.
  19. A New Hope är en barnfilm.
  20. Folk tar Tolkien på för stort allvar.
  21. Neil Gaiman har inte skrivit något riktigt bra sedan Neverwhere.
  22. Ursula Vernon/T Kingfisher är den bästa författaren de senaste decennierna.
  23. Trist att Kringlans och Nannas ”Omänniskor” inte fick någon uppföljare.
  24. Fantasy är ett dåligt namn på en genre.
  25. Att Thomas Covenants våldtar Lena, och hur det sen hanteras genom böckerna, är fortfarande bland det mest problematiska som skrivits inom fantasygenren.
  26. Grimdark har spelat ut sin roll.
  27. The Witcher är den bästa fantasy som gjorts för tv.
  28. Sista säsongen av She-Ra var sådär. Skitbra serie överlag, dock.
  29. Inget Final Fantasy-spel har haft en bra story. Folk förväxlar ”bra” med ”komplicerad”.
  30. Jag har hört att Andy Serkis inläsning av Silmarillion är helt insane.
  31. Handbok för superhjältar. Så märkligt egentligen att en svensk superhjälteserie blev ett FENOMEN.
  32. Jag sörjer att jag inte sett Command Performance där Dolph dödar terrorister med sin elgitarr.
  33. Spock är typ en sån ”jag säger alltid vad jag tycker”-person som man stöter på ibland och som alltid har helt sjuka mängder kaos och drama i sitt liv.
  34. Bradburys ”Blommande vin” är så jävla tråkig.
  35. Har inte lyckats formulera någon spaning egentligen, men jag har verkligen reagerat på att 75% av alla barn-tv-serier innehåller sailor moon-förvandlingar.
  36. Greppet ”påhittat europeiskt land” är sorgligt underanvänt i samtidslitteraturen.
  37. Young Sheldon är ändå rätt kul.
  38. Åke Ohlmark kanske inte gjorde en trogen översättning av Lord of the Rings, men fan vilken bok det är!
  39. The girl with april in her eyes är en jäkla HIT.
  40. Problemet med debatten om en svenskt litteraturkanon är att de som är FÖR är det av oklara och lite dunkla skäl. Som om de egentligen är ute efter något annat än en litteraturkanon.
  41. Den tråkigaste sub-plot som finns är när huvudpersonen tas till fånga och måste rymma.
  42. Brandon Sandersons fandom är så jäkla störig.
  43. Det finns på riktigt män som med flit och vilje inte läser kvinnliga författare. De är dumma i huvudet.
  44. Jag har inte läst eller sett The Three-Body Problem och kommer nog aldrig göra det.
  45. Det är så tråkigt att alla monster i film, tv och spel ser ut som trollet i Harry Potter och de vises sten.
  46. Folk som gillar skräck för mycket är läskiga.
  47. Sedan jag läste RE Modesitts ”The Magic of Recluse” har jag tyckt att varm cider verkar supermysigt.
  48. Support your local.
  49. Ivar Lo-Johanssons ELEKTRA är bra jävla weird alltså. Handlingen i korthet: en kåt poet som hatar vattenkraftverk transporteras 100 år in i framtiden. Det visar sig att framtiden är befolkad av beta soy boys. Dessa män är så ovirila att kvinnorna glömt bort hur det är att åtrå män öht. Poeten blir kär i en kylig skönhet med sexiga sabelben. Till slut lyckats han förföra henne och lär henne hur man älskade förr i tiden. På vägen besöker han Skansen, några bostadsområden, ett förlag, ett universitet för boxare, ett fusionskraftverk.
  50. Första halvan av Barbie-filmen var bra, andra halvan var tråkig.
  51. Jack Reacher ser ut som Brandman Sam. Prove me wrong.
  52. What else can I do är bättre än We don’t talk about Bruno.
  53. Abstrakta eller minimalistiska omslagsillustrationer hör inte hemma i genrelitteraturen.
  54. Det är på alla vis bättre att gå till en bokhandel och köpa en bok än att göra det på nätet.
  55. Boktrailers är löjligt fenomen.
  56. George RR Martin kommer aldrig skriva klart A song of ice and fire, och det är ok.
  57. Christopher Tolkiens gärning är överskattad.
  58. Livet är för kort för att läsa om böcker.
  59. Du skulle må bättre om du gick till ditt bibliotek och lånade ett seriealbum.
  60. Det är underbart att läsa om sina favoritböcker.
  61. Guy Gavriel Kay borde få Nobelpriset i litteratur.
  62. Twitter var det bästa stället att upptäcka nya böcker. Det är en sorg det som hänt med Twitter.
  63. Utan skolbiblioteket på Tallbohovskolan i Jakobsberg hade jag nog aldrig börjat läsa, och istället blivit en misslyckad gangster. Som många av mina skolkamrater.
  64. Jump-scares borde förbjudas i lag.
  65. Jag är fortfarande arg över Aftonbladets recension av Lev Grossmans ”Magikerna”.
  66. Riktig fantasy har en titel av typen ”The X of the Y”, en karta längs fram och ett lexikon längst bak.
  67. ”John” Tolkien hade aldrig blivit en framgångsrik författare.
  68. Äventyrsspels utgivning av fantasypocketar 1987-1993 var den enskilt effektivaste läsfrämjande åtgärd som gjordes för 70-80-talistpojkar.
  69. Så glad att steampunk inte är hett längre.
  70. Gen Z förtjänar att upptäcka Douglas Adams.
  71. Elena från Avalor (Disney+) är riktigt bra fantasy.
  72. Drakprinsen (Netflix) är dock ännu bättre.
  73. Sånna där stora läderinbundna samlingsutgåvor av serietidningar är inte ämnade för att läsas. De är prydnadssaker.
  74. I en perfekt värld hade Karin Boyes ”Kallocain” blivit avspark för en guldålder av svensk SF.
  75. Westerns är roligare som koncept än som faktisk underhållning.
  76. Zombier är det tråkigaste monstret.
  77. Jag tror Robert Jordan kommer få återupprättelse inom någon generation.
  78. Umbrella Academy på Netflix är bland det roligaste man kan titta på.
  79. Människohamn är bättre än Låt den rätte komma in.
  80. Folk måste sluta inspireras av HP Lovecraft
  81. Det går inte att nöjesläsa rollspel om man inte har för avsikt att spela rollspel inom en nära framtid.
  82. Saker låter inte coolare på engelska. Eldsvärd är coolare än Sword of Fire.
  83. Jag tror Galadriel är ganska dålig i sängen.
  84. Svenska förlag är värdelösa på att marknadsföra genrelitteratur.
  85. Bo Hansons ”Sagan om Ringen”-album är max 3 av 5.
  86. Det är sjukt att ingen lyckats göra en bra tv-serie av Fantomen.
  87. Tarzan är en fascinerande karaktär.
  88. Det är dags för en revival av klassiska ”pojkrumsböcker”.
  89. När man tar bort rasismen, sexismen, våldsförhärligandet och blodmystiken ur klassisk fantasy så finns det inte mycket kvar.
  90. Det är ballt med jättetjocka böcker, men tråkigt med jättelånga filmer.
  91. Preludium till Stiftelsen är den bästa Stiftelse-boken.
  92. Sara Bergmark Elfgrens ”Grim” är årets bästa bok, i år igen.
  93. Netflix mfl gör tv-serier av fel böcker. Ring mig om ni vill ha tips på nästa Game of Thrones.
  94. Alverna i Tad Williams ”Osten Ard”-böcker är de coolaste alverna.
  95. Jag saknar subgenren diskbänksfantasy. Hela böcker som är som det första kapitlet i en episk svit, innan huvudpersonen får besök av en trollkarl.
  96. Sjukt att nästan all barnkultur är fantasy, SF eller annan genre. Det finns liksom westernavsnitt av Gabbys Dockhus.
  97. Senaste säsongen av Stranger Things var sådär.
  98. Jag har sagt det här tidigare, men Sandman på Netflix är inte bra.
  99. Jag tror genrelitteratur skulle vinna många nya fans på att ha 1) vettig design och 2) rimlig längd.
  100. Novellsamlingar är inte roliga att läsa.
  101. Obiter Dictum är fortfarande den bästa podden om nördkultur.
  102. Det finns två typer av människor. De som inte blir rädda av saker som inte finns (spöken, demoner etc) och de som blir det. Jag är den senare.
  103. Al-Qadim är den bästa D&D-settingen, kulturell appropriering och exotifiering till trots.
  104. Det är synd att JV Jones fimpade sin karriär på en mastodontserie hon inte lyckats avsluta. Hon hoppade på evighetslånga-serier-av-tjocka-fantasyböcker-tåget lite för sent.
  105. När Janny Wurts och Raymond E Feist skrev tillsammans (Empire-trilogin) så blev det bättre än något de lyckats åstadkomma på egen hand.
  106. JK Rowling var överskattad redan innan hon radikaliserades. Hon är dessutom värdelös på att skriva action.
  107. Vänskapen mellan Harry, Ron och Hermione är vacker och trovärdig.
  108. Rowlings styrka är att hon lyckats göra ”äventyr på internatskola” roligt och spännande. Det är annars ett riktigt riktigt tråkigt grepp.
  109. Jag fattar inte varför Robin Hobb skrev ”Soldier Son”-trilogin.
  110. Babylon 5 borde ha avslutats efter säsong 3.
  111. Det är en stor sorg att det inte längre går att knalla in i valfri kiosk eller mataffär och att köpa billiga pocketar riktade mot killar. Sexy Western, Remo och Överlevarna gjorde mer för killars läsande än ”läslovet” någonsin lyckats med.
  112. Mats Strandbergs ”Dan Appelgren Horror Universe” är så förbannat snyggt uppbyggt.
  113. Alien hade varit skit utan katten.
  114. M.A.S.K. får inte den cred den förtjänar.
  115. Didi Örnstedt hade många bra poänger i sin kritik av rollspel.
  116. 3:ed edition är den snyggaste utgåvan av Dungeons & Dragons
  117. Det är kul med vapenillustrationer i rollspel.
  118. Om jag var en höjdare på Netflix, HBO, Prime eller dylikt så skulle jag styra upp en tv-serie baserad på Fafhrd and The Gray Mouser.
  119. Om jag var en höjdare på Rockstar, Bioware, Project Red eller dylikt så skulle jag styra upp ett open world rpg baserat på Fafhrd and The Gray Mouser. Självklart med lokalt co-op-läge som primärt spelsätt.
  120. Dumma drakar är mer intressanta än snälla drakar.
  121. Om datorspel är konst så alla spel konst. Den försvunna diamanten är konst.
  122. Vissa parters iver att få datorspel, rollspel eller andra nördiga kulturformer accepterade som ”konst” är smått patetisk.
  123. Det skrivs för mycket om serier, spel och nördsaker på kultursidorna. Hur svårt ska det vara att få vara lite underground egentligen?
  124. Jag pallade Deadhouse Gates, sen fick det vara nog.
  125. Jag förstår inte tjusningen med figurmålning.
  126. Mutant Chronicles är Warhammer 40K utan det ironiska rastret.
  127. Många Warhammer 40K-fans verkar ha missat att samhället som beskrivs inte är menat att ses som något att sträva efter.
  128. Önskar att jag var tillräckligt driven för att öva och bli bra på något hantverk, så att jag kunde cosplaya eller lajva. Det verkar kul att kunna sy kåpor och sånt.
  129. Det är omöjligt att läsa poesi som e-bok.
  130. Doctor Who tappade mig helt när Clara Oswald blev companion.
  131. Preacher är det enda läsvärda Garth Ennis har skrivit.
  132. Mobilspel känns inte som riktiga spel.
  133. Jag är 100% säker på att Neil Gaiman inte är så mysig som han verkar.
  134. Musikalavsnittet av Buffy är inte särskilt bra eftersom ingen av skådisarna kan sjunga.
  135. Alla borde testa att läsa en bok på sin telefon.
  136. De första Doctor Who-avsnitten med Christopher Eccleston är inte så bra.
  137. Så himla bra var inte True Detective season 1.
  138. Jag tror säsong två av Amazons ”The wheel of time” kommer bli helt fantastiskt.
  139. Låt folk gilla saker.
  140. Vid det här laget borde vi alla kunna enas kring att hela den nya Star Wars-trilogin var ett fullständigt misslyckande. Pinsamt för alla inblandade.
  141. Jag vet inte vad jag ska tycka om Star Trek. Ibland är det bra?
  142. Terry Pratchett är underskattad. Trots att han är universiellt hyllad så är han fortfarande underskattad.
  143. Nördar har för många prylar hemma. KonMari that shit.
  144. Jag ser ner på dig om du uttalar ”hillebard” fel.
  145. Det är ok att slänga böcker.
  146. Fans är inte i position att kräva ett skit av författare, regissörer mfl. Sitt ner och visa lite tacksamhet för h-vete.
  147. PC-spelet X-wing (1993) är nog min största Star Wars-upplevelse. Det kom i en tid då ingen jäven tänkte på SW och bara BOOM.
  148. Ricky Bruch borde ha blivit en internatioell actionhjälte.
  149. Quest for Glory-spelen var de bästa Sierra gjorde.
  150. Jag misstänker att PC-spelet X-wing (1993) åtminstone delvis var en testballong för framtida prequelfilmer etc. Hur tas nytt Star Wars emot utanför den lilla skara som läser EU-böcker etc?
  151. Sci-fi har generellt högre klassmedvetenhet än fantasy. Men skräck slår båda med hästlängder.
  152. Bok-instagram är så klämkäckt att jag mår illa.
  153. All the Young Dudes av MsKingBean89 var en genuint fantastisk läsupplevelse.
  154. China Mieville peakade med The Scar.
  155. A game of you är den bästa Sandman-storyn.
  156. Jag är inte en fördomsfull man, men en fördom jag har är att alla lajvare är poly.
  157. ”Det finns ruiner av en urgammal mystisk civilisation” är den fegaste scifi-tropen.
  158. Pirater > Ninjor
  159. Ibland har jag svårt att ta viss fantasy/sci-fi på allvar utan att riktigt kunna förklara varför. Det passar någon sorts osynlig flytande gräns mellan ballt och larv.
  160. HBOs Game of Thrones är ett levande bevis på att vem som helst inte kan hitta på genre-storys.
  161. Rollspel är den perfekta hobbyn för människor med adhd.
  162. Jag är väldigt stolt över Johan Wanloos och min podd LÄS HÅRT.
  163. Folk undrar ofta hur jag hinner läsa så mycket böcker. Tricket är att läsa böcker istället för att göra andra saker. Klart du inte hinner läsa om du kollar 5 timmar Netflix varje kväll, Charlotta.
  164. MMO-spel har aldrig lockat mig. Grejen med tvspel är ju att man slipper andra människor ett tag.
  165. Dave Duncans magisystem i ”A man of his word”-böckerna är fortfarande oslaget. Brandon Sanderson och hans trixande kommer inte ens i närheten.
  166. Jag hoppas att det aldrig kommer en ny Tillbaka till framtiden-film.
  167. Det är ok att inte bry sig om populära grejer, men man behöver inte bygga sin identitet kring det.
  168. Vissa populära grejer är jättebra. Sällskapsresan, till exempel.
  169. Man behöver inte fler än två streamingtjänster.
  170. Det finns för många spellägen i Hearthstone.
  171. Bill Willinghams Fables borde ha avslutats när de besegrade The Adversary.
  172. Konsumera serier (böcker, filmer, serietidningar etc) i ordningen de publicerades, inte enligt nån sorts intern tidslinje.
  173. Jag är lite orolig för att Johan Egerkrans blir överexponerad.
  174. Crowdfunding är inte odelat positivt för konsumenten.
  175. Jag saknar gamla tiders sf-stories där författaren bah ”Hm hm hm vad ska jag skriva hm hm hm kom igen inspirationen hm hm hm jo tänk om alla vägar faktiskt bär till Rom!!!”
  176. Övernaturlig skräck (spöken) är läskigare än verklighetsbaserad skräck (seriemördare).
  177. Inte en chans att Aragorn blev en bra kung.
  178. Det är härligt att dras med i en fanhysteri kring någonting, speciellt när den spiller ut bland civila.
  179. Rollspel.nu har plötsligt blivit ett najs forum igen.
  180. Jag gillar berättelser som har utgångspunkten ”Det finns en jättemäktig pryl”.
  181. ”Vilket är ditt favoritavsnitt av Buffy?” har genom åren visat sig vara en fenomenal isbrytare.
  182. Att återuppliva döda skådisar med hjälp av CGI borde vara förbjudet. Använd svart magi eller lägg ner.
  183. Första säsongen av Jessica Jones är än idag den bästa superhjälte-tvn.
  184. Moon Knight hade varit bättre utan det övernaturliga. Att den bara handlat om en kille som ibland vaknar upp i en introscen till James Bond.
  185. Tolkien-fans måste sluta kokettera med hur viktiga de tycker Tom Bombadil är. Ingen bryr sig egentligen.
  186. Robert Jordans lite märkliga skildring av relationerna mellan män och kvinnor i ”The Wheel of Time” är helt rimlig när man betänker att han var en boomer.
  187. ”Varför tog inte örnarna ringen till Mordor?” är en ointressant fråga.
  188. Jag tittar egentligen aldrig på kartorna i böcker.
  189. Orimligt att Joe Abercrombie, efter 1000 böcker, fortfarande är så underhållande.
  190. Att gå in på SF-bokhandeln och bara köpa något på måfå är ett av livets stora njutningar.
  191. När jag växte upp och spelade rollspel möttes man i nedgångna lägenheter i förorten. När jag började lajva träffades man i stora villor, eller flådiga våningar i city.
  192. Anledningen till att örnarna inte tog ringen, är att Tolkien inte tänkte på den grejen. Men i efterhand finns det massa helt rimliga förklaringar för den som verkligen bryr sig.
  193. Hedengrens bokhandel är awesome. Älskar den av hela mitt hjärta.

Fel på roboten

Niklas står halvnaken nere i trädgården igen, på baksidan. Han är full. Han eldar. Tavlor, canvas, ramar, penslar, stråhatten – allt har han stoppat i eldtunnan.

”Kom och ta mig om du kan!” skriker han mot den tunna månskäran som kikar fram mellan molnen. En klunk av whiskyn i munnen, en i brasan.

Från ett litet fönster på övervåningen tittar Leo och Dorian ner på det makabra skådespelet. ”Var inte rädd Dorian,” säger Leo. ”Pappa är inte arg på oss. Han fick bara inte så många likes på sin tavla på Instagram.”

På gården har Niklas dragit ner kalsongerna och urinerar rikligt på de brinnande tavlorna. Han vacklar till och kommer för nära elden. En gnista antänder könshåret. Ett plågat vrål ekar över grannskapet.

Inne i huset vaknar Malin. Klockan visar 03:42. Hon kniper ihop ögonen och känner klumpen i magen växa. Något hände med Niklas när de flyttande till huset i Ålsten. Utan grannar vägg i vägg att hålla upp fasaden för, så har han sakta men säkert… tappat det. Det finns inga spärrar längre.

Hon har alltid vetat att det funnits något kallt och mekaniskt under den charmiga ytan. Ingen normalt funtad människa kan vara så produktiv och fokuserad som Niklas är. Som en robot, dold under en mänsklig mask. Men nu har roboten slutat låtsas.

Och något är fel med den.

(Denna text publicerades först på min Tumblr.)

Aud – a very short story about a woman and a sword

Aud looked at the foam leaf in her coffee cup and thought about when she stabbed a man to death with a sword. His name had been Torkel. A short, sinewy man with a strange face. Tonight, she would kill another man with the sword. Anton. Aud had seen him outside the city library.

She sometimes wondered where she got it. The sword. When had she found it? Purchased it? Since then, she has killed at least one man. Maybe two. Or three.

But no more than that.

It was hard to remember anyone other than Torkel. Could there have been more than three? No. One every month since she got the sword. Built it?

Aud looked up and saw herself reflected in the café window. She looked young. 19, maybe? When the sword came for her, she had also been young.

She had been young for so long now.